Kampen för troendedopet!
Lars Bygdås intervjuar pingstpastor Sigvard Svärd
– Det kändes som att starta en motståndsrörelse, säger pingstpastorn och förkunnaren Sigvard Svärd om tiden då han först påtalade att hans rörelse börjat ”svaja i dopfrågan”. Det var nästan 20 år sedan!
Och den motståndsrörelsen fortsätter Sigvard Svärd genom en öppenhjärtig appell på nätet nu i januari, 2014 som fått stort gensvar i de sociala medierna. Men Sigvard Svärd ser upplösningsprocessen långt, långt djupare än så.
– Det är inte bara dopsynen som ”svajar”: Det gäller hela vår syn på bibelordet. Om den rubbas rasar ju allt…!
-Det har gått så långt att jag märker i min tjänst en viss skepsis inför att läsa Bibeln.
Men han har en positiv lösning: – Nalkas Ordet och det skall nalkas dig!
I MR:s julnummer 2013 utlovades en het dopdebatt 2014. En av de första ut på nätet var pingstpastorn Sigvard Svärd. Ett mycket uppmärksammat inlägg rubricerat ”Jag känner sorg och skuld”. Med Svärds inlägg fick dopdebatten en djupare och mer personlig dimension. Vi publicerar delar av detta inlägg från den 3 januari 2014.
Den 21/6 1996 skrev jag i Dagen för första gången en debattartikel i ämnet dopet i vatten.
Artikeln hade rubriken ”Vilken dopväg väljer pingströrelsen?”. I ringarna av polemiken som uppstod, följdes den av ytterligare en artikel i Dagen 19/10 samma år ”Bibliskt dop sker genom nedsänkning ”
…
Redan vid denna tid märktes att det fanns predikanter inom Pingströrelsen som hade börjat svaja i fråga om dopsyn.
Andra menade att ingen fara var på taket, att jag oroade mig i onödan och närmast skapade dålig stämning. Det märktes ibland till och med något hånfullt och ilsket. Två erkända pastorer, Sten-Gunnar Hedin i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och dåvarande ordföranden i Pingst ffs Lars-Ivar Nilsson, uttalade sig både från talarstol och bänkrad under Nyhem 2005, att jag hade fel i allt jag skrivit och sagt om förändrad dopsyn.
Onsdagen 22/6 mitt i Nyhemsveckan hade Dagen tagit in en artikel av mig: ”Tragiskt att pingströrelsen inte håller fast vid troendedopet”, vilken avslutades med följande mening:” Kanske det i förlängningen måste till en ny döparrörelse i Sverige?”
En sådan väckelserörelse kan jag i så fall tänka mig att aktivt företräda”, skriver Sigvard Svärd.
Den 28/6 svarade Lars Ivar Nilsson i en artikel i Dagen som rubricerats: ”Nej, Sigvard Svärd, det behövs ingen ny döparrörelse!”, med
bl a följande text: ”Sigvard Svärd (hävdar) med sorg i hjärtat, att Pingst – fria församlingar i samverkan inte uppmanar Sveriges pingstförsamlingar att hålla fast vid det baptistiska dopet. Det är ett felaktigt påstående som tyvärr ofta upprepats.
…Kanske borde jag ha ropat på torgen. Över mina tama protester skäms jag idag, nu när resultatet av Pingst ffs obestämda teologi rörande dopet i vatten, ser ut att ha blivit en mångfald ”dopläror”.
Så gick alltså turerna i denna ordväxling.
– Jag upplevde att mina artiklar var banbrytande då, säger Sigvard i telefonintervju med Lars Bygdås.
– Det var som att starta en motståndsrörelse!
– Detta ”att man svajade i dopfrågan” tog sig olika uttryck;´ man behövde inte så mycket vatten i dopet… eller tankarna att man kunde ha gemenskap trots olika doptradition… etc.
Ja, sådana argument kom. Detta var inte tänkbart förr i pingströrelsen, säger Sigvard.
Jag mötte Sigvard Svärd under min tid i dåvarande Gileadförsamlingen i Göteborg 1994. Han ledde då en temahelg om nyandlighet, spiritism och New Age. I sin tjänst som pastor i pingstförsamlingen i Älvängen utanför Göteborg hade han kommit i kontakt med människor som sökt sig in i denna förvirrade värld med yoga, ockultism, ja ren satanism. Männsiskor som också var sargade i sin inre värld.
