Text: Sven Shimon
Frågan är intressant och värd att betraktas i ljuset av Guds ord. Vart befinner vi oss i tiden enligt historien, Ordet och verkligheten sammantaget? Få böcker i bibeln ger oss ett tydligare besked på den punkten än Daniels bok.
Den är så tydlig att historiker har ifrågasatt äktheten i Daniels profetior. Deras argument har varit: Det finns ingen som så exakt kan beskriva historiens utveckling, så noga under årtusenden igenom, allt från 600-talet f.Kr. fram till ändetiden där vi nu lever. Deras slutsats blir: Danielsboken måste vara skriven i efterhand och oäkta.
Låt oss nu istället anta att Daniels bok är uppenbarelser från den Gud som kallade honom under den 70-åriga fångenskapen av Israels folk från år 606 till 536 f.Kr. Då fick hela folket lämna landet Israel och deporteras till Babylon. Gud ville få igen alla sabbatsår Israels folk inte firat under alla sina konungars regeringstid. Det här är beskrivet i 2 Krönikeboken 36:21 (se även 3 Mos 26:34). Ett sabbats- Shemitaår infaller vart sjunde år. Sju gånger sjuttio år blir 490 år och visar att Israels folk inte firat Shemitah sedan Sauls kröning år 1095 f.Kr. Daniel skulle nu visa Israel och hela världen vad Gud ämnade göra under de närmaste årtusendena.
Daniels storhet bestod i gåvan att kunna uttyda drömmar eller som Nebukadnessar sa om honom: ”I vilken heliga Gudars ande är… ingen hemlighet är dig för svår.” Läser vi noga i Daniels bok erfar vi att kungen blev omvänd till att dyrka Israels Gud. Idag skulle vi ha sagt: Han blev omvänd och dyrkade den levande och sanne Guden. Så stort blev det judiska inflytande på kungen att han till slut ärade himmelens konung.
Gud lät en dröm drabba Nebukadnessar. Han blev så upprörd av den att han under dödshot mot alla spåmän och besvärjare begärde att de skulle säga, inte bara vad han drömt utan också dess uttydning. Daniel får nåden av Gud att meddela konungen vad han drömt och sedan dess uttydning. Drömmen och dess uttydning har sedan dess styrt historiens förlopp sedan 600-talet f.Kr. fram till våra dagar och i minst 1000 år framöver. Imponerande! Problemet var att ingen obehörig skulle tillåtas tro Daniels bok, men insikten i den skulle öka i ändens tid. Gud uppenbarar hemligheter bara för vem han vill, vilket också det är ett under.
Detta var drömmen:
– Du, o konung, såg i din syn en stor bildstod stå framför dig, och den stoden var hög och dess glans övermåttan stor, och den var förskräcklig att skåda. Bildstodens huvud var av bästa guld, dess bröst och armar voro av silver, dess buk och länder av koppar; dess ben voro av järn, dess fötter delvis av järn och delvis av lera. Medan du nu betraktade den, blev en sten lösriven, dock icke genom människohänder, och den träffade bildstoden på fötterna, som voro av järn och lera, och krossade dem. Då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev såsom agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det, så att man icke mer kunde finna något spår därav. Men av stenen som hade träffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden (Dan 2:31-35).
Drömmens uttydning i korta ordalag blir att världsriket Babylon skulle bli allt sämre och sämre tills fötterna bara var lerblandat järn omöjligt att förena. I de dagarna skulle Gud upprätta ett rike som skulle omfatta alla folk och Messias vara dess konung. Läs gärna hela Daniels bok i ljuset av drömmens betydelse. Följ med mig också på en kort världshistorisk resumé och be om nåd att kunna tro.
