Text: Emanuel Johansson
Uttrycket ”den stora staden” möter vi första gången i första Moseboks tionde kapitel i berättelsen om Nimrod som grundade staden Nineve och sista gången i beskrivningen om Babylons fall i Uppenbarelseboken kapitel 18. ”Den stora staden” betecknar mänsklighetens antikristliga välden som alla får sitt slut. Vilken uppgift har Guds församling i detta och vad är motpolen till staden grundad med orättfärdighet?
Jag har idag inte på mig de skor jag brukar ha, men de skor jag tog på mig idag är väldigt sköna att gå i. De har en gummisula som är bra och som dämpar för knäna så att de inte far illa, och de är gjorda med tyg som andas. De är bra att ha när man ska ut och springa. Man kan till och med springa på asfalt utan att göra illa knäna. Man får betala ganska mycket för sådana här skor av märket Nike. När man ska köpa joggingskor, så väljer man gärna det här märket; de sitter bra på fötterna och är sköna att gå i.
Men låt oss fundera litet över de här skorna. Det är någon som har tillverkat dem. Jag vet inte riktigt vad sulan innehåller, men för att få så här bra sulor räcker det inte med plast, jag tror man måste ha riktigt gummi. Någon har skördat ett gummiträd och levererat materialet till en fabrik. En annan person har stått vid en press eller en ångande gjutmaskin och gjort sulorna. Sedan är det troligt att de fraktats till ett annat land där ytterligare någon sytt ihop delarna. Så småningom sätts det ihop till en sko. Om man räknar samman råvaran, materialet, arbetet, ja, allt som används för att tillverka dessa skor, ser man att tillverkningskostnaden inte blir så stor. Allt från en till tio dollar, eller mellan tio och sjuttio kronor. Men när jag ska köpa dem i en affär, så blir kostnaden mycket högre. Priset för ett par riktigt bra joggingskor stiger då från ett tvåsiffrigt till ett fyrsiffrigt belopp.
Hur kan det vara så här? Jo, jag betalar för märket. Nike är ett stort och känt varumärke. För att få folk att köpa de här skorna läggs stora summor på reklamkampanjer i TV, tidningar och annan media. Många affärskedjor saluför dessa skor. Det är lite märkligt, men jag tror knappt att någon av dem som varit med och tillverkat skorna har råd att köpa ett par av dem. De kan inte kosta på sig ett par Nike-skor för att spara sina knän där de står och arbetar i fabriken. Av de pengar jag betalar för mina skor går största delen inte till den som har gjort skorna, eller till det land varifrån råvarorna tagits. De går till den del av världen där jag lever och bor, där fler människor har möjlighet att kunna köpa ett par Nike-skor.
Ett annat exempel såg jag i en dokumentär som handlade om ett av världens rikaste länder på koppar. Koppar är en metall som används mycket. I all el som är dragen i våra hus och i alla datorer används bland annat metallen koppar. Det är landet Zambia som är rikast. Men om vi samtidigt tittar på vilka länder som är rika och fattiga, så är Zambia ett av världens fattigaste länder. De flesta av Zambias medborgare lever i stor fattigdom trots att landet är ett av de rikaste när det gäller kopparfyndigheter. Hur kan det komma sig?
Det finns gruvföretag där som utvinner koppar. Tillgångarna kommer hela världen till del. I detta fall så har det största, aktiva företaget i landet sitt säte i Schweiz. Kopparn säljs internt till Schweiz jättebilligt – till knappt högre pris än det kostar att ta upp den ur gruvan. Där arbetar folk under svåra förhållanden för sin försörjning. I Schweiz använder man inte all denna koppar. Man säljer den vidare till hela världen, och då tar man världsmarknadspriser för kopparen. Nästan hela vinsten för denna kopparresurs hamnar i Europa.
De här två exemplen talar om hur vår värld är uppbyggd. Så här har det fungerat under långa tider och det är nästan som om man tycker att det här är självklara saker, men de barriärer som vi har byggt upp och som är helt nödvändiga för västerlandets materialistiska livsstil, kan inte bestå länge till. Idag ser vi hur bilden ändras.