– Det finns inga människor jag har större hjärta för än dessa som kommit snett i sitt andliga sökande, sade Sigvard i en intervju jag då hade 1994. Sigvard nämnde också flera höga kyrkans tjänare som var anfrätta av New-Age influenser.
Med i denna konferens fanns också en grupp från Älvängen som blivit befriade i Jesus Kristus.
I en tid då nyandligheten fått insteg i våra kyrkor med yoga, medition, etc etc, känns det viktigt att lyfta fram detta och då även spädbarnsdopet som ju sedan århundraden tillskrivs pånyttfödande ja – rent magiska krafter.
Sigvard fortsätter:
– När det gäller dopfrågan ser jag tre stora områden, som ligger till grund för utvecklingen. – Att vi har hamnat där vi har hamnat.
1. Den liberala bibelsynen och bibeltolkningen.
2. Man vill bli erkänd. Erkänd i kyrkligheten. Erkänd av samhället. Man vill inte uppfattas som sekterister!
3. Man vill uppfylla Jesu bön att alla skall vara ett.
-För det första, man kan inte lita på Bibeln! Man gräver i andra kulturer. Man säger till exempel att Gamla testamentet kan ha påverkats av såväl egyptiskt och babyloniskt tänkande.
– Man tror vidare att Nya testamentet kan ha grekiskt filosofiska influenser.
Att Bibeln inte är ren uppenbarelse – utan alltså kan ha influenser utifrån.
Och då är det inte så viktigt med bibelordet.
– Men om inte Bibeln är absolut då kan inte tron vara det heller…
– Då rasar allt.
– Allting flyter…?
Jaa, där har vi hamnat!
– De gamla grekerna hade ett uttryck för detta, flikar jag in; Panta rhei – allting flyter. (Herakleitos – 500 f Kr.)
– Detta får ju oerhörda konsekvenser för vårt trosliv och hela vår lära.Vårt fundament.
Och plötsligt står det klart vilket moras vi hamnat i och vi bara skriker i luren åt varandra.
– Detta förfall vi rört vid nu har fått insteg långt in i kristenheten, säger Sigvard.
– Kanske allvarligast att denna bibelkritik är högst märkbar inom pastorsutbildningen.
-Världen och otron har fått fäste mitt inne i Guds församling.
– Som en följd av detta märker jag i min tjänst som pastor en skepsis, ett tvivel och ifrågasättande av Skriften. Det är inte självklart att Bibeln är kanon.
– Därför är det viktigt att vara uppmärksam när det gäller bibelöversättningar i tiden.
– Men jag har ett positivt svar: Var inte rädd för Bibeln! Vi får stå som arkeologer i den bibliska myllan och gräva i Ordet…!
– Nalkas Bibeln så nalkas den dig! Gud kommer oss till mötes i Ordet!
– Du kan läsa allt som står i Bibeln. Det är profetiskt tilltal! Ordet är levande …och så kommer Anden vår svaghet till hjälp.
– Betänk att det var öde och tomt på jorden… så kommer Anden och allt får liv!
– Situationen med den alltmer otydliga dopsynen får ju också konsekvenser för våra missionärer som arbetar i katolska länder, säger Sigvard.
– Man upplever att man inte har stödet i ryggen hemifrån.
Avslutande reflektion:
Sigvard Svärd har ställt sig i kampen för det bibliska dopet Och för Bibelns orubbliga sanning.
Låt oss vara med i den kampen. Varför inte marschera ut med plakaten! Varför inte inta torgen?
Låt oss inte svika döparmartyrernas lidandeskamp genom århundradena.
Det verkligt allvarliga är om eftergifterna i dopsynen och medlemssynen dikteras av ekumeniska skäl. Då hamnar vi i tidens stora antikristliga enhets- och sammanslagningsprocess, som bland annat kännetecknar EU. Här skall församlingen vara utanför!
Fri, friköpt att möta Honom. Låt oss lyssna till väckelsefolkets definition av vad spädbarnsbegjutning egentligen är:
”Genom denna lära togs frälsningsuppfattningen bort från kristendomen. Läran om barnadop är icke kristen. Det är icke kristet att begjuta spädbarn.” (Av min ungdoms bibellärare C G Hjelm. Förlaget Filadelfia 1946.)