Kom hit upp

Text: Märta Berg Strömmare

Finns det då något hopp? Ja, det finns ett hopp knutet till en person. Jesus Kristus. Har Gud någon plan? Ja, det har han! Kan vi lära känna Guds plan? Först av allt måste vi förstå att Guds plan i själva verket är delad i tre basala enheter: Israel, församlingen och världen. Det profetiska ordet låter oss få kunskap om vad dessa planer handlar om.

Israel, Guds egendomsfolk eller utvalda. Det är hans jordiska folk som genom historien genomgått såväl välsignelse som förskingring. Men Herren har aldrig tagit tillbaka löftena till sitt utvalda folk. Inte heller har han flyttat över löften till en annan adress. Därför verkar han med sin trofasthet i detta folk ännu idag. Han är inte beroende av tillfälligheter och utspel som försiggår på historiens arena. Vad han har lovat, det håller han. Men det finns olika tidsåldrar, epoker för hans agerande. Vi finner dem i Ordet. Det är nämligen så, att före världens början sörjde Gud allra först för att ta ut ett folk för sitt namn. 

Av hedningarna. Det är det mysterium som kallas för Guds församling.

Rubriken är ett imperativ. Det vill säga en uppmaning, ett citat från Johannes uppenbarelse 4:1 och rösten som Johannes hör, låter som en basun. Det är alltså ett maktbud.
Aposteln Paulus skriver i 1 Korintierbrevet 15:51-52 samt i 1 Tessalonikerbrevet  4:15-18 om denna basun. Detta är den sista frälsande basunen som ljuder över vår jord (Det som återstår är domsbasunerna vilka skildras i Uppenbarelseboken, kapitlen 6-8).
Denna basun är signalen som avslutar församlingens tidsålder, den tidsrymd som kallas för nådens tid och frälsningens dag.

Aposteln Johannes hade från sin utsiktspunkt på Patmos fått se och följa församlingens olika epoker genom historien. Läs Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel! Sändebreven. Det är av stort intresse att studera det som döljer sig i dessa kapitel, hälsningarna från Herren Jesus till sin församling här i tiden, men det avser jag inte behandla i denna artikel. Jag vill dock påminna om Jesu ord i den sista versen i det tredje kapitlet: “Den som har öron må höra vad Anden säger!”

Bibelboken innehåller många hemligheter, som varit förborgade genom hela det Gamla testamentets tidevarv. Det är aposteln Paulus som fått detta uppenbarat och som berättar att Guds församling är satt att förvalta dessa mysterier (1 Kor 4:1, Kol 1:24-29).

Kristi hemlighet – församlingen. Bruden.

När det är sagt att Gamla testamentet inte yppat dessa hemligheter, så är det en sanning med modifikation. Lägg märke till att det gäller att höra vad Anden säger. Vi kommer under den Helige Andes ljus att finna förebilder. En sådan är berättelsen i 1 Moseboken 24 om Isak och Rebecka. En tydligare brudebeskrivning är svår att finna! Där öppnas för läsaren gripande scenarier om hur en flicka blir hämtad från sin familj, för att bli patriarken Isaks brud.

I det sammanhanget finner jag det lämpligt att påminna om det Jakob säger vid apostlamötet i Jerusalem (Apg 15:13-18). Där sägs det i klartext att Gud först måste vinna en brud åt sin son, ett folk åt sitt namn. Det beslutet var av evighets ursprung. Alltså innan världens grund var lagd!

Efesierbrevets första kapitel ger oss full insikt i denna hemlighet. Guds viljas hemlighet. Utvald i Kristus. Det är församlingens signum. Planen som Gud skulle genomföra, att i Kristus sammanfatta allt. Det kommer att visa sig vara ett löftesord att förlita sig på i den turbulenta tid vi nu lever.

Vilka är då dessa som utgör Guds levande församling? Paulus ger svar på den frågan. Det är de som helgats (d.v.s. avskilts) i Kristus Jesus, de kallade och heliga, tillsammans med alla dem som på varje plats de eller vi bor, åkallar vår Herre Jesu Kristi namn. Varken mer eller mindre.

När uppträder denna församling på historiens arena? 

Förvisso under den tidsrymd som äger rum mellan den 69:e och 70:e årsveckan i profeten Daniels bok. Den historiska tidpunkt vi där finner tydligt uttalad, är Jesu död på Golgata. Läs vers 26 i Danielsbokens nionde kapitel! Där börjar församlingens historiska befintlighet och den sträcker sig fram till sin ände. Detta i samma vers.

