Text: Yngve Stenfelt
“Angående denna frälsning hava profeter ivrigt forskat och rannsakat, de som profeterade om den nåd som skulle vederfaras eder.De hava rannsakat för att finna vilken och hurudan tid det var som Kristi Ande i dem hänvisade till, när han förebådade de lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den härlighet som därefter skulle följa.Och det blev uppenbarat för dem att det icke var sig själva, utan eder, som de tjänade härmed. Om samma ting har nu en förkunnelse kommit till eder genom de män som i helig ande, nedsänd från himmelen, hava för eder predikat evangelium; och i de tingen åstunda jämväl änglar att skåda in” (1 Petr 1:10-12).
Gud har en almanacka, en kalender och han är inte så mycket för att du och jag får så stor inblick i den. Därför är det så att det tillkommer inte oss att få veta tider och stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Vi vill så gärna få almanackan oss given, så vi kan kryssa in det datum vi tycker passar oss bäst, men det är ju inte säkert att det datum som passar för dig, passar för Gud. Därför är det viktigt att vi överlåter saken åt Gud och låter honom ta hand om tiden. Vi vill så gärna spekulera i tiden, var, när, hur, vi är spekulativa till max och vill veta hemlighet på hemlighet. Men Jesus sa: “Det tillkommer inte er att få veta”, och tillägger: ”när den helige Ande kommer över er skall ni undfå kraft och bli mina vittnen”. Då utbyts det spekulativa mot en fruktbar gärning i Herrens tjänst, där vi får bära fram det budskap Jesus gett oss.
Tiden är en gåva vi fått av Gud. Redan i skapelsens begynnelse blev det afton och det blev morgon den första dagen. Därför att Gud inte är någon mörkerman och drar ner rullgardinen utan snarare drar upp den och låter ljuset tränga igenom, så blev det afton men så blev det också en underbar morgon. Gud låter lovsång ljuda i natten. Det är det som är så underbart med Gud, att när fåglarna tystnar om natten, för det gör de ju, då är Gud ändå i aktivitet. Så låter han lovsången ljuda från våra hjärtan mitt i natten. Han som förvandlar Tåredalen till ett källsprång! Han har en dag för de sina när det bliver ljust när aftonen kommer! En Herrens dag, som inte är lik andra dagar, när ljuset bryter fram när aftonen kommer!
Många har svårt att tro att Gud skapat världen på sex dagar och fulländat den på sjunde dagen med vila. Kan det verkligen vara så att Gud klarade ut det här? Ja det gjorde han! Därigenom att han skapade i Kristus, genom honom och till honom. Därför var det inga problem för Gud, för han hade liksom modellen i Kristus, i sin egen Son. Där hade han utgångsmaterialet, Guds Ord, inspirationen som han skulle använda i sin skapelse, det fanns i Jesus och så kommer då vid människans skapelse: “Låt oss göra människor till vår avbild så att de liknar oss.” Vad var det? Det var samspråket mellan Fadern och Sonen: låt oss göra … Och det var vad han gjorde, människan till sin avbild och inblåste livsande i hennes näsa, så blev människan en levande varelse, en levande själ.
Men så kom syndafallet och ödelade och förstörde Guds plan och Guds material och avbilden blev till en vrångbild. Men så sänder Gud en förberedelse för det som skulle komma, för han hade lösningen på människans förlorade situation, en förberedelsetid. En hel del måste hända för att få människan att förstå att hon var en syndare som behövde frälsning. Så sände han lagen för att ge människan kännedom om sin synd. Men innan visade han på trons väg genom Abraham, hur rättfärdighet skulle vinnas genom tron på honom. Och så kommer profeterna med sitt budskap om omvändelsens nödvändighet. De blev vana att bära fram en dom, de hade arsenalen fylld med domsord, en vokabulär av allvar där budskapet träffade som en bomb och briserade i hjärtana.
Helt plötsligt upptäcker profeterna att Gud vill mer än en dom, han vill upprätta människan på nytt i sin avbild! Därför att Jesu vittnesbörd är profetians Ande får de ett nådens budskap att bära fram, som präglas av Kristi Ande, ett helgjutet budskap. Här finns inga tveksamheter. Och vad upplever man då? Kristi Ande i dem hänvisade till vad som skulle ske med Jesus, hans lidande och den härlighet som därefter skulle följa. Det är så gripande att se hur till exempel Jesaja 53 tecknar det här om Jesu lidande och död, där vår synd blev lagd på honom. Sargad för våra överträdelser, slagen för våra missgärningars skull, straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid och genom hans sår bliva vi helade. Golgatatonen blev nedlagd i profetens hjärta och Kristi Ande i honom uppenbarar och visar på vad som skall ske med Jesus. Han får skriva ner dessa ord som bryter in med en sådan klarhet i händelseförloppet, och så blir frälsningen i Jesus nedtecknad och uppenbarad för oss.
Detta profetiska ord lyser för oss här och nu. Mitt i en dyster vildmark lyser det från himlen! Det blev en soluppgång från höjden, det sanna ljus som lyser över alla människor skulle komma i världen. I det var liv och livet var människornas ljus! Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte fått makt därmed!
Och så heter det i Galaterbrevet:
När tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna, ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen och ge oss söners rätt.
Vilken tid? Guds tid! Han röjer här upp bland lagens omöjligheter och ger oss ett barnaskap med söners rättigheter och möjligheter. Och för det att vi är söner har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande.
Det sker inte på måfå, ingen tillfällighet, men efter en underbar plan hos Gud från evighet, ja innan skapelsen blev till. Det är som det heter hos Job: Var var du när jag lade världens grund? Då fanns bara en sak, en tanke, Gud hade en tanke om dig! Därför är du här, det är på grund av Guds tanke du finns till, kan leva och röra dig. När mänsklig visdom och förstånd kolliderar med Gud i hans visdom blir den helt avklädd och man undrar hur människans oförnuft kan vara så stort när det är så uppenbart att Gud har skapat himmel och jord. Genom tron förstår vi att det som blivit till, har inte blivit till av det synliga utan av det osynliga. Hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet har ända från världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Världens visdom är dårskap inför Gud och vill man inte tro, så fångar han de visa i deras klokskap. Men genom tron förstå vi.
I Jerusalem fanns en gammal man som hette Simeon. Det heter så underbart om Simeon att helig Ande var över honom och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde. När Jesus vid åtta dagar bars fram i templet kom Simeon genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Ålder, svaghet och krämpor hindrade honom inte att komma i rätt tid. Med Jesusbarnet i sina armar bad han så innerligt till Gud:
“Nu låter du din tjänare fara hädan i frid efter ditt ord, ty mina ögon har sett din frälsning, vilken du har berett till att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.”
Vilken klarhet, vilken skärpa och på rätt plats i rätt tid. Underbart med Andens tillskyndelse som möjliggjorde detta! Det är underbart med Andens tillskyndelse, för den för oss alltid till Jesus! Den sätter fart på oss i rätt riktning!
I templet fanns också en gammal änka, Hanna 84 år gammal. Hon lämnade aldrig helgedomen utan tjänade där Gud med fastor och böner natt och dag. Hon kom också nu fram till Jesus, prisande Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem. Hon var på alerten! Hon visste att nu är Jesus här!
Annat var det med de skriftlärde som så väl visste platsen där Jesus skulle födas. Betlehem var svaret som gavs Herodes. Det kände de så väl till, från profeten Mika. Men de var inte där när det hände! Varför? De saknade Andens liv och tillskyndelse, därför gick händelserna dem förbi, de satt där de satt med sin kunskap och teologi fullständigt låsta i sin egen värld.
När vi sedan kommer in i Apostlagärningarna så fortsätter Andens ledning, Andens tillskyndelse. Det var ingen mänsklig verksamhet eller en mänsklig filosofi som skulle fram. Nej, det var Guds verk det gällde! Det var vad Anden uppenbarade för dem som skulle föras ut i livet. Det var Andens tillskyndelse som gjorde att de gjorde vad de gjorde. Det var Anden som gjorde att de blev Jesu vittnen med kraft och frimodighet.
