Bibelstudium av Stig Andreasson
Jesu återkomst – ett ämne för ständiga spekulationer.
Det hände i Stockholm för några år sedan. Efter en gudstjänst inbjöds besökarna att övervara en mindre konstutställning i ett rum i kyrkan. En av tavlorna hade ett något gåtfullt motiv. Guiden förklarade att den föreställde Jesu återkomst. -Vad menar du? Skall han komma tillbaka? utbrast en av gudstjänstbesökarna förvånat. Under mina år i Frankrike har jag hört samma fråga. Folk har hört om ”den lille Jesus” i krubban, som är mycket omtalad, speciellt i juletid. Men om hans återkomst har man aldrig hört ett ord.
Bland dem som under historiens gång trott på Herrens återkomst har några menat sig kunna finna ut dag och stund för denna stora begivenhet. Miller fastställde den till oktober månad 1844. Men eftersom hans beräkningar inte stämde, uppstod stor förvirring bland hans anhängare. Jehovas vittnen kom fram till att rätt år måste vara 1914. Men inte heller då kom Fridsfursten. Istället utbröt det första världskriget.
Idag är det få som försöker sig på att förutsäga tid och stund för Jesu återkomst. Däremot finns det en del som menar sig veta när han inte kan komma. Man menar att en rad bestämda händelser måste äga rum innan Herren kan komma tillbaka. Somliga nämner till och med ett ungefärligt antal år innan vi kan förvänta Frälsarens återkomst. Därför lyder frågan i rubriken: ”Kan Jesu återkomst ske när som helst?”
Innan jag försöker ge ett svar måste jag komma med en precisering. Alla vet att flera stora och viktiga ting kommer att ske i samband med Jesu återkomst. Men vi ser bort från allt som handlar om antikrists uppkomst och fall, vedermödans längd och tiden för tusenårsrikets upprättande. Vi koncentrerar oss på det som alltid varit den kristna församlingens saliga hopp och som beskrivs i första Tessalonikerbrevet 4 med orden:
-När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ned från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.
Kan detta ske när som helst? Utan att vilja polemisera med dem som står för avvikande uppfattningar i denna viktiga fråga, önskar jag bara som en enkel bibelläsare söka ge ett svar. Det svaret blir ett obetingat ja. Orsakerna är flera. Här skall vi nämna några av dem.
Aposteln Johannes spontana svar på bibelns sista budskap.
I det sista kapitlet i bibelns sista bok möter oss en trefaldig försäkran. Tre gånger påminner Herren Jesus sin tjänare Johannes om att han kommer snart.
-Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok. Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar. Han som betygar detta säger: ”Ja, jag kommer snart! (Upp 22:7, 12, 20).
På denna trefaldiga påminnelse svarar Johannes spontant. ”Amen, kom Herre Jesus!” Och sedan konkluderar han: ”Herren Jesu nåd vare med alla.” Detta är bibelns sista ord.
Min bibel innehåller drygt 1700 sidor. På den heliga bokens allra sista sida upprepar alltså Jesus löftet om sin snara återkomst tre gånger! Och Johannes spontana svar: ”Amen! Kom, Herre Jesus!” visar med all önskvärd tydlighet att för den gamle aposteln kunde Herrens återkomst vara en nära förestående händelse. Han kan knappast ha haft några vidlyftiga teorier om stora omvälvningar och betydande händelser som först måste ske innan Jesu återkomst kunde bli verklighet. Hans spontana svar visar att han måste ha betraktat Jesu återkomst som något som kunde inträffa när som helst.
I Guds tidsschema kan faktiskt Jesu återkomst betraktas som omedelbart förestående.
Många har sagt, att det måste absolut vara något fel i de bibeltexter som betygar att Jesus skall komma snart. Kanske är ordet ”snart” helt enkelt felöversatt i våra biblar. För Jesus kom ju inte snart! Nu har det gått tvåtusen år och han har ännu inte kommit.
I mina unga dagar deltog jag vid ett tillfälle i ett möte i Norge. Troligen läste jag den gången precis den text från bibelns sista bok som jag just har citerat. I varje fall försökte jag säga något om att Jesu återkomst kunde ske snart och därmed när som helst. I mötet deltog också en gammal norsk-amerikan, som var på besök i hemlandet. Han mosade fullständigt sönder min enkla bibelförklaring. Enligt hans syn måste alla förstå att Jesus inte kunde ha menat att han bokstavligen skulle komma snart, för det gjorde han ju uppenbarligen inte. Nej, den norska bibeln var inte helt tillförlitlig. I hans engelska bibel stod det inte att Jesus skulle komma ”snart” (soon), men det stod: ”I come quickly” (Jag kommer kvickt och hastigt). Jag startade ingen diskussion med den gamle brodern från Amerika. Vilken bibelöversättning han hade vet jag inte än idag. I de vanliga engelska biblar som jag har står det att Jesus skulle komma ”soon”, vilket är precis samma ord som vårt ”snart”. Men naturligtvis hade brodern rätt i att det som sker när Jesus kommer, det sker ”quickly”, alltså fort och hastigt. Detta står ju också i bibeln. Enligt första Korintierbrevet 15:51-52 skall alla de troende, både levande och döda, förvandlas ”i ett nu, på ett ögonblick”.
Trots detta står det klart att Jesu återkomst i många bibeltexter omtalas som något nära förestående, något som skall ske inom kort tid. Så är fallet med texten i Hebreerbrevet 10:37 som säger:
-Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall icke dröja.
Ja men, utbrister någon, den bibeltexten löser väl inte problemet. Han har ju redan dröjt med att komma i tvåtusen år! Inte kom han snart och dröjt har han gjort länge! Ja, så kan det förvisso se ut från rent mänsklig synpunkt. Därför måste vi ställa in oss på Guds tidsschema. Aposteln Petrus hjälper oss med det. Han skriver:
-Framför allt skall ni veta, att i de sista dagarna kommer det människor som drivs av sina begär och som förtalar och hånar er och säger: Hur går det med löftet om hans återkomst? Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse. – Glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig”(2 Petr 3:3-4, 8-9).
Nej, Herren dröjer alltså inte med att uppfylla löftet om sin återkomst. Men han väntar! Och vad väntar han på? Att fler skall omvända sig och söka frälsning. Kanske väntar han just nu på någon som läser den här artikeln. Du har hört evangelium men ännu inte tagit ställning till Jesus personligt. Dröj då inte med att inbjuda honom som Frälsare och Herre i ditt liv. Då blir du redo att möta honom vid hans ankomst.
Förstår vi bibeln rätt, så är det bara ett gudomligt beslut som måste förverkligas innan denna tidsålder avslutas och Jesus kommer tillbaka för att hämta sitt återlösta folk. Enligt Paulus skall den nuvarande situationen bestå ”till dess hedningarna i fullt antal har kommit in” (Rom 11:25). I sitt eviga rådslut har Gud tydligen bestämt att i denna tidsålder skall ett visst antal människor komma till tro på evangeliet och ingå i Guds rike. Först när detta bestämda antal är uppfyllt inträffar de stora begivenheter som står i relation till Jesu återkomst och som avslutar den nuvarande tidsåldern.
Eftersom ingen utom Gud själv känner storleken av ”hedningarnas fulltalighet” känner heller ingen tid och stund för Jesu återkomst. Det har varit likadant för alla generationer av kristna, helt från apostolisk tid till våra dagar. Men de har alltid levat i förväntan. De har liksom de kristna i Tessalonika ”omvänt sig till att tjäna den levande och sanne Guden och till att vänta på hans Son från himmelen”. Denna förväntan gjorde dem inte till överandliga drömmare. Det står om dem att ”från er har Herrens Ord gett återljud, överallt har er tro på Gud blivit känd” (1 Tess 1:8 -10). De blev alltså tvärtom aktiva och missionerande. Bibeln antyder att det just är genom mission som Guds församling kan ”påskynda” Guds dags ankomst (2 Petr 3:12).
Det urkristna hälsningsordet Maranata.
I sitt första brev till de kristna i Korint använder Paulus detta arameiska ord. Många har uttalat sin förundran över att aposteln i ett brev skrivet på grekiska och adresserat till en hednakristen församling plötsligt skjuter in ett ord på arameiska. Och det gör han utan att översätta det eller ens förklara vad det betyder. Det finns bara en förklaring. Det arameiska ordet ”maranata” var tydligen lika känt bland de kristna som vissa andra hebreiska uttryck, som ”amen” och ”hosianna” eller lovprisningsordet ”halleluja”. David Hedegård skrev på sin tid att ”hallelujaropet intog en framträdande plats i de första kristnas gudstjänster som ett uttryck för glädje och tacksamhet över frälsningen i Kristus”. Vad gäller ordet ”Maranata”, så kan det antingen skrivas ”marana ta” och betyder då ”Du vår Herre kom!” eller ”maran ata” och då blir betydelsen ”Herren kommer”. Det handlar alltså både om en bekännelse av tron på Jesu återkomst och om en bön att denna måtte ske (underförstått snart).
Somliga menar att ”maranata” blev ett slags hälsningsord kristna emellan. För att än en gång citera Hedegård är
-uttrycket Maranata ett vittnesbörd om att den kristna församlingen alltifrån sin tillkomst har tillbett Jesus som Gud och att den likaså från början ivrigt har väntat hans återkomst i härlighet.
Det är då knappast tänkbart att de första kristna hade utarbetat vidlyftiga teorier om speciella händelser som måste inträffa innan Jesu återkomst kunde förväntas. De levde snarare i en innerlig förväntan på denna stora händelse. De visste ingenting om tid och stund men de trodde förvisso att den kunde inträffa när som helst.
Några kända gudsmäns syn
på Jesu återkomst.
Tyvärr har budskapet om Jesu återkomst till stor del blivit ett debattämne i vår tid. Ingen kan påstå sig äga allt ljus över hela händelseförloppet som berör Jesu återkomst. Men speciellt tragiskt är det att de som tror att Jesus när som helst kan hämta hem sin församling ibland idag stämplas som villolärare och falska profeter. Den domen drabbar då en lång rad av väckelsehistoriens största gudsmän. Av utrymmesskäl kan vi här inte nämna en alltför lång rad av dem. Men följande exempel är talande nog.
Reuben A. Torrey (1856 – 1928). Han var mannen som den store evangelisten Moody anförtrodde ledningen av Bibelinstitutet i Chicago. Torrey var även pastor i Moodykyrkan samt hade världsvida evangelisationskampanjer tillsammans med sångaren Alexander. Torrey skrev många böcker, bl.a. den uppmärksammade studieboken Vad Bibeln lär, översatt till många språk. I den skriver han så här:
-Vi uppmanas oupphörligt att vara vakande, seende och redo för Herrens återkomst. Det måste därför vara en händelse, som så långt vi kan veta, kan inträffa vilket ögonblick som helst.
Campell Morgan (1863 – 1945). Denne engelsman blev en av sin samtids mest framträdande bibellärare och förkunnare, trots att han från början inte hade någon formell teologisk examen. Då han en gång talade till predikanter yttrade han följande:
-Ingen är skickad till evangelist eller predikant, utom den, som tror på Jesu återkomst på ett sådant sätt, att han tänker: ”Han kan komma före jag slutar min predikan.”
Fredrik Fransson (1862 – 1908). Kanske var han en av Sveriges allra största missionsmän genom tiderna. Frank Mangs skrev en gång om honom:
-Jag undrar om en så het och helig låga någonsin flammat i hjärtat på någon annan svensk.
Fransson grundade flera missionssällskap, både i Norden och USA. Skandinaviska Alliansmissionen blev namnet på det amerikanska sällskapet, som på Franssons tid sände ut runt 50 missionärer. Idag är namnet ändrat till Evangeliska Alliansmissionen, på engelska förkortat till TEAM, och de har omkring tusen missionärer på olika håll i världen. Vi har mött flera av dem i Frankrike, där de utfört ett gott arbete. Fransson var också en ivrig förkunnare av Jesu snara återkomst. Det berättas att i ett möte någonstans i Sverige hade han övertalat ganska många av deltagarna att regelbundet sända en gåva till underhåll av missionärer i Kina. Då utropade en man: ”Hur länge skall vi hålla på med det?” Fransson svarade ögonblickligen: ”Bara tills Jesus kommer!” Han levde i en ständig förväntan på denna stora händelse och det utgjorde sporren i hela hans missionsgärning.
Med tanke på de rika frukterna av samtliga dessa mäns livsgärning står det klart att deras levande förväntan om att Jesus återkomst kunde vara omedelbart förestående, inte utgjorde något handikapp i deras liv och tjänst. Tvärtom var denna förväntan en sporre till ett alltmer helhjärtat tjänande. Ingen församling och ingen kristen kan förlora något på att leva i samma förväntan.