Mötesreferat av Larz Gustafson, Gävle
Efter en finfin promenad längs Norrmälarstrand skymtade så de välbekanta konturerna av ett mötestält.
Rålambshovsparken, där Maranataförsamlingen i Stockholm slagit upp sitt tält, blev denna strålande julidag ett nedslagsområde för Herrens härlighet.
Mitt bland yogautövande så kallade livsnjutare gjorde sig Herren Jesus Kristus gällande genom sina enkla men hängivna redskap!
Ett klart och entydigt maranatabudskap bars fram och allvaret i att leva i de sista av de yttersta dagarna accentuerades med all önskvärd tydlighet av bland andra Robin Widén, Yngve Stenfelt och Emanuel Johansson.
Allt detta (och himlen därtill!) ackompanjerat av – som det hette i ett sammanhang – den ”himlastormande musik” som jag och många med mig av hjärtat verkligen älskar.
Personligen kan jag med fog hävda att jag blev vidrörd och berörd på DJUPET! (Ps 42:8) Mitt hjärta blev verkligen mättat av Guds välbehag och njuter fortfarande den solklara dag, om än tjugo mil längre norrut i landet (inte så långt från Öregrund).
Guds Ande fortsätter att verka i och genom mig såväl som i och genom andra som satt med öppna hjärtan i detta Maranatafolkets premiärmöte i ”Rålis”, som parken kallas i folkmun.
Jag vill av hjärtat frambära min tacksägelse till Herren och min djupa tacksamhet till vännerna, ”gamla” såväl som nya. Många kära återseenden blev det!
Detta var och förblir för min del sommarens absoluta höjdpunkt, såvida Jesus inte kommer innan hösten gör entré och skuggorna förlängs.
En sak är säker: I Maranatas möten får jag alltid möta min Uppdragsgivare och Befriare Jesus Kristus.
Atmosfären var, som Arne Imsen brukade säga, förtätad.
Kampen går vidare! Maranata!