Det är lätt att förstå att församlingen var en hemlighet i det gamla förbundets skrivelser, då denna epok i historien i sin helhet smyger sig in i en enda vers. Ängeln Gabriel som delger Daniel denna insikt, ger historiska, faktiska hållpunkter. Helgedomen, det vill säga templet, ska förstöras av folket till en furste som kommer. Och så skedde. Vi vet att templet ödelades år 70 e.Kr. och vi vet också vilket folk som utförde ödeläggelsen. Under den här tiden lever, förökas och verkar Guds församling. Över hela världen. Men Daniel låter oss se profetian om dess slut här på jorden. Som en störtflod bryter den 70:e årsveckan in, då en ny regering tar vid. Då kommer fursten, en avkomma till det folk som ödelade Jerusalem år 70. Det är då som vredesdomen kommer att drabba den mänsklighet som förkastade Jesus och som har vänt Gud ryggen. Och det är tydligt sagt varifrån denne furste kommer. Fursten som Uppenbarelseboken kallar Antikrist. Hans framträdande ska jag nämna mer om längre fram i denna artikel.

Bortryckelsens hemlighet. 

Också här finner vi förebilder i Gamla testamentet. Enok i 1 Moseboken 5:21-24 till exempel, om vilken det klart uttalas att Gud tog honom bort, och om Bruden i Höga Visan 6:11 heter det: “Oförtänkt hade min kärlek satt mig upp på mitt furstefolks vagnar.” Så hämtar Kristus sin församling från jorden. Innan jag går in på det måste vi ta med oss det som aposteln Paulus betonar i 1 Korintierbrevet 15:22-24. Guds planer och löften står fasta. De hoppar inte hit och dit, de byter inte adressat eller låter sig bringas ur fattningen av de olika skeenden som utspelar sig på historiens arena. Men observera, allt i sin ordning! 

Gud har en plan för sitt utvalda folk Israel och alla hans löften kommer han att infria avseende dem. Det heter att därefter ska Jakobs nedfallna hydda byggas upp. Till ett ämne för lovsång över hela jorden. Men först ska Guds levande församling hämtas hem för att stå fram inför Gud som Jesu Kristi brud. Utan fläck och fel. Alltigenom skön, som Höga Visans brudgum säger om sin brud. Vad är det som lyfter bruden upp i Furstefolkets vagn? Det är kärleken. Jag vill gärna poängtera att det är så det förhåller sig med dem som ska bli med på himmelsfärden när Jesus kommer. Inte all vår strävan eller hur vi lyckas leva upp till våra egna och andras förväntningar. 

Älskade vän, du som tagit emot Jesus som din Frälsare och Herre – vila i Hans kärlek! Brudens och brudgummens kärlek är bärkraften i himmelsfärden! Vad säger Bibeln? VI ÄLSKAR DÄRFÖR ATT HAN FÖRST HAR ÄLSKAT OSS. Den kraften bär, upp förbi åskådarna – våra fiender, i himlarymden och ända in i Faderns hus!

Frälst undan vredesdomen!
Friad från vreden!

Även här har det Gamla testamentet förebilder. Läs om Noa och Lot! De räddades undan domen!

Vi lever i en ockuperad värld, en satanisk, förljugen och besudlad jord. Vi har ingen politisk framtid, inget idealpolitiskt framtidshopp. Det går inte att restaurera en ödelagd skapelse. Den vilar under förbannelse och ska oundvikligen möta Guds vrede, den vrede som drabbar den mänsklighet som har vänt Gud ryggen. Men frågan som ställs i världens alla hörn och skikt är: Finns det något hopp? Ja det finns! KOM HIT UPP!

Jag tror på det som kallas Pretribulationsläran, nämligen att Guds levande församling ska evakueras i sin helhet före vedermödan. Tid och stund vet ingen, så står det skrivet, men det står också att vi inte ska vara ovetande. Vi bör lära känna tidens tecken. Jesus har en hel del att säga i ändetidstalet till sina lärjungar. Han talar om villfarelse och förförelse och att i en stund när “ni inte väntar det”, ska Människosonen komma. Denna fråga är således brännande aktuell. När ska det hända och vad ska ske? 

