Appell av Johan Breazu
Jag vill dela några tankar från 4 Mosebokens kapitel 16 där vi kan läsa om ett uppror mot Gud och de han hade insatt som präster. Kora kom och sa att nu vill vi vara präster, men Gud gjorde en ände på upproret. Vi läser från vers 41:
Men dagen efter klagade hela Israels församling mot Mose och Aron och sade: ”Det är ni som har dödat Herrens folk!” Och det hände att när församlingen samlades mot Mose och Aron och de vände sig mot uppenbarelsetältet, se, då täcktes det av molnskyn och Herrens härlighet visade sig. Mose och Aron gick fram inför uppenbarelsetältet, och Herren sade till Mose: ”Gå bort ifrån denna församling, så ska jag i ett ögonblick förgöra dem.” Då föll de ner på sina ansikten. Och Mose sade till Aron: ”Ta ditt fyrfat och lägg eld från altaret på det och strö på rökelse och bär det genast till församlingen och bringa försoning för dem, eftersom vrede har gått ut från Herrens ansikte. Hemsökelsen har börjat.”
Mose är i Bibeln en bild på Jesus. Han stod som medlare mellan Gud och Israels folk, och det är Jesus som är medlare mellan Gud och oss. Jag tänker på den situation som Moses och Aron befann sig i när de hade hela Israels församling emot sig. Hela folket klagade och krävde hämnd för alla de som hade mist livet i det förra upproret. Mose och Aron sökte sig till den enda plats där de kunde finna säkerhet när hela resten av världen var emot dem: de närmade sig Gud och tabernaklet där de fann säkerhet. Det var en trygg plats och där hade de allt de behövde.
När vi är samlade till möten på det sätt vi är nu, då känner i varje fall jag mig väldigt trygg. Jag är omgiven av troende syskon och vi fröjdar oss. Det är högtid. Samtidigt finns det därutanför en värld av folk som är emot oss. Människor som direkt eller indirekt står emot det vi tror på. Det finns till och med de som vill oss ont. Här inne i gemenskapen är det otroligt tryggt, i församlingen, med Gud och varandra.
I vers 46 säger Mose till Aron:
”Ta ditt fyrfat och lägg eld från altaret på det och strö på rökelse och bär det genast till församlingen och bringa försoning för dem, eftersom vrede har gått ut från Herrens ansikte. Hemsökelsen har börjat.”
Om jag hade varit i Arons situation så skulle mitt hjärta börja slå av skräck. Ska jag dit ut igen, där som de vill göra mig illa? Här inne är jag trygg i gemenskap med Mose och med Gud. Ska jag verkligen ut dit? Ska jag riskera mig själv, min trygghet, min bekvämlighet bara för att rädda de människorna som Gud sa att han skulle straffa, de han skulle utrota? Här inne är jag ju trygg? Men tydligen tänkte inte Aron på det sättet. Han var uppenbart en bättre människa än mig. Det står i nästa vers:
”Aron tog det Mose hade sagt och skyndade mitt in i församlingen. Och se, hemsökelsen hade redan börjat bland folket. Aron lade på rökelse och bringade försoning för folket. Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde. De som hade dött genom hemsökelsen utgjorde 14 700 förutom dem som dog för Koras skull.”
Aron skyndade ut med frälsningens budskap till dem som var utanför. Han ställde sig själv mellan de levande och de döda och räddade livet på flera av dem.
Här inne där vi är tillsammans med varandra och med Jesus är vi trygga och säkra, men Jesus har inte sagt att vi ska stanna här. Han sa: Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar. Jesus har sagt att vi ska sprida den frälsning som finns hos församlingen ut i hela världen. Det borde vi göra med hast, så som Aron gjorde. Tiden hastar och många dör utan att bli frälsta. Låt oss skynda ut med den elden som vi har fått av Jesus och bli de som ställer oss mellan de levande och de döda.
Vi har livet, för Jesus är livet. De där ute är döda, för syndens lön är döden. Vi får berätta att det finns liv och att människan kan bli räddad från den straffdom som väntar. Skynda med budskapet, för tiden är kort och Jesus kommer snart. Om vi inte går kommer många kanske aldrig att få höra evangelium. Vi behöver bli som Aron som lydde Mose befallning. Mose sa, gå ut till dem som hatar dig, och Aron gjorde som Mose sa. Jesus säger till oss: Gå ut och gör alla folk till lärjungar.
Vidare står det i vers 50:
Sedan vände Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältets ingång, eftersom hemsökelsen hade upphört.
En dag när vi är färdiga med att förmedla Ordet till världen får vi vända hem igen, till Jesus. Vi får komma tillbaka till honom som sände oss ut och säga att vi har gjort det vi kunde. Då kommer också Jesus att säga: Välkommen hem! Den dagen kommer snart, ja vi är väldigt nära. Snart kommer Jesus igen och vi får lägga ner arbetet, men fram till dess må vi gå med hast för att rädda de som räddas kan. Skörden är stor men arbetarna få.
