Ledare av Berno Vidén
– I inget annat namn än i namnet Jesus finns frälsning! Den bekännelsen proklamerade Petrus inför myndigheterna efter att han tillsammans med Johannes hade tillbringat natten i fängelse för just Jesu namns skull. Jesu död och uppståndelse var en revolutionerande händelse som direkt lämnade spår efter sig i hela samhället. Ingen i hela Jerusalem lämnades oberörd av denna förunderliga manifestation som tog sig uttryck genom en skara enkla människor, personer från vitt skilda sammanhang, vilka hade gjort gemensam sak; de hade överlämnat sina liv åt Jesus – och åt varandra.
För Jesu lärjungar – som på kort tid i Jerusalem hade förökats till att omfatta fler än fem tusen personer – var det en självklarhet att som ett vittnesbörd inför alla människor låta döpa sig till Kristus. Bara under pingstdagen, samma dag som Guds ande föll över församlingen, döptes fler än tre tusen personer. För första gången i historien hade nu Jesu Kristi egen kropp – hans församling – blivit synliggjord och tillgänglig för alla människor, oavsett nationalitet. En ny skapelse framsprungen ur det innersta av Guds eget hjärta hade fötts till liv genom Jesu död och uppståndelse.
Budskapet om vägen till frälsning handlar nu som då om att tro på Jesus och att därefter låta döpa sig. Enkelt, klart och med stor tydlighet berättar Nya testamentet för oss om hur frälsningen är en gåva från Gud, given av nåd. Varje människa som har tagit emot Jesus är frälst! Det finns ingen teolog eller präst som med religiösa sakrament eller som i kyrkans namn kan ändra på den sanningen.
Det bibliska dopet är inte, som den traditionella kyrkan lär, ett nådamedel som verkar på ett magiskt sätt genom en tillförordnad prästs uttalade formler. Traditionen att i olika kyrkor begjuta små barn ges inget som helst bibliskt stöd. Det var först kyrkofader Augustinus på 400-talet e Kr, som efter mycket stridigheter lyckades få läran om barndopet allmänt erkänd, något som var viktigt för att bibehålla den dåtida statliga kyrkans makt över folket.
Av vilken anledning skulle spädbarnsbegjutning överhuvudtaget vara nödvändigt? Bibeln lär att barnen hör Guds rike till! Det är först senare, när man växer upp och kommer till insikt om synden, som omvändelsen blir en nödvändighet. Dopet är inte heller grunden för det kristna livet. Grunden är och kommer alltid att förbli Jesus – ingen annan!
Pingstdagens budskap till alla dem som hade fått sina ögon öppnade och överlämnat sina liv till Jesus var: omvänd er och låt döpa er. Omvändelsen föregick dopet, vilket följde som en naturlig konsekvens efter pånyttfödelsen.
Paulus skrev till församlingen i Rom, att dopet handlar om att bli döpt till döden. Med andra ord är det en begravningsakt där man med sin gärning vittnar om att Jesus dog för mig och att jag dör med honom. Man begraver och gör sig av med allt som har med döden att göra. Men triumfen är att Jesus lever! Döden kunde inte behålla honom. Därför har alla som dött med Kristus också del i uppståndelsen. Vi är bokstavligen förenade med honom genom hans död och uppståndelse.
– Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. (Rom 6:4)
Det bibliska dopet har under historiens gång gett upphov till många blodiga förföljelser. Förföljare har nästan uteslutande varit något så motsägelsefullt som kyrkans egna män och dess företrädare. I Guds och påvars namn har tusentals bibliskt troende dränkts, fått sina hem konfiskerade, jagats i landsflykt, torterats på de mest grymma sätt etc. enbart för att de låtit döpa sig till Kristus på det sätt bibelordet lär.
Pingstvännen Nathan Odenvik skriver i häftet ”Dopet i historisk belysning” (Förlaget Filadelfia 1955) att
– det mest ödesdigra misstag, som kyrkofäderna någonsin gjort och som haft de mest förlamande verkningar på hela kristenheten i alla tider, var införandet av barndopet. Ingen åtgärd har haft sådana olyckliga, djupgående konsekvenser som denna avvikelse från Skriftens bud och lära.
Jag rekommenderar starkt pingströrelsens vänner att de allvarligt ser på sin egen och döparrörelsernas historia och den kamp som under seklernas gång varit för det bibliska dopet.