Det babyloniska guldriket (606 – 539 f.Kr.). Det Medio-Persiska silverriket (539 – 331 f.Kr.). Det grekiska kopparriket (331 – 63 f.Kr.). Det romerska järnriket (fr. 63 f.Kr.) varar ännu idag som -Pax Romana- men består nu mest av lera. År 395 blev järnriket delat i två ben. Den östliga delen kom att heta Bysantiska riket, den västliga kallades Longobardiska kungariket Italien. Ännu vid denna tid och i minst 1000 år framöver bestod båda benen av järn, men nu började även leran visa sig i bildstoden. Från den här tiden är det genom splittring av riken svårt att följa delningen, men bildstoden känns lättast igen med att kalla benen för Öst och Väst.
Är Antikrist ändetidens sista storkonung?
Begreppet från guldet till leran hos bildstoden är ett mått på kvalité. Gud och guldkungen ingick ett avtal med varandra gällande Babylon som rike. Det är svårt att genom Daniels bok fastställa vad avtalet på alla punkter bestod av, men några kan förstås. Bland annat rätten för Gud att tillsätta regenter och att avsätta dem. Vidare att lagen från Sinai skulle ligga som grund för lagstiftningen. Det tredje att Israels Gud skulle hållas helig som den allsmäktige. Paulus ger oss en perfekt beskrivning på karaktären hos konungen av lera:
– Laglöshetens människa, fördärvets man, har trätt fram, vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter och allt som kallas heligt, så han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud (2 Tess 2:4).
Paulus talar också om ett avfall som måste ske. Vi förstår alltså att allt vad kungen av guld avtalat inför Gud, det bryter kungen av lera. Dessa två konungar är varandras absoluta motsats. Det är bara genom att betrakta deras olika karaktärer vi kan förstå vad Paulus menar med avfallet.
Vi kan erfara skillnaden mellan en kung av metall till motsatsen, en av lera. En folkvald ateistisk kung är alltså i Guds ögon ingen riktig kung. Ingen kung av Guds nåde. Vi kan ta ett exempel. När Tsar Nikolaus av Ryssland blev mördad under revolutionen blev varken Lenin eller Stalin riktiga kungar. Utöver det blev också staten Sovjet ond. När Paulus uppmanar oss att bedja för överheten är det underförstått att bedja för att den stat vi lever i inte ska bli ond.
Vi tar ett exempel till. När Amerikas Förenta Staters författning skrevs, kunde ingen vara en ateistisk president utan ändring i författningen, eftersom varje sådan måste svära eden: So help me God. Presidenten kan alltså inte vara en ateist. Vad däremot USA gjorde var att införa lagarna religionsfrihet, yttrandefrihet och pressfrihet, eller som de heter; de mänskliga rättigheterna. Vi erfar alltså att antikrist kommer att kräva en gudlös författning och de mänskliga rättigheterna som grund för lagstiftning. Allt vad Gud heter ska bort.
Laglösheten beskrivs i bibeln som en hemlighet. I lagen från Sinai heter det alltid: du skall inte. De mänskliga rättigheterna har en annan formulering: Jag kräver mina rättigheter. Guds lag lägger alltid ansvaret på individen medan människan, i det andra fallet, inför Gud kräver sina rättigheter som om hon vore syndfri. Vi ser att det är ursprunget, källan till lagen, som avgör om lagen är orättfärdig i betydelsen laglöshetens hemlighet. Inte brist på lag. Källan i första fallet kommer från en rättfärdig Gud. I det andra är det egot, humanismen, som är ursprunget. Det här innebar att USA redan i sin författning öppnade upp avgrunden. Även om de hittills haft presidenter av järn, har hela tiden leran funnits där i blandningen.
Hur blir det då med stenen som rycktes lös från berget? Det här är en fördold bild på församlingens uppryckelse. Stenen skall ryckas lös ur sitt sammanhang och upp till Sion. Låt oss läsa:
– Husbondens tjänare trädde fram och sade: Herre, du sådde god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs? … Låt båda slagen växa tillsammans intill skördetiden (Matt 13:27, 30).