Några människor är möjligen inte intresserade av framtiden. De finner den skrämmande och väljer att forma sitt liv efter samhällets och politikens bistra, men materiellt högtlovande strukturer. Andra åter vill veta mest möjligt och hemfaller åt uträkningar och spekulationer. Den som har ett personligt förhållande till Gud vet inte allt, men lever i hoppet. Det hopp som är beskrivet i Guds Ord. Guds plan är fullkomlig. Han har en plan med Israel, med hela världen och med sin församling. 

Bibeln talar om något som heter FRÄLSNINGENS DAG, det är inte en enskild dag, men snarare ett tidsrum som nu har varat cirka tvåtusen år, en epok. Den tidsepok som kallas “ett nådens år från Herren” och under den tiden ska Gud fullborda sitt program för hedningarna. Det heter att de ska komma in i fulltalig skara. Den tiden avslutas med brudens uppryckande, Jesu Kristi dag. 

Dagen då Jesus kommer för att hämta sin församling. 

Slutet på församlingens jordeliv, då står bruden fullkomnad. Utan fläck och lyte (1 Kor1:7-8, Fil 1:6, 10). Församlingens trolovningstid är över och hon går för att möta sin brudgum. I Lukas 21:33-36 varnar Jesus sina lärjungar för att bli infångade av “rus och timliga bekymmer”. Kan vara på sin plats att påminna varandra om i denna tid då materialismen och den religiösa onykterheten florerar fritt bland de kristna sammanslutningarna. Och utanför.

Pretribulationsläran lär att Guds levande församling i sin helhet, ska ryckas bort innan vreden går över vår jord. Den bygger på en bokstavlig tolkning av skriften, där man finner att Israel och församlingen är två vitt skilda koncept i Guds Ord. Församlingen som Kristi hemlighet är ett mysterium i Gamla testamentet, som blev införlivat mellan profeten Daniels 69:e och 70:e årsvecka, detta på grund av judarnas förkastelse av Jesus som Messias. Församlingens tidsålder är därför en hemlighet i Gamla testamentet. Denna tidsålder måste avslutas, innan Gud tar upp planen för Israels frälsning – därefter. 

Apostlagärningarna 15 talar om upprättelse av Davids fallna hydda. Vårt välsignade hopp är att lämna jorden och ryckas upp till Herren. Mitt furstefolks vagnar – säger bruden i Höga Visan. Hennes kärlek har satt henne där. Vad säger aposteln Paulus i 1 Tessalonikerbrevet 5:9? Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.

Läs Romarbrevet 1:18. Uppryckelsens hemlighet. 

Ett par viktiga frågor

Det finns två mycket viktiga och återkommande frågor i vår tid. Den ena är frågan om väckelse. Många har bett, och väntat på en väckelse som ska gå över hela jorden, profeterat och väntat. 

Jodå, väckelsen kommer, men inte så länge församlingen är kvar på jorden vill jag påstå. Den andra frågan är om det kommer finnas frälsta människor på jorden sedan församlingen hämtats hem? 

När vi läser Uppenbarelseboken finner vi svar på dessa frågor. Redan i Matteus 24:14 talar Jesus om en världsvid evangelisation. Vi finner dessa evangeliets budbärare i Uppenbarelseboken 7:3-8, och Sakarja 8:23 talar om digniteten i denna väckelse. Jag menar att Uppenbarelsebokens sjunde kapitel svarar på båda dessa frågor. En frälsningsarmé ur Israels tolv stammar, inalles etthundrafyrtiofyratusen, får Guds skyddande insegel, för att utöver hela jorden förkunna frälsning i Jesus Kristus under vedermödans tid och Antikrists välde.

En skara människor så stor att ingen kan räkna dem, blir under denna tid vunna för himlen. Dock förefaller det som att de fått betala med sitt liv (Upp 12:11).

Kanske är hela denna oräkneliga skara martyrer? Kanske är det där de ljumma och avfallna kristna kommer in i bilden? Kanske är det där våra bönebarn kommer in i räkningen? Ty många kommer att vakna till besinning när brudeskaran är borta. Var så säker!

Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. Uppenbarelseboken 6:17 talar om Lammets vrede. Vem kan då bestå? Frågan är berättigad. Då härskar Antikrist och kräver total lydnad för sin person och det rike han representerar.

