Vittnesbörd av Roger Lindroos
Jag var ute och åkte lite i stan, kopplade av och tittade lite. Det är mycket som händer i stan. På vissa ställen finns bara en stor grop, bilarna leds kors och tvärs för att komma fram. Och man undrar hur det ska kunna bli något i den röran. Men det finns någon som har överblicken. Jag blir imponerad av stora byggnader och projekt. Jag åkte förbi Centralen och tänkte: hur håller de reda på hur de ska bygga upp allt från grunden? Man får inte glömma ventilationsