Stig Andreasson, missionär och författare, en trons kämpe, befordrades till härligheten den 11 mars i år.
Texten nedan är ett utdrag från en artikel i MR nr 2 2015. Det är med stor tacksamhet vi minns Stig och hans gärning. Våra tankar går till de närmaste. Snart möts vi igen!
Text: Stig Andreasson
I sitt första brev till de kristna i Korint använder Paulus detta arameiska ord. Många har uttalat sin förundran över att aposteln i ett brev skrivet på grekiska och adresserat till en hednakristen församling plötsligt skjuter in ett ord på arameiska. Och det gör han utan att översätta det eller ens förklara vad det betyder. Det finns bara en förklaring. Det arameiska ordet ”maranata” var tydligen lika känt bland de kristna som vissa andra hebreiska uttryck, som ”amen” och ”hosianna” eller lovprisningsordet ”halleluja”. David Hedegård skrev på sin tid att ”hallelujaropet intog en framträdande plats i de första kristnas gudstjänster som ett uttryck för glädje och tacksamhet över frälsningen i Kristus”. Vad gäller ordet ”Maranata”, så kan det antingen skrivas ”marana ta” och betyder då ”Du vår Herre kom!” eller ”maran ata” och då blir betydelsen ”Herren kommer”. Det handlar alltså både om en bekännelse av tron på Jesu återkomst och om en bön att denna måtte ske (underförstått snart).
Somliga menar att ”maranata” blev ett slags hälsningsord kristna emellan. För att än en gång citera Hedegård är ”uttrycket Maranata ett vittnesbörd om att den kristna församlingen alltifrån sin tillkomst har tillbett Jesus som Gud och att den likaså från början ivrigt har väntat hans återkomst i härlighet”. Det är då knappast tänkbart att de första kristna hade utarbetat vidlyftiga teorier om speciella händelser som måste inträffa innan Jesu återkomst kunde förväntas. De levde snarare i en innerlig förväntan på denna stora händelse. De visste ingenting om tid och stund men de trodde förvisso att den kunde inträffa när som helst.