Text: Karin Vidén
Hemundervisning aktualiseras alltmer i media då skolorna börjat nytt läsår. Motivet därtill är dock inte främst att informera om en alternativ skolform som passar väldigt bra för en än så länge väldigt liten del av Sveriges skolelever, utan orsaken är istället den utsatthet inför myndigheter som nu enskilda familjer erfar. I hemundervisares brevlådor på skilda platser i vårt land seglar kuvert in med hot om vitesförelägganden, och familjerna blir ställda inför avgöranden som konkret kan komma att i slutändan handla om civil olydnad. Några kanske av trötthet eller skrämsel böjer sig inför övermakten och rättar in sig lydigt i ledet, medan andra finner vägar att kämpa vidare. En familj har redan valt att gå i politisk exil och flyttat utomlands, medan andra befinner sig i planeringsskedet därför. Ännu andra familjer väljer civil olydnad trots att de vet att det leder fram till vitesförelägganden och kan komma att innebära en svår ekonomisk situation för familjen, men värderar hemundervisningen högre och mer angelägen.
Utbildningsnämnder förelägger vårdnadshavarna att vid vite iaktta sin skyldighet att se till att barnen fullgör sin skolplikt i en godkänd grundskola vid höstterminens början. Då föräldrarna fortsätter hemundervisa tolkas detta som att skolplikten inte uppfylls och skollagens 3 kap 16 § åberopas:
-Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte gjort på vad dem ankommer för att så skall ske, får styrelsen för utbildningen vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter.
Att eleverna visst fullgör sin skolgång och uppfyller skolplikten genom hemundervisning tas ingen hänsyn till, trots att det inför läsåret 2010/2011 fortfarande är 10 kap 4 § i skollagen som gäller; samma paragraf som hemundervisare använt sig av under nu flera år tillbaka, och som ger föräldrar möjlighet att an-svara för sina egna barns undervisning under insyn och prövning av det allmänna skolväsendet.
Den nya skollagen däremot, som tillämpas från den 1 juli 2011 går stick i stäv med internationella överenskommelser och konventioner som ger föräldrar rätt att välja. Den av riksdagen genomröstade nya skollagen är för många hemundervisare ett praktexempel på hur uppenbarhetsrekvisitet underminerar medborgares rättigheter, och överträder av Sverige ratificerad internationell konvention. Svenska domstolar ifrågasätter så gott som aldrig om politikernas beslut stämmer överens med grundlagen då det gäller tex religionsfrihet, föreningsfrihet, demonstrationsfrihet, mötesfrihet och yttrandefrihet, utan istället hänvisas privatpersoner till Europadomstolen i Strasbourg.
Europakonventionen säger:
-Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Nya skollagen överträder Europakonventionen och menar att det inte finns något behov av en bestämmelse i skollagen som ger utrymme för hemundervisning på grund av religiös eller filosofisk uppfattning hos familjen, eftersom skolan ska vara allsidig och saklig och därigenom utformas så att alla elever kan delta, oberoende av vilken religiös eller filosofisk uppfattning som eleven och vårdnadshavare har. Med en till synes smart ordförvanskning vill man tillintetgöra det fria val föräldrar har rätt till.
Sverige använder konkret normkontroll för normprövning, det vill säga kontroll av att författningar inte strider mot bestämmelser av högre rang. En så kallad normkonflikt uppkommer dock då motsättningar mellan normer uppstår, och då skall den högre normen få företräde, och den lägre betraktas som ogiltig och inte tillämpas. I regeringsformen finns detta förfarande grundlagsskyddat i 11 kap 14 §:
-Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen beslutat föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas endast om felet är uppenbart.
Felet kan inte bli mer uppenbart än då riksdagen röstar igenom en ny skollag som tillintetgör en av de mänskliga rättigheterna, den som ger föräldrar frihet att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med deras religiösa och filosofiska övertygelse.
Detta är nästa moment i kampen, väl värt att uppmärksammas.
Förkunnaren Arne Imsen gick i bräschen för hemundervisningen redan på 70-talet. 1985 yttrade han följande angående då ny skollagstiftning:
-Med statsmaktens återkommande generalangrepp lagstiftningsvägen på internationella konventioner om mänskliga fri- och rättigheter som Sverige uppenbarligen helt opportunistiskt ratificerat, minimeras successivt och metodiskt föräldrarnas konstitutionella rättssäkerhet, som inkluderar de friheter staten åtagit sig att garantera sina enskilda medborgare. Detta skyddsnät mot maktmissbruk och godtycke i rättskipningen får icke perforeras till meningslösa fraser. Dock är det helt uppenbart att makten sällan retirerar för rätten.
Hemundervisningen har kommit att bli en politisk fråga, och det finns ett och annat anmärkningsvärt i senaste tidens skolpolitiska uttalanden som bör uppmärksammas. Från alliansens håll påstår man att elevers och föräldrars rätt att välja skola är en av de mest fundamentala delarna i en liberal skolpolitik. Vidare påstår man att mångfalden ökar möjligheten för varje elev att hitta en skola som passar just honom eller henne. Hemundervisare utesluts dock utan skrupler ur den mångfald som har satt sin egen gräns mitt i svenska skollagens texter, där föräldrar ges möjlighet att hemundervisa. När hemundervisade barn har ”hittat en skola som passar just honom eller henne” ska de förbjudas, baktalas, sektförklaras, hängas ut i media och som pricken över i kommer så vitesförelägganden inseglande genom brevinkastet. Detta är inget annat än en mångfaldens paradox som överlever genom att utesluta icke önskvärda!
Tyvärr vet svenska folket väldigt lite om hemundervisning som undervisningsform. Man tror allmänt att det handlar om isolering och indoktrinering, medan den istället skulle kunna vara många till hjälp och stöd om den blev mer allmänt accepterad. Man förfasar sig och talar sig varm om den sociala träning som bara och endast skolinstitutionen kan ge eleverna, och detta genom att i flera timmar varje dag under flera års tid umgås och arbeta tillsammans i en och samma åldersgrupp. Var finns den sociala träningen i denna jämnårigorienterade grupp?
Det är valtider, och val har gjorts ute i bygderna. Föräldrar har tagit barnen ur skolan för att undervisa dem hemma av skilda orsaker. Dessa hemundervisande föräldrar gör i regel ett fantastiskt bra jobb, men dock i stark motvind. Med fördomar och fantasispöken förfasar sig politiker, sakkunnnige och makthavare, och har åsikter om föräldrarnas agerande och engagemang, och allt som ofta hör man röster om hur vanliga föräldrar inte vet vad man ska lära sig. – De kan inte tolka styrdokumenten och bedöma kunskapsutvecklingen. – De kan inte ge sina barn pedagogiskt innehåll. Man sätter sig på mycket höga hästar och diskvalificerar hemundervisare som obildade och mindre vetande. Detta är en skrämmande och nedvärderande syn på medborgare; på föräldrar som i dessa dagar genom ekonomiska repressalier ska tvingas finna sig i att all kunskapsförmedling lagts ut på entrepenad.
Pedagogerna får en gedigen utbildning, o ja! Det börjar på dagis, vidare grundskola, gymnasium och högskola, och så med ett kliv är man sedan tillbaka rakt in i klassrummen igen, och framlever på så sätt sitt liv inom skolinstitutionen! Jag förringar absolut inte lärarnas kompetens, de har en mycket god utbildning och lägger ner mycken kraft och ambition i sitt arbete….MEN, jag förringar inte heller föräldrars kompetens att undervisa sina egna barn. Även om de inte alltid har den pedagogiska utbildningen så har de en livserfarenhet som väger tyngre; ett föräldraskap som väcker till liv kreativitet, idérikedom, kunskapsinhämtning, ja helt enkelt en obeskrivlig förmåga och en stark drivkraft att ge sina barn den bästa av undervisning i hemmet.
På 70-talet uttalade Arne Imsen följande:
-Hemundervisningen är nödvändig för att skapa ett större socialt medvetande, väcka till större solidaritet och fostra för en enklare livsstil. Anonymiteten och bristen på fast ledning i den allmänna skolan uppmuntrar till slöseri, vandaliseringar, disciplinlöshet och mobbing. Lärarens auktoritet har ofta ersatts med gruppmentalitet och kamratförtryck.
Hemundervisningen, där föräldrar och barn själva tvingas ta itu med praktiska arrangemang och skaffa undervisningsmaterial, lär barnen sparsamhet och omtanke. Hemundervisningen motverkar slit-och-slängmentaliteten, fostrar barnen för en enklare livsstil och förbereder barnen för ett framtida samhälle.
Att skolan ska fostra för framtiden är vi nog alla överens om, och i den globala värld vi lever i är hemundervisning en ypperlig form och metod för att ge barnen en verklighetsnära syn på samhället och medmänniskorna, och därigenom en realistisk kunskap om framtiden!