Filippus kom till Samaria. Han hade inte tänkt sig dit men blev som alla de andra förutom apostlarna utkörd ur Jerusalem genom den förföljelse som kom. Han predikade Kristus för folket och det blev väckelse och stor glädje i stan. Men Gud hade ännu en uppgift för honom! En Herrens ängel talade till Filippus och sa: “Stå upp och begiv dig vid middagstid ut på den väg som leder från Jerusalem till Gaza, den är tom på folk.” Utan Andens tillskyndelse hade Filippus säkert blivit kvar bland allt folket i väckelsecentrat inne i stan, men nu visste han att hur folktomt det än var så var han på rätt väg under Guds ledning när han begav sig åstad. Och så kommer den mäktige hovmannen på hemväg till Etiopien med sin vagn försjunken i texten från Jesaja med den brännande frågan i sitt inre: Vem talar profeten om? Då sa Anden till Filippus: “Gå fram och närma dig denna vagn.” “Förstår du vad du läser?” “Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig.” Så började Filippus med detta skriftens ord förkunna evangelium om Jesus för honom. Budskapet går rakt in med sin förvandlande kraft och nu når de fram till ett vatten: “Vad hindrar att jag döpes?” “Om du tror av hela ditt hjärta så kan det ske.” “Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.” Vagnen stannar och båda steg ner i vattnet och Filippus fick döpa honom. Den stora glädje som fanns inne i stan där evangelium om Kristus predikats kom nu hovmannen till del i fullt mått då han glad fortsatte sin färd. Allt detta skedde på Andens tillskyndelse!
Med Kornelius och hans vänner skedde underbara ting. Men Gud hade ett förarbete med sin tjänare Petrus för att få honom in i sin kallelse att förmedla frälsningsbudskapet till dem. Medan Petrus höll till på taket till Simon garvarens hus vid havet i Joppe (nuvarande Jaffa) i väntan på maten, var han i bön och kom i andehänryckning. Han fick se himlen öppen, och det är väl det vi alla önskar. Här kommer väl något underbart ner från himlen! Jo, en linneduk fasthållen vid de fyra hörnen. Dukar Herren bord för mig? hann han nog tänka innan han såg innehållet i duken. Vilket innehåll! “Alla slags fyrfota och krälande djur som leva på jorden och alla slags himmelens fåglar.” Och till råga på allt får han höra en röst: “Stå upp Petrus, slakta och ät!” Det vänder sig i honom och upprört får han fram: “Bort det Herre, aldrig har jag ätit något oheligt och orent!” Då får han höra: “Vad Gud har förklarat för rent, det må du inte hålla för oheligt!” Tre gånger kom duken ned från himlen och tre gånger blev den upptagen till himlen. När han nu står där med sitt sinne i djup förundran över vad synen skulle betyda ropar några män från porten på honom. “Simon Petrus, är han här?” Då pris ske Gud, säger Anden till honom: “Stå upp och gå dit ned och följ med dem utan att tveka, ty det är jag som har sänt dem.” Så bär det iväg mot Cesarea och Kornelius hus, där en Guds ängel hade varit på besök med uppmaning att hämta Petrus. Genom Andens tillskyndelse var han nu på väg till detta möte med ord genom vilka dessa människor skulle bli frälsta. Så heter det så underbart, att medan han ännu talade föll den helige Ande på alla dem som hörde hans tal. Genom Andens tillskyndelse hade Petrus lärt att Gud hade inte anseende till personen och att inte hålla någon människa för ohelig eller oren.
Så har jag en hälsning till dig från Herren: “Jag vill göra dig till huvud och inte till svans!” Urkristendom har ingen svans och därmed ingen svansföring. Efter urkristen tid och framöver kom det in bedrägligheter, då man på listiga vägar förde villfarelserna mer och mer in i församlingarna. Och där kom en svansföring där man följde vart vindkast i läran och följde efter som vindarna blåste, hit eller dit. Det onda otroshjärtat fick överhanden och man avföll från den levande Guden. Vaksamheten var för slapp och där man minst anade det sattes attacken in. Andens tillskyndelse blev ersatt av mänskliga metoder. “Om ett träd faller omkull” säger Predikaren, “det må falla mot söder eller mot norr, så ligger det på den plats där det har fallit”. Här inträffade en rotvälta av fruktansvärda dimensioner. Den första kärleken och de första gärningarna gick förlorade och ersattes av iskalla mänskliga teologiska och filosofiska tankefunder. Den tid då förkunnelsen var kristallklar, då läran var klar, stod man där som en fura upprest av Herren själv med växtkraft uppåt mot den öppna himlen. Men så kom vindkasten och träden föll, den ene mot söder den andre mot norr och skogen – den urkristna församlingen – blev till ett hygge med stubbar från en gången tid som också förlorat fotfästet och låg med rötterna uppryckta. Fruktansvärt, förfärligt, hur kunde den fina skogen så skövlas? Instruktionerna från församlingens huvud – Jesus Kristus – ville man inte följa och Anden utsläcktes. Men Gud vill något annat! Han vill åter upprätta sin församling där Kristus i allt blir den främste!
Gud sänder sitt Ord, då smälter det frusna, sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. Gud har sitt ord, men han har också sin vind. Vi måste alltså skilja på Guds vind och andra vindar. Det heter på nytestamentligt språk: Andebedömning! Guds vind för fram levande vattenströmmar i vårt inre medan andra vindar kväver livet. Predikaren fortsätter:
“En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet förstår du Guds verk, hans som verkar alltsammans.”
“Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som är gagneligast, eller om det ena jämte det andra är bäst.”
Nej vi vet inte! Vi vill så gärna ha de bästa förutsättningar och tror oss veta bäst. Underbart att vi kan få uppleva Andens tillskyndelse och vara stridsdugliga på de mest märkliga tider och platser.
Jesus sa: “I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd. Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig.Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar.Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete.”
Underbart med upplyfta ögon, som lyfter sig över gruset och ser behoven på de vitnade fälten!
När Jesus kallar på de sysslolösa på torget, så gör han det redan om morgonen. Sedan vid tredje, sjätte och nionde timmen med tre timmars intervaller. Så kommer det förunderliga: Han kallar vid elfte timmen! “Gån och I till min vingård!” Här har det gått två timmar sedan han kallade sist och det allvarliga är att skördetiden har blivit komprimerad. Vi har inte lika mycket tid som våra föregångare hade att verka Guds verk. På samma sätt som Andens tillskyndelse nådde Filippus och Petrus med uppmaningen “stå upp” når den oss! Andens tillskyndelse sätter fart på oss.
“Hur ljuvliga är inte fotstegen av de män som frambär ett gott budskap.”
Fotsteg, inte änglavingar! Vi får nåden till att göra det ingen ängel kunde, förkunna evangelium om Jesus. Låt oss konstatera oberoende hur vi känner det, Guds tid är nu!
Guds Andes svävande över vattnet före skapelsen var förutsättningen för det som sedan skulle ske, då Guds skapande ord blev uttalat. Framöver söker den helige Ande en nedslagsplats för Guds Ord i den skapade människan, Guds avbild kan danas. Vi ser gång på gång redan i det Gamla testamentet hur Guds Ande kommer över människor och gör dem till användbara redskap i sin samtid, men också profetiskt framöver. I Nya testamentet fortsätter detta i en större och mer omfattande aktivitet där först och främst Jesus själv blir uppfylld av den helige Ande. Men det stannar inte här, utan när pingstdagen var inne föll den helige Ande över alla de församlade och de började tala på olika språk om Guds väldiga gärningar. Med frimodighet spreds budskapet om den levande Jesus över hela den då kända världen. Fram genom historien har denna eld gripit fatt i människor som överlåtit sig till Gud och väckelse på väckelse har nått skaror och fört dem tillomvändelse. Och det underbara är att det fortsätter ännu! Du kan bli brinnande i Anden och bli ett redskap för Gud!
Vi har här gått igenom några få exempel från Gamla och Nya testamentet på denna bibliska företeelse: Andens tillskyndelse! Vi skulle naturligtvis velat ha med långt fler från Bibelns persongalleri och kanske också berört något från väckelsehistorien, men vi får nöja oss här och inse nödvändigheten av ett liv i Andens kraft och ledning.
