Av Stig Andreasson
De yttersta dagarnas världssituation varslar om en stor och härlig begivenhet.
Den bild av de yttersta dagarna som vi hittills har tecknat i denna artikelserie har varit ganska dyster. Detta var oundvikligt, ty Bibelns profetiska beskrivning av ändens tid är inte särskilt ljus. Men ett viktigt undantag finns! De dramatiska händelser, som kännetecknar ändens tid, påminner oss nämligen också om en fantastisk och storslagen händelse, som utan tvivel är nära förestående. Det är Jesu Kristi återkomst. Detta har Herren själv sagt. I sitt tal om tidsålderns avslutning nämner han en rad företeelser som kommer att bli allt mer framträdande i ändens tid. I våra tidigare artiklar har vi koncentrerat oss om laglöshet och normlöshet samt om avfall från sann och biblisk tro. Men Herren nämner också krig, jordbävningar, förföljelser och hungersnöd, men även mission och evangelisation, något som lyckligtvis förekommer också i ändens tid. Alla dessa företeelser är tydliga varsel om Herrens snara återkomst.
En rätt förståelse av tidens tecken.
Många har menat att de ting som Herren nämner i sitt eskatologiska tal knappast kan vara tecken på de allra yttersta dagarna. Han omtalar ju företeelser som förekommit under mänsklighetens hela historia. Detta är delvis sant, men här måste vi ännu en gång påminna om den grundläggande principen för en rätt förståelse av de yttersta dagarna.
Ändens tid innefattar nämligen en lång period där allt intensifieras ju närmare vi kommer själva avslutningen.
En enkel illustration kan kanske närmare förklara detta. En lärd professor var på semester borta på det norska Västlandet. En skön morgon gjorde han sin vanliga promenad utmed stranden och njöt av det härliga sommarvädret. På den smala stigen mötte han en gammal fiskare, som han tidigare hade träffat och pratat med ibland. ”Vilken härlig sommarmorgon!” utbrast professorn. ”Ja”, svarade fiskargubben, ”men i kväll blir det storm!” – ”Vad säger du, himlen är ju blå och molnfri, havet är nästan som en spegel och någon vind känner vi knappast”! Den gamla fiskaren replikerade: ”Ser du inte det lilla grå molnet vid horisonten? Och märker du inte att havet inte längre är helt spegelblankt”? Jo, nu såg professorn det lilla molnet långt där borta och den lätta krusningen på havsytan, som fick några mycket små vågor att skölja över stenarna vid strandkanten. Men storm, nej den måste vara långt borta, menade han. Men då han vilat middag och tittade ut genom fönstret från sin semesterbostad konstaterade han att det lilla grå molnet blivit nästan svart och tio gånger så stort. Havsvinden hade också ökat i styrka och därmed också böljorna som slog emot strandens stenar. När sedan kvällen kom öste regnet ned och en häftig storm kastade vreda vågor högt upp mot klipporna på stranden. Den gamle fiskaren hade rätt. De små tecknen varslade faktiskt om en kommande storm.
Krig, jordbävningar, hungersnöd och förföljelser har ofta förekommit under historiens gång. Men först i det tjugonde århundradet fick mänskligheten uppleva två världskrig. Naturkatastrofernas antal synes också ha ökat. Förföljelser skedde under romarrikets tid och under inkvisitionens dagar. Men frågan är om vi inte idag på världsbasis upplever de mest omfattande förföljelser som någonsin förekommit. Detta har både politiska och religiösa orsaker. Den svaga vinden är i färd med att öka till full orkan. Tidstecknen har länge funnits där. Men de ökar i styrka och intensitet. Till slut kulminerar det hela i den stora världsnöden, vedermödans tid som Jesus också talar om. Men låt oss inte glömma den goda nyheten!
Stormvarslet kommer tillsammans med ett hoppets budskap.
Det är just detta Jesus förkunnade då han sa: ”Lär en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han (Messias) är nära och står för dörren”. (Matt.24:32-33).
Somliga har skrivit vidlyftiga tolkningar om vad fikonträdet egentligen syftar på. En vanlig förklaring är att fikonträdet är en bild på Israels land och folk. Men använder vi enkelhetens metod och bara lyssnar till Jesu ord, då behövs inga vidlyftiga förklaringar. Det hela är tindrande klart. Fikonträdets blad var bland de senaste att spricka ut. Då detta skedde visste alla att våren var så långt framskriden att sommaren verkligen stod för dörren. På samma sätt, när ni ser allt detta, då vet ni att Herrens ankomst är nära! Så löd Jesu enkla förklaring. Vad syftar ”allt detta” på? Naturligtvis på allt det som Jesus just hade räknat upp och som vi måste betrakta som tidstecken. Det fantastiska är att de smärtsamma födslovåndorna slutligen leder fram till att ”världen föds på nytt”. Detta kan bara ske då Herren Jesus kommer tillbaka. Alltså möter oss ett hoppets budskap mitt i nödsituationen. Att sedan judafolkets återvändande till sitt ursprungliga hemland också är ett tidstecken är helt klart. Men det bygger på andra tydliga skriftord.
Samma budskap om hopp mitt i stormen förkunnade Jesus också med andra ord, då han sa: ”På jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen”. (Lukas 21:25-26) Men så tillägger han: ”Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning”. (Vers 28) Fruktansvärd storm och oväder är att förvänta – men också en härlig räddning och befrielse för Guds folk! De yttersta dagarnas dramatiska och kritiska tillstånd påminner oss alltså om att en av världshistoriens allra största händelser står för dörren – Jesu Kristi härliga och grandiosa återkomst.
Vad betyder så detta för oss?
Först och främst betyder det att vi inte i första hand skall gå här och vänta på ett tredje världskrig eller att Antikrists despotiska regering skall komma på plats. Precis som Paulus säger vi: ”Vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare”. (Fil.3:20)
Mitt i den nödsituation som kännetecknar de yttersta dagarna ger Jesu ord hopp och tröst i det han säger: ”Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen”. (Lukas 21:36) Dessa ord ger mig frimodighet att säga till trons folk: Jesu återkomst innebär en möjlighet att undfly världsnödens slutkatastrof. Innan den värsta stormen bryter lös tror jag därför att Herren skall uppfylla sitt löfte: ”Jag skall komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” (Joh. 14:3) Vid den sista basunens ljud skall Herren själv stiga ned från himmelen. De i Kristus döda skall uppstå och de som lever i tron på Honom skall förvandlas. Alla dessa blir så tillsammans uppryckta till att möta Jesus i skyn för att sedan alltid vara tillsammans med Honom. Han räddar de sina från den kommande vredesdomen.
Vem får bli med på denna fantastiska himlaresa? Bibelns svar är helt tydligt: ”De som hör Kristus till”. (1 Kor. 15:23) Guds frälsningsplan kan nämligen sammanfattas i dessa ord: ”Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet.” (1Joh.5: 11-12) Och hur vet vi att vi har Guds Son? Har vi i tro tagit emot Honom som Frälsare och Herre, då vet vi det. Har vi överlåtit oss i Hans händer, då vet vi att vi hör honom till.
Jesus kommer inte för att hämta en andlig elit. Bland dem som skall lyftas upp till hans möte i skyn finns förmodligen några som har teologisk doktorsgrad och stor bibelkunskap. Andra är analfabeter från något av världens många slumdistrikt. Men alla har genom tron på Jesus fått del i ett nytt liv. De blir alla hämtade hem till evig glädje av en enda orsak – de hör Kristus till. Därför bör också du, käre läsare, utan dröjsmål se till att samma trosvisshet blir din. Det är fullt möjligt, ty Jesu löfte står alltjämt fast i det han säger: ”Den som kommer till mig skall jag skall jag sannerligen inte kasta ut”. Du blir väl mottagen när du kommer till Honom och Han väntar på dig. Sedan kan också du vänta hans återkomst med glädje.
