Ledare: Berno Vidén
”Vi lever i en livsfientlig kulturmiljö – så fientlig att den knappast uthärdar några former av liv. Därför har vi inom praktiskt taget alla områden ersatt livet med former, och individer med institutioner.”
Med de orden inleddes Midnattsropets julnummer för exakt fyrtio år sedan, det år då Pilgrimsskolan – församlingens hemundervisning – startade. Texten, författad av Arne Imsen, handlar bland annat om hur det i samhället inte finns rum för Jesus och hur samhällets institutioner tar över föräldrarollen och diskvalificerar familjens funktion som uppfostrare. Fyrtio år är en generation. Idag har utvecklingen mot ett familjefientligt samhälle gått längre och samtliga riksdagspartier verkar vara överens om en sak: förbjud hemundervisning!
I det här numret av tidningen finns dels ett vittnesbörd som berör Pilgrimsskolan idag, dels ett reportage från det kommunistiska Kuba, där en troende familj blir förföljd just på grund av hemundervisning. Både Sverige och Kuba har trots stora olikheter det gemensamt att ingen annan än staten bör tillåtas att styra undervisningen. Visserligen finns det i vårt land friskolor med skilda inriktningar, men de är hårt reglerade av Skolverkets styrdokument. Bibelläsning och bön inom undervisningens ram är inte tillåtet, men däremot har Skolinspektionen beslutat att yoga bör användas som ett verktyg för att främja elevernas hälsa.
Parallellt med att samhällets institutioner tar över allt mer i medborgarnas liv ser vi också hur situationen i skolorna katastrofalt förvärras. Elever och lärare vittnar om en destruktiv skolmiljö och om hur fler och fler utsätts för mobbning och trakasserier. Skrämmande statistik visar att 60 000 barn är utsatta för mobbning i skolan, där de mest otrygga platserna av eleverna anges vara toaletterna, skolgården och omklädningsrummen (Friendsrapporten 2017). Då föräldrar inser risken och farorna och därför väljer att ge barnen undervisning i trygg miljö hemma, möts de av total oförståelse och skuldbeläggs istället för att få stöd i sitt föräldraansvar. Skolans myndigheter hänvisar kort och kallt till skolplikten och att vårdnadshavares ansvar är att skicka barnen till skolan, för att i nästa andetag dessutom hota med socialutredning och vitesförelägganden.
Inom det allmänna skolväsendet anlitas flitigt RFSL och RFSU av kommunerna för att ge barnen sex- och samlevnadsundervisning med konkreta mål och metoder för hur hbtq-frågor och heteronormativitet ska behandlas; en medveten och riktad undervisning där alla former av familjekonstellationer anges likvärdiga, men där den traditionella äktenskapssynen däremot ifrågasätts utifrån all tillgänglig pedagogisk metodik. I förskolegruppen kan det ske att barnen från ett års ålder tränas t ex att tåga i prideparad med parollbanér och regnbågsflaggor, skanderande: -Vem får man älska? Vem man vill!
Utan att här gå in på fler detaljer vänder jag mig till dig som troende förälder med en allvarlig och närgången fråga: Är du medveten om vad ditt barn utsätts för, och påverkas och formas av i förskola och skola?
Barnen har juridiska rättigheter. De har enligt Europakonventionen (gällande som lag i Sverige) rätt att tillförsäkras en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. De har också rätt att åtnjuta garantier om frihet från kränkningar och mobbning. Dessa rättigheter har dock den svenska regeringen genom lagstiftning berövat barnen. Skollagen säger att all undervisning i skolan ska vara icke konfessionell och med stöd av den formuleringen fråntas barnen en viktig rättighet, nämligen en bibelgrundad undervisning. Utsattheten i skolmiljön går inte heller den att komma åt då det är skolplikt som råder.
Ur kristet perspektiv har barnen också rättighet att få kunskap om den Gud som skapade himmel och jord, och om hans son Jesus Kristus. Guds rike hör dem till, sa Jesus om barnen, och tveklöst lever vi idag i den yttersta tiden inför Jesu tillkommelse. Tidens tecken är tydliga för den som vill se; världsekonomin, krig, terror, miljöförstöringen, och framförallt orättfärdigheten. Människan är fullständigt oförmögen att lösa jordens och mänsklighetens ofantliga problem.
Han som kom, ska komma igen. Människosonen som vid sitt första inträde i världen blev lagd i stallets krubba och blev allas tjänare, kommer nästa gång i makt och härlighet för att sätta sig på sin härlighets tron. Alla folk ska då samlas inför honom för att dömas utifrån Guds rättfärdighet. Ett av budskapen inför den dagen är att ”allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig” (Matt 25:40).