Där finns ingen försörjningsmöjlighet för den som inte böjer sig helt och fullt inför den fursten, som har en agenda av förförelse och förföljelse. Först går han världens barn, inklusive Israel, till mötes.

Fredsförbund upprättas, äntligen får judafolket leva i ro, ty en fredsfurste har trätt fram på arenan. Det är den starke man som hela världen väntat på. Redan idag ropas det efter honom på flera plan, ekonomiskt och fördelning av jordens resurser, inte minst. I den minst sagt kaotiska situation som uppstått efter församlingens bortryckelse, tar han sig an administrationen av vår värld (Inte Fridsfursten, Jesus Kristus, ty Hans tid är ännu inte kommen). 

Templet får klarsignal att uppföras, något som judarna längtat och planerat under lång tid. I skrivandets stund informerades jag om att en sammanslutning av flera rabbiner just nu väntar på att tempelbygget ska sätta igång. Detta bygge antas kunna finna stånd och fullföras under endast några få veckor eftersom allt, i minsta detalj, ligger färdigt att tas i bruk. Och judarna kommer då att få fira sina offer enligt Gamla testamentets förordningar. Antikrist är den som kan ge grönt ljus för detta när han har förklarat fred med många folk.

Men när halva tiden av Antikrists regeringsperiod har förflutit, ska det visa sig att denne charmör kastar masken och visar sitt verkliga ansikte. Då bryter den stora vredens tid in. Den ondska som då finner uttryck har aldrig tidigare förekommit säger Guds Ord. Då sätter han sig själv i templet och kräver tillbedjan. En villkorslös och ovillkorlig tillbedjan vars uraktlåtenhet straffas med döden. Det är då judarna måste fly så som Jesus talar om i Matteus 24:15-28. Till en plats i öknen.

Men de dagarna är vi inte här. Då är bruden hemma. Lammets brud ska ingalunda drabbas av Lammets vrede! Jag hör invändningar. Varför ska vi slippa undan? På detta har jag bara ett enda svar – för att Gud frälste oss från vreden genom Jesu död på Golgata. När Guds vrede utöstes över Jesus, då friköpte han oss från vredesdomen. Vi som tagit emot Honom. För tid och evighet.

Många säger att vi borde bli kvar för att hjälpa människor genom vedermödan? Min tanke avseende ett sådant resonemang är att om vi inte förmådde hjälpa dem nu, kommer vi näppeligen kunna hjälpa dem då, när Antikrist dräper var och en som inte tillbeder honom. Det är nu det är frälsningens dag!

Allra mest tänker man kanske på sina ofrälsta anhöriga? Det är en fullt förståelig tanke, inte utan smärta. Till detta har jag också bara ett enda svar – när Jesus dog på Golgata försonade Han hela världen med Gud och öppnade porten till evig frälsning och evigt liv, för alla människor.

Hans frälsande kärlek i försoningsverket borgar för var och en av dem vi älskar.

Jesus sa : Tro på Gud, tro också på mig. Det finns befrielse från rädsla och oro. Det finns hopp!

Den sista frälsande basunen ska ljuda över vår jord. Jesus stiger ner på skyn, observera, inte på jorden vid denna tidpunkt. De döda går honom till mötes, livs levande, klädda i den oförgängliga härlighetskroppen lyfts de upp ur paradiset. Det är inte gravarna som berörs, det är en helt annan dimension. Likaså med oss som då lever och rycks till Hans möte. Inga ben ska ses försvinna sprattlande upp i luften den dagen. När vi ser Jesus, förvandlas också vi till hans likhet. Så står det skrivet. Detta sker i den tidsrymd som är odelbar, In atomo. Det kommer ett senare tillfälle då Jesus ska stiga ner till jorden. Till Oljeberget, närmare bestämt. Då kommer Han i härlighet och ska ses av alla. Då har Han sin brud med sig och då är denna tidsålder fullbordad. Kom hit upp! ETT nytt rike tar vid.

Det är fullt möjligt att det jag skriver här kan förefalla tvärsäkert, men det är mitt hopp, och jag har funnit det angeläget att dela med mig av hoppets budskap, så som jag finner det i Skriften. 

Jag har också haft glädje i mina studier av detta ämne genom att läsa flera bibellärare i våra nordiska länder. T.ex. Thoralf Gilbrant, Charles Hansen, Thorolf Carlsen, Terje Berg, Gordon Tobiassen samt Dan Johansson m.fl.