Vittnesbörd av Ingvar Jansson, 92 år
Jag kommer ihåg för femton år sedan. Då stod jag inför den här församlingen och försökte uttrycka mig. Jag var nyfrälst och det var Kjell Roos som på ett tältmöte talade direkt till mig. Han talade egentligen om vilken ”skitstövel” jag var. Att jag behövde söka Gud. Följden blev att jag hamnade i bönetältet, och där fick jag ta emot Jesus.
Det har gått en del år sedan dess. Jag ville ju be och då var det en som rådde mig att be bönen Fader vår. Jag började be Fader vår… och kom till stället där det heter ”…såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Jag stannade där. Jag funderade över det där och tänkte att det var något man måste göra för att komma fram till den fulla frälsningen. Jag fick faktiskt be Herren om hjälp många gånger innan jag fick uppleva det här. Jag fick uppsöka människor och tala med dem. Jag fick söka förlåtelse, och fick i allmänhet det.
Sedan dess har Herren lett min väg. Jag bodde i Sundbyberg i ett hus som inte direkt var lämpat för åldringar. Det var en liten tambur där man inte kunde ställa en rullator, och en trappa upp till hissen.
Då började jag fundera på att försöka få ett annat boende. Jag letade på datorn efter ett, och så kom jag till ett hus, och det såg väldigt intressant ut. Det fanns en uppkörningsramp så man kunde gå med rullator ända in. Jag funderade på det där flera gånger och tog fram det gång på gång i datorn. Det var bara så att det låg i Dalajärna. Men så tänkte jag:
-Det finns väl social service där också, så man skulle väl kunna klara det där. Jag funderade hur det där huset såg ut inuti, och ringde och beställde tid för att titta och skickade dit min son. Han åkte dit och fick se huset. Han sa att det var bra, det var inga större fel på det. Det skulle nog inte kosta så mycket att reparera. Och sen sa han: -Det är ett kapell!
Det var en församling som hade ett litet kapell ute på själva landsbygden. Själva hade de flyttat verksamheten till Vansbro. I alla fall så bestämde jag mig och åkte upp och köpte det här huset. Det måste ju ha varit Guds mening, eftersom han visade mig huset gång på gång då jag slog på datorn.
Nu har vi börjat ha möten, och det har faktiskt kommit folk. Det har börjat att lossna. Vi fortsätter i höst igen, och jag tackar Gud för att jag får vara med och kämpa för hans sak.
Tack gode Gud för vad du har gjort för mig, och tack för att jag får vara en tjänare för dig. Amen.