Den sista stora väckelsen

Ur MARAN ATA-bladet: Översatt av Britta Imsen Den sista stora väckelsen Elden, som vi har väntat på, har nu kommit. Våra böner är hörda. Gud har än en gång givit oss bönesvar. Guds renande och luttrande eld brinner. Den är igenkänd och omdiskuterad. Obesegrad bryter den sig väg varhelst det finns brännbart material. Frusna hjärtan blir upptinade av eldens värme och Guds flammande. låga når till det innersta av våra hjärtan, till och med i den hemliga ”skräpkammaren”. Det sprakar och gnistorna far omkring medan själviskhetens, bitterhetens, avundsjukans, vantrons och förtalets skräphögar brinner upp. När elden griper Oss blir det dödsångest. Vårt livsverk brinner, vår prestige, vår ära, ja allt. Vi famlar brända och sargade i tornhet, ända till den sårmärkta handen rör vid oss och för oss in i nya arbetsuppgifter som nya luttrade människor. Då får vi se Guds nåd, dess storhet och oändlighet. Då är vi redo att göra allt för Gud. Då känner vi oss som ormar och icke som mäniskor. Vi undrar i ångest om Gud av detta sönderbrutna, förfelade och odugliga material, som vi representerar, verkligen kan göra någonting nytt. Vi lär oss att gråta över oss själva Och vårt folk. Våra tomma Hallelujarop försvinner, när den Evige visar oss världens nöd. Vi väntar stilla tills Mästaren säger sitt: Gå. Då reser vi oss maktlösa och tar det första steget i tro. I det ögonblicket blir vi lösta från vår begränsning och upplever väckelsen. Vi vandrar i Anden burna av tro. Vi tänker tro, talar tro och handlar i tro utan att ta hänsyn till våra känslor. Vi tar emot övernaturliga gåvor, får nya uppenbarelser, som sätter oss i stånd att bli effektiva själavi’nnare. Vi tror och får se skaror vid korset. Vi talar ut med varandra till och med Om vår synd och våra felsteg. Vi bekänner icke andras synder, men desto mer våra egna. Äter och åter får vi uppleva ljusets segrar och brödragemenskapens glädje. Sådan är väckelsen – den sista – stora väckelsen. ,Den kommer till oss som en hälsning i denna ångestfyllda och hopplösa tid. Med kaos Och världskatastrofer i hälarna kan vi alla, som möter den mitt i vårt intensiva själavinnarearbete, krossade och gripna bara säga: ”Tack Gud, att jag fick nåd att öppna mig för väckelsen.” Vi kan inte säga när väckelsen började. Vi kan bara tacka Gud för att den har kommit. Väckelsen kommer inte på grund av *någons förtjänst, den är helt beroende av Guds nåd emot oss. Vi lever i en tid, då världen skälver av fruktan för kommande katastrofer. Mörkrets *skuggor sänker sig över jorden och människosläktet går i ångest för atombomber Och andra fruktansvärda, djävulska vapen. Ja, till och med vetenskapsmännen, som arbetar med dessa förfärliga ödeläggelsevapen, är förskräckta. De har framkallat krafter, som ser ut att bli människosläktets ruin. Politikerna ger oss inte heller någon ljus framtidssyn. Även här i Norden lever Vi i fruktan för vad som skall komma. Vi förstår att nästa krig inte kommer att gå oss förbi. Vi, som läser Bibeln, ser hur Guds underbara profetior går i uppfyllelse. Fikonträdet knoppas, ty judarna vänder åter tillbaka till sitt land. Staten Israel har blivit upprättad och dess flagga med Davidsstjärnan vajar över Palestinas berg och dalar. Åtskilligt har hänt i Palestina och mera kommer att ske när Jerusalem .är helt i judarnas händer – då är hedningarnas tid förbi. Vi ser också hur det rör på sig i Öster och vi vet, att konungarna från Östern skall komma dragande mot Europa på den väg, som Gud öppnar för dem. Vi ser hur allt drar ih0p sig till en ohygglig världskatastrof, och vi förstår att tiden hastar. Snart kommer Konungen på himmelens skyar för att hämta hem sin väntande brud till den stora bröllopssalen. Tiden ,är kort. Men just nu har vi stora möjligheter att vinna tusentals själar för Gud. Vi skall inte sitta stilla och slöa i religiös maklighet. Vi måste inviga Oss åt Gud och tjäna honom helt. VÄCKELSEN HAR KOMMIT – DEN SISTA VÄCKELSEN!