När lärjungarnas antal förökades uppstod oenighet vid den dagliga utdelningen. Då tillsatte apostlarna sju män i församlingen som hade gott anseende till att sköta sysslorna. En av de sju var en proselyt från Antiokia som hette Nikolaus (Apg 6:1-ff). Redan efter 60 år gick att läsa i bibelns sista bok:
– Men den berömmelsen har du att du hatar nikoaliternas gärningar, som också jag hatar (Upp 2:6).
Mitt i den apostoliska församlingen såddes ett ogräs. Nikolaiternas gärning är i princip att dela upp lärjungarna i ett prästerskap och en lekmannagrupp. Överallt där vi stöter på den här konstellationen utövar ogräset sitt inflytande till dominans över de heliga. Det är från den här samlevnaden de heliga ska ryckas loss och bli den sten som senare ska träffa bildstodens fötter.
Vatikanstaten och dess kyrka menar att de kan härleda sitt ursprung till apostoliska församlingen. Delvis har den rätt, men inte ledande till Petrus utan till Nikolaus. Tredje beviset därpå är att ingenstans i Guds ord finns någon förebild att bygga en församling efter det mönster som kyrkorna gjort. Vi ser, och just därför, att den är ett mönster designat Nikolaus.
Hur ser det ut i öster?
Blickar vi österut ser vi samma tendens som i väst. Skillnaden består mest i på vilket sätt de bryter mot guldkungens avtal med Gud. Belsassar förbröt sig år 539 f.Kr. mot att hålla Israels Gud helig. Han sänkte under sin tid riket till silvernivå. Han fick sig skriven en handskrift på väggen:
– Du är vägd på en våg och befunnen för lätt (Dan 5:27).
Problemet folken har i öster är likartat; att hålla Israels Gud helig. Det blev värre sedan en profet på 600-talet proklamerade att en idol vid namn Allah är den högste guden. Efter det stora avfallet blir det – helt okej – att tillbedja vilken gud som helst, bara det inte är Israels Gud Jesus. Där går gränsen, vid märket för martyrerna. Idag hatar Allahs tillbedjare Israels Gud mest av alla folk i världen. Betraktar vi tillståndet i världen av idag är allt bara järn och lera, även i öster.
Enligt bibeln skall en åttonde babylonisk kung uppstå i ändens tid (Upp 17:11). Han blir regent för det fjärde vilddjuret beskrivet i Daniels bok från sjunde kapitlet (Dan 7:7-ff). Daniel poängterar att det – Fjärde Riket – skall uppsluka hela jorden. Efter dagens faktum och historien, inser vi att det här riket hade inte kunnat uppstå före världskrigen. Vi kan också tillägga att den kungen kan inte komma i tiden innan församlingen är skild från kyrkan; innan stenen har ryckts loss från berget.
Det blir ett tiostatsrike enligt bildstodens tio tår och djurets tio horn. Eftersom det skulle vara olikt alla andra riken, kan vi anta att riket uppstår genom förhandlingar. Att hela jorden delas in i tio regioner med varsin president, är inte ett otänkbart scenario. Äntligen kommer då världen bli enig på alla områden. När den åttonde kungen, en av de sju, blir ond – avfaller – kommer det fjärde vilddjuret upp ur avgrunden för en liten tid.
När Nimrod – den förste kungen av de sju – uppstod, när världen på den tiden skulle bli eniga, så hejdade Gud genom att dela vårt språk och de upphörde att bygga Babels torn. Gud fördröjde ytterligare sedan tiden ytterligare genom guldkungen och splittring, enligt bildstodens princip. Här är bara sju (alla datum är enligt Usher och engelska bibeln).
Fördröjningen är ett uttryck för Guds nåd. Den förbannelse som Gud uttalade då, har inte i sin fulla kraft drabbat världen ännu. Orsaken är att så många som möjligt ska bli frälsta, innan Gud utlöser sin vrede över ondskan och förgör den. Be om nåd att kunna undfly den ohyggliga tiden. Stenen som sedan träffar bildstodens fötter, blir när de heliga återvänder till jorden; och ni vet vart och med vem? Jo, med allas vår Messias Jesus och Jerusalem.
