I staden som bär samma namn som en omtalad amerikansk militärbas på Kuba – Guantánamo – kämpar våra syskon mot en kommunistisk regim som gör vad den kan för att begränsa evangeliska församlingars arbete. Motståndet till trots har en liten husförsamling nyligen lyckats med att färdigställa en mindre möteslokal. Det har tagit tid att bygga, mest på grund av att det är brist på det mesta av byggmaterial. Församlingens ledare, pastor Ramón Rigal, berättar om vilka svårigheter som möter dem, bland annat för att de vill ge sina barn en kristen uppväxt. Både Ramón och hans hustru Adia har suttit fängslade i mer än ett år för att de valde att hemundervisa sina två barn.
Nu har det gått några år och vi fick ett vittnesbörd där Ramón berättar:
Gud välsigne alla bröder och systrar. Jag vill dela ett kort vittnesbörd och, som det står i Daniels bok, förklara de underverk som den Allsmäktige har gjort i mitt liv. I dagarna firade vi att det gått tre år sedan jag genom Guds mäktiga hand blev befriad från fängelset.
I april 2019 blev min fru och jag arresterade, misstänkta för brott mot ”normal utveckling av minderåriga” och för att uppmuntra till brottslighet. Anledningen var att vi kämpade för församlingens utbildningsfrihet och för att praktisera hemundervisning. Sedan 2016 har vi vädjat och skrivit brev till utbildningsmyndigheterna och utbildningsministern, förhörts, kallats och arresterats, då vi med all ödmjukhet och respekt försvarat vår sak, alltid i enlighet med 1 Petrus 3:15.
Men de förstod inte vår ståndpunkt och vi blev straffade. Min fru satt ett år i kvinnofängelset, och jag satt två år i mansfängelset, där de behandlade oss hårt och nekade oss fångars självklara rättigheter. Vid den tidpunkten då jag skulle bedömas för att få lämna fängelseområdet för en kort tid, nekade de mig rätten att delta i lägerverksamhet, trots att jag hade gott uppförande. Jag nekades detta i ett år. Det var en mycket sorglig dag för mig, men jag höll fast vid Guds ord, som det står i Psaltaren 146:3-4: “Lita inte till furstar, till människors barn som inte kan frälsa. Deras ande lämnar dem, de blir jord igen. Den dagen går deras planer om intet.”
Det beslutades att jag skulle genomgå en ny bedömning för att få lämna fängelseområdet igen i oktober 2020, men genom Guds dekret blev jag befriad den 25 juni 2020. Människor kan stifta lagar, dekret och bedöma, men vår tillit står till Gud, vars ord är evigt och oföränderligt. De planerar och fäller domar, men det är Gud som avgör.
Lovad vare Herren! De anklagade oss för att främja en kapitalistisk modell av hemundervisning – och coronaviruset har tvingat alla att undervisa hemma i två år. Även om vi ännu inte har fått utbildningsfrihet som församling i Kuba, vet jag att Gud kommer att göra något för våra barns skull, och detta är vår dagliga bön.
