Bibelstudium Tage Johansson:
Den bibliska historien lär oss att Guds stora och heliga plan och åstundan alltid har varit att få äga en boning bland människorna där hans härlighet skulle kunna uppenbaras. Gud visar detta redan i skapelsens morgon när han planterade en lustgård med en inhägnad, det vill säga en avskild plats där han kunde umgås med människan. Där de kunde få del av hans härlighet. Går vi vidare i historien visar Gud, under GT:s tid genom tabernaklet i öknen, templet på Salomos och Esras tid samt Hesekiels syner och uppenbarelser, på ett tempel. Gud ville ha en helig och avskild boning för hans och människans räkning – en uppenbarelseplats. Över tabernaklet visade Gud sin närvaro i molnstoden om dagen och i eldstoden om natten. Gud var närvarande hos sitt folk.
För att Gud skulle vara närvarande skulle boningen vara helig och avskild för honom. Tabernaklet var heligt eftersom det var gjort efter Guds mönsterbild. Guds ord är heligt och när någonting existerar efter ordet är det heligt. Gud sa till Mose: ”Se till att du gör allt efter den mönsterbild som har blivit dig visad på berget.”
Salomo är också ett exempel. Han får, genom vad Gud har uppenbarat för David, i uppdrag att bygga ett hus åt Herren att bo i. Det står i 1 Kon 6:11-14 att om Salomo vandrade och gjorde efter de befallningar som Gud hade givit honom, skulle Gud på honom uppfylla de ord han hade talat till David, nämligen att Gud ville bo mitt ibland Israels barn. När Salomo hade fullgjort allt står det i 2 Krön 5:14 att Herrens härlighet uppfyllde detta Guds hus. Detta skedde så påtagligt att prästerna inte kunde gå in i huset.
Ytterligare exempel på hur Gud är angelägen att äga en boning åt sig själv, är då han uppväcker den persiske konungen Kores ande om att bygga ett hus åt ”himmelens Gud”. (Esra 1:2)
Jesus själv sa vid ett tillfälle då han som barn var i templet i Jerusalem, då Josef och Maria letade efter honom.
– Visste ni då inte att jag bör vara där min fader bor.
Det var det tempel som Jesus senare rensade och som ytterligare en tid därefter upphörde att existera.
Tabernaklet och templen som vi läser om i Gamla Testamentet hade sin funktion under denna tid, men de fungerade också som förebilder till Nya Testamentets förhållande där Guds församling är detta tempel. I Efesierbrevet som har blivit kallat ”församlingsbrevet”, står det i kap 2 att de troende byggs upp och sammanslutes för att växa upp till ett heligt tempel i Herren.
Petrus beskriver i 1 Petr.2:1-10 fem steg som vi skall uppleva för att, som han uttrycker det i vers fem, uppbyggas som en levande sten i ett andligt hus, och bliva ett heligt prästerskap.
– Så läggen då bort all ondska och allt svek, så ock skrymteri och avund och allt förtal.
Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning, om I annars haven ”smakat att Herren är god”. Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är ”utvald och dyrbar”; och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett ”heligt prästerskap”, som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud. Det heter nämligen på ett ställe i skriften: ”Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall icke komma på skam.” För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro ”har den sten som byggningsmännen förkastade blivit en hörnsten”, som är ”en stötesten och en klippa till fall”. Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.
I åter ären ”ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk”, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.
I som förut ”icke voren ett folk”, men nu ären ”ett Guds folk”, I som ”icke haden fått någon barmhärtighet”, men nu ”haven fått barmhärtighet”. (1 Pet 2:1-10.)
Steg 1 finner vi i vers 1: att vara villig att lägga bort allt vad ondska heter.
Steg 2, i vers 2, handlar om att äga en längtan efter Ordet. Vilket förhållande har vi till Bibeln? Är den en daglig eftertraktad läsning? Är det andliga livet friskt och sunt, finns det en stor aptit på andlig föda?
Steg 3 finner vi i vers 4. ”Komma till honom” Många kom till Jesus, men få hade mod att följa honom, man mäktade inte med att förenas med en som var utfryst, hånad och förföljd. Som dessutom sa att de som inte försakade allt för att gå Guds väg kunde inte vara hans lärjunge. Petrus skriver: ”Kom till honom, den levande stenen, som väl av människor är föraktad men inför Gud är utvald och dyrbar.”
Steg 4 finns i vers 5. ”Låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus.” När Salomo byggde templet, frigjordes stenar från ett stort berg. De höggs ut på plats, de frigjordes helt från ett sammanhang för att sättas in i ett nytt sammanhang. Vi förstår säkert bilden. Gud sätter in stenen efter sin plan, Gud väljer åt oss. Det heter att Gud satte mannen i Edens lustgård, och vidare ”Gud har i församlingen satt”. I en kropp har varje lem sin givna plats. Jesus gick omkring och frigjorde stenar; han sa: ”följ mig” och på pingstdagen fanns stenarna på plats: ”Alla var församlade med varandra”. (Apg 2:1)
I Jerusalem fanns nu ett heligt tempel som blev uppfyllt av Guds härlighet. Aposteln Paulus arbetade intensivt för att varje församling som han hade i sin vård på varje plats, skulle växa upp till ett heligt tempel i Herren.
Historien visar då det gäller Guds levande församling att den alltid genomgår en förändring. Antingen är den inne i ett uppbyggnads- eller ett nedbrytningsskede. Den efterapostoliska tiden ger ett klart vittnessbörd om hur fort en förändring kan ske.
Gud har i alla tider brukat och utfört stora ting genom enskilda redskap, men då det gäller församlingen har situationen varit annorlunda. Församlingens upprättelse har skett vid vissa tidsepoker. Gud har varit hänvisad till den rådande situationen, om hans folk är i Jerusalem eller i Babylon, om det råder ett Filadelfia- eller Laodiceatillstånd.
I den tid vi lever vill Gud till fullo upprätta sin församling. Han vill föra den tillbaka till ursprunget, till ”det som var från begynnelsen”, då församlingen var uppbyggd på apostlarnas grundval där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Inte bara som en doktrin eller lärosats, men en praktisk erfarenhet.
Det handlar alltså idag om den Apostoliska församlingens upprättelse i denna avslutningens tid för församlingen. Gud kallar och uppenbarar genom en profetisk vision.
Gud kallar och uppenbarar sig för var och en, som han gjorde med Samuel i templet, genom en uppenbarelse så att hjärtats ögonpar ser vad andra inte ser. Gud kallar idag människor över hela vår värld, att komma ut till honom ”utanför lägret” och bära hans smälek.
”Utanför lägret må
Hela brudeskaran stå.
Då är den fri att gå
Värld o farväl.”
Maranata – du vår Herre kom!