Jag ska tala om en stad byggd på orättfärdighet. För att kunna göra det ska jag säga några ord om profeten Jona som fick en kallelse från Gud att gå till den stora staden Nineve – en stad byggd på orättfärdighet, ett dåtidens världsrike. Man hade plundrat och förtryckt folk runt omkring i långa tider, bland andra judafolket. Just till denna stad fick Jona en kallelse. Om man ser bakgrunden och sammanhanget förstår man varför han var så motvillig. – Varför ska jag gå och predika för våra förtryckare? Om du, Gud, har bestämt att staden ska gå under, så låt den gå under då! Vad har jag där att göra!
Men så avslöjas något om Guds tankar, om Guds hjärtelag. Att han har omsorg och ömkar sig över stadens innevånare. Gud sa till Jona:
– Du ömmar för ricinbusken som du inte har haft någon möda med och inte har dragit upp och som kom till på en natt och förgicks efter en natt. Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, dessutom en mängd djur! (Jona 4:10-11)
Gud hade omsorg. Han såg att det i denna stad fanns människor som han ville nå med omvändelsens budskap. Han ville frälsa och rädda. Efter den dramatiska början i Jona bok står det:
Då steg Jona upp och begav sig till Nineve enligt HERRENS ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång. Och Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt. (Jona 3:3-4)
Han gick en dagsresa rakt in i Nineve. Det här kan vi se som en utmaning för dig och mig i vår tid. Hur många dagsresor, hur långt är vi villiga att gå med ett omvändelsens budskap för att nå fram med det evangelium som kan leda till människors frälsning och befrielse? Ja, vi ser missförhållandena och vi ser orättfärdigheten som blomstrar i världen, men vi känner också en som vill komma till tals med den enskilde individen. Han har ett hjärta som ömkar sig över varje människa. Han vill frälsa och förvandla. Jag tycker att i Jona bok så synliggörs Guds tankar och sinne.
Vi vet att den stora staden Nineve verkligen var en stad som på grund av sina onda gärningar inte hade annat att vänta än att gå under. Det läser vi också om i profeten Nahums bok, där det också står om Nineve. Jonas profetia är jämförelsevis väldigt kort. Vad Jona säger är egentligen bara att om fyrtio dagar ska staden gå under. Men i Nahum får vi se litet mera om vad den stora staden Nineve representerade. Historien bekräftar också att den här profetian gick i uppfyllelse år 612 före Kristus. Vi ska läsa några verser ur Nahum:
– Se, jag är emot dig, säger HERREN Sebaot. Jag skall låta dina vagnar gå upp i rök, och dina unga lejon skall förtäras av svärd. Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden, och röster av dina sändebud skall inte mer höras. Ve dig, du blodstad, full av lögn, uppfylld av våld, du som aldrig upphör att plundra! Hör, piskor smäller! Hör, vagnshjul dånar! Hästar jagar fram, vagnar rullar i väg. Ryttare stormar fram, svärden ljungar och spjuten blixtrar. Slagna i mängd och högar av lik, det är ingen ände på döda, man stupar över döda kroppar. (Nahum 2:13; 3:1-3)
Det kommer en dom över orättfärdigheten. Den stora staden som representerade förtrycket och orättfärdigheten under den här tiden, fick sin dom. Vi kan också läsa om ett annat rike som kom att avlösa det assyriska väldet. Vi möter profeten Habackuk som kommer med frågor till Herren. Han ropar till Herren över orättfärdigheten:
HERRE, hur länge skall jag ropa på hjälp, utan att du hör, ropa högt till dig över våld, utan att du räddar? Varför låter du mig se ondska, och hur kan du själv se på sådant elände? Fördärv och våld är inför mig, split och kiv uppstår. Därför blir lagen utan kraft, och rätten kommer aldrig fram. Den ogudaktige omringar den rättfärdige och rätten blir förvrängd. (Hab 1:2-4)
Den här texten är som att läsa om laglösheten i våra dagar. Lagen blir utan kraft och rätten blir förvrängd. Men det handlar här om Habackuk som var i Israel och såg orättfärdigheten, varför han ställer frågor till Herren, som svarar:
Se er omkring bland hednafolken, ja, skåda! Häpna, ja, häpna! Ty en gärning utför jag i era dagar, som ni inte kommer att tro när man berättar den. Ty se, jag skall uppväcka kaldéerna… (v. 5-6)
Detta uttryck, att Herren skulle uppväcka kaldéerna, talar om att Habackuk levde efter det att Nineve redan hade gått under. Kaldéerna var det folk som kom att bli början till det babyloniska riket. Så när Herren svarar profeten ger det samtidigt ännu fler frågetecken; när den som var ännu mera orättfärdig skulle straffa den som var mindre orättfärdig. Men Herren säger att det kommer en upprättelse och en rättfärdig dom. I andra kapitlet svarar Herren:
– Ve dig som lägger på hög det som inte är ditt – hur länge till? – och tynger dig med pantsatt gods. Kommer inte dina fordringsägare att plötsligt resa sig och de som ansätter dig att vakna upp så att du blir ett byte för dem? Eftersom du själv har plundrat många hednafolk, skall också andra folk plundra dig på grund av blodsdåd mot människor och våld mot land och stad och alla som bor där. Ve den som skaffar orätt vinning åt sitt hus för att bygga sin boning högt upp och så rädda sig undan olyckans våld. Till skam för ditt eget hus har du planerat att förgöra många folk och syndar så mot dig själv. Ty stenarna i muren skall ropa och bjälkarna i trävirket skall svara dem. Ve den som bygger upp en stad med blodsdåd eller grundar en stad med orättfärdighet! (Hab 2:6-12)
Man hör här samma språk, samma analys och samma tal som i profetian över Nineve; den dom som måste komma. När vi läser detta handlar det alltså om det babyloniska riket.
För den som känner sin bibel är det en väldigt tydlig parallell till Uppenbarelseboken kapitel 18:
– Ve, ve, du stora stad, Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig. (Upp 18:10)
Längre fram står det att läsa:
– Köpmännen som drivit handel med sådana varor och blivit rika genom henne, skall stå där på avstånd, skrämda av hennes plåga, och gråta och klaga: Ve, ve, du stora stad, som var klädd i fint linne, purpur och scharlakan och smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. På en enda timme har denna stora rikedom ödelagts. Alla kaptener och alla kustfarare, sjömän och alla som arbetar till sjöss, alla stod de på avstånd och ropade, när de såg röken från den eld som brände upp henne: Vilken stad är som den stora staden? Och de strödde jord på huvudet och grät och klagade högljutt: Ve, ve, över den stora staden, där alla som hade fartyg på havet blev rika genom dess rikedom. På en enda timme har den blivit ödelagd.
Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt. (Upp 18:15-20)
Babylon kallas också för den stora staden, men här handlar det inte om ett historiskt världsrike som vi kan läsa om i historieböckerna och se att de fått sin dom. Här handlar det inte om Nineve som profeten Jona profeterade om. Profetian gick så i uppfyllelse att historien glömde staden, den försvann. Man visste inte om staden var en saga eller om det handlade om verkliga händelser förrän man i mitten av 1800-talet grävde fram den och kunde läsa om de händelser vi läser om i bibeln. Om Samarias belägring, om Nordrikets undergång etc.
Händelserna i Uppenbarelseboken har ännu inte timat i historien utan handlar om något som fortfarande ligger framför. När vi ser orättfärdigheten i den tid och den värld vi lever i nu, är det inte svårt att dra paralleller. Vi tvingas konstatera att det förmodligen är Uppenbarelsebokens Babylon som är under uppbyggnad i vår tid.
Men vi har ett uppdrag. Vad ska vi göra? Jag har de här skorna på mig och lever på ett sätt mitt inne i orättfärdigheten. Men vi läser också i Uppenbarelseboken att det bryter igenom en oerhörd kontrast:
-Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter. Ty Gud har dömt staden och skaffat er rätt.
Vi ska också läsa sista versen i det kapitlet:
I den staden fanns blod av profeter och heliga och av alla som hade blivit slaktade på jorden.(Upp 18:24)
Det finns ett folk som är i den här världen men som inte hör den här världen till. Det finns några som kanske är en dagsresa in i staden, men som har sin hemvist någon annanstans. De är där för att de har ett heligt uppdrag. Vi ser att laglöshetens hemlighet är verksam, men vi vet också att det finns ett svar, en motpol; en gudaktighetens hemlighet. Måtte vi ta fasta på det!
När vi läser om aposteln Paulus som trädde fram inför atenarna, tycker jag mig se en profet som har gått en dagsresa in i staden och som har ett klart omvändelsens budskap:
– Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda. (Apg 17:30-31)
Det finns ett omvändelsens budskap och det finns ett erbjudande om att tro på Jesus. Det finns ett erbjudande om nåd och frälsning, men det är också ett faktum att den orättfärdighet som vi ser kommer att få sin dom. Gud har fastställt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet.
När det gäller frågan om Jesu tillkommelse så råder det i vår tid en stor förvirring om dessa ting. Vi som samlas i Maranataförsamlingen till möte har kanske klart för oss att vi ska ryckas upp i skyar, Herren till mötes. Varför? Jo, därför att vi inte tillhör den här världen. Vi tillhör Jesus och har vår hemvist i himmelen. Men tyvärr är det så i vår tid att när man talar om Jesu tillkommelse menar många att han ska komma hit till världen och ta över rodret och skapa ordning i världen. Det ska bli någon slags övergång när vi kristna förberett världen tillräckligt för att han ska komma och ta över. Detta är en oerhört farlig och obiblisk uppfattning. För när bibeln talar om att Jesus kommer handlar det för församlingen om uppryckelsen, som ett tröstens budskap för dem som hör honom till. Samtidigt när vi läser om att Jesus åter ska komma hit ned till världen så är det fruktansvärda händelser som ska äga rum. Det ligger en oerhörd uppgörelse framför. Gud har fastställt en dag. Det finns flera bibelord som bekräftar detta. Vi kan läsa en vers i Uppenbarelseboken:
Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, även de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall jämra sig över honom. Ja, amen. (Upp 1:7)
Vad är det här för något? Handlar det inte om ett hopp? Ska inte Jesus komma som den store räddaren för alla jordens stammar? Nej, de som är hemma här på jorden, de som har byggt upp den stora staden som grundar sig på orättfärdighet, kommer sannerligen att jämra sig vid åsynen av Människosonen. Vi läser längre fram om hur de ska ropa till bergen: Fall över oss!
Därför är det så allvarligt det vi ser ske i våra dagar. Vi ser hur världsbilden vi under hela vårt liv lärt oss att leva med, börjar ruckas.
Vi är vana att säga att Europa, Amerika och några länder nere i Asien hör till de rika länderna. Och så finns det de fattiga länderna. I Europa har vi gjort allt för att behålla de här barriärerna. Vi bygger något vi kallar för EU. Det handlar om fri rörlighet och social trygghet. Men handlar det inte i själva verket om att bygga ännu större barriärer för att behålla den obalans som är helt nödvändig för att vi ska kunna fortsätta leva vårt materialistiska liv. Men bilden håller på att spricka. Europa är idag ett skuldsatt hus. Idag läser vi om USA, om skuldberget som bara växer och växer. I vårt land tror vi kanske att den ekonomiska krisen bara handlar om abstrakta siffror. Samtidigt ser vi hur människor förlorar sina arbeten, och i södra Europa är det tusentals familjer som förlorar sina hem och står skuldsatta resten av sina liv. I Grekland är barnhemmen överfulla. Det handlar om familjer som arbetat och försörjt sig, men som nu inte längre kan försörja sin egen familj. Detta gör att det stiger upp ett rop från Europa, från USA; ett rop om befrielse. Enligt det profetiska ordet ska man tyvärr få en befriare som kommer med lögnens alla tecken och under.
Mitt i allt detta finns idag också ett folk som har ett uppdrag av annat slag, ett uppdrag att peka på en Frälsare som ömkar sig över den enskilde individen och som vill nå fram med frälsningens budskap. Vi läser i bibeln om en annan stad, en stad som har helt andra grundvalar, som inte kan vackla. En stad som har en helt annan framtid, som står fast:
– Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. (Hebr 12:28)
– Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära hans smälek. Ty här har vi inte någon stad som består, men vi söker den stad som skall komma. (Hebr 13:13-14)
Vi läser också om patriarken:
Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. (Hebr 11:10)
Vad är det för stad vi läser om här? Ja, det är inte den stora staden, den stad som har grundats här i världen av världens stora män, utan det här är en stad som finns därovan. Här i tiden är det på ett sätt ett osynligt rike, men staden kommer ned ovanifrån. Där har vi församlingens slutmål. Den nya staden, halleluja.
Här i tiden ska församlingen representera något annat än orättfärdighet och den stad som är byggd på den. Budskapet måste få de konsekvenserna i våra liv att det inte bara handlar om teorier och en abstrakt tro, utan att det handlar om ett liv. Ett församlingsliv som fungerar i enlighet med vår hemvist och vår väntan på att Han kommer snart.
Jag vet inte om vi slutar upp med att gå i så här fina Nike-skor, men vi kanske kan få en annan syn på dem som har tillverkat de här skorna. Kanske vi kan tänka att det inte bara är ett stort offer och en stor ansträngning att ägna något av våra krafter och resurser för att en utjämning ska kunna komma till stånd. Det är helt enkelt något vi måste göra för att representera något annat än den stad som är byggd på orättfärdighet.
Det finns något i det jag nu sagt som skorrar lite med vad vi ofta tänker och kanske hör. Vi lever i ett materiellt välsignat land och får uppleva mycket välsignelser. Vi kan se tillbaka på tider då många människor sökt Gud ock väckelser har dragit igenom landet. Så tänker vi att vårt välstånd är en välsignelse av detta. Men jag tror att en mer passande beskrivning än att vi har ett välsignat land på grund av gudfruktighet, är att att vi lever i ett samhälle uppbyggt på orättfärdighet. Ändå är det en historisk sanning att väckelserna förändrade vårt land i grunden. Sverige var ett u-land, kört i botten, med människor som höll på att supa ihjäl sig. Men så kom väckelser och bokstavligen lyfte upp hela samhällen. Vi kan tala om väckelsens andrahandsverkningar. Människor slutade att supa och att ägna sin tid åt oväsentligheter. Unga människor kunde utbilda sig och göra bra saker i livet istället för att kasta bort det i synd och sus och dus. Visst tror jag att det har haft och har betydelse för vårt land, men när det gäller att analysera den situation vi befinner oss i idag, så finns en väldigt passande beskrivning i skriften, i Romarbrevets första kapitel:
– Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. (Rom 1:21-23)
Vi känner till den fruktansvärda fortsättningen. Det fanns något de borde ha tagit vara på. Det fanns en välsignelse som kom av att människor sökte Herren, men hur använde man den? Vad får det för konsekvenser hos ett folk som vänder sig bort ifrån sin Skapare och istället ägnar sig åt något annat? Jag tror att man kan instämma i det jag hört många gånger: Materialismen i vårt land har lamslagit en hel kristenhet!
Låt oss genom handling visa att vi fungerar i uppdraget och inte tillhör den stad som är byggd på orättfärdighet och som kommer att få sin dom. Låt oss gå ut till Honom och visa att vi tillhör honom; att vårt rätta hemland är därovan. Vi väntar Jesus – inte att han ska komma och ta över rodret här i världen, men att församlingen först ska få komma till honom, och då vredesdomen drar över den orättfärdiga staden, stå tillsammans med honom. Det står att han frälser oss undan den kommande vredesdomen. Det kommer en uppgörelse. Den orättfärdighet vi ser och den laglöshet som smärtar oss att betrakta kommer att möta sin slutliga och definitiva dom, därför att Gud är rättfärdig. Samtidigt har han detta ömmande hjärta för den enskilde. Han vill frälsa! Jesus vill erbjuda sin frälsning och nåd så länge det finns möjlighet! Amen.