Vittnesbörd av Gertrud Johansson
Vi har talat om att Andens nya liv måste få flöda igenom oss. Vi måste låta Andens nya liv få ta gestalt i oss; låta oss bäddas ner i jorden för att det nya livet ska spira. Det är så viktigt. En rad från en sångvers kom till mig: ”Lägg dig med din gåva uti Jesu hand”. Var och en av oss har fått gåvor genom den helige Ande. Lägg dig med din gåva i Jesu hand, så du kan bli använd och brukad av honom.
Jag blev andedöpt då jag var sexton år. Jag blev frälst då jag var tio, och blev döpt när jag var elva. Jag gjorde en väldigt underbar upplevelse då jag var tolv år, men jag var väldigt blyg och försagd. Hade jag bara öppnat munnen då, hade jag säkert fått tala i tungor, men jag var för blyg. Jag gick på Maranatamöten i Göteborg, och varje möte sprang jag fram till förbön. Det var med stort allvar. Jag ville överlämna mig och mitt liv i Guds hand och bli andedöpt. Jag ville tjäna honom. Det manifesterade jag i varje möte genom att gå fram till förbön. Broder Enoch Karlsson lade händerna på mig och bad. Plötsligt upplevde jag att jag råkade säga något annat. Det var ju ”tack Jesus, tack Jesus” som jag brukade säga annars, men det räckte liksom inte till, och så kom det plötsligt något mer. Och – aha! Nu förstod jag plötsligt vad det var att tala i tungor. Det var bara att tala! Så gjorde jag det, och det bara kom! För man vet ju inte hur det ska gå till att bli andedöpt. Man vet inte hur tungotalet går till. Men när det där kom, förstod jag, och så flödade tungotalet! Jag var så lycklig och glad.
Jag bodde ute på Hönö, och åkte efter mötet med Enoch Karlsson ut dit. Jag hade sedan en bit att gå, och dansade fram på vägen med stjärnorna över mig. Jag var så lycklig och glad. Efter detta fick jag uppleva att bibelordet blev helt nytt. Det blev så fräscht och lätt att förstå vad det betydde, på ett helt annat sätt. Det blev levande. Andedopet är ju inte till bara för denna upplevelse, utan för ett liv i tjänst. Där har vi våra liv att ge till Jesus, och låta det nya livet flöda. Då får vi glömma oss själva, och vara glada för det nya livet som spirar. Över allt som sägs och händer i mötena eller var det än är, kan vi fröjdas över det nya livet som visar sig. Det spelar ingen roll vem det är som får bära fram ett budskap, det som betyder något är att det nya livet får spira fram och källan får flöda ibland oss. Det nya livet handlar inte bara om möten, utan hela tillvaron. Det handlar om vardagen, både hemma och på arbetsplatsen. Guds Ande manifesterar sig hela tiden. Vi får tjäna Jesus, vi har olika platser i församlingen, som lemmar i kroppen. Gud sätter in oss där vi behövs.
Alla har sin gåva, och den behöver komma i tjänst. Den gåva du har får inte fattas i församlingen. Du har något att tillföra. Var med och låt det nya livet flöda fram! Det är inte så att den som står på plattformen är högre än de som sitter och lyssnar. Vi människor tänker så fel och tror att vissa uppgifter är större, högre och bättre än andra. Vi är alla lika inför Gud, men var och en har sin uppgift. Vi ska inte se med avundsjuka på varandra. Alla är lika mycket värda i detta verk, och vi är införsatta precis där Gud vill ha oss. Han har en uppgift och en plan för var och en. Låt dig bli brukad att tjäna, för det är det enda som är något värt. Lön du får i himmelen, står det i sången jag citerade: ”Tjäna troget frälsaren, lön du får i himmelen”. Denna lön är en underbar frukt av att du lägger ditt liv i Jesu hand och låter honom bruka dig. Låter du strömmen flöda, så kommer den alla till del och det nya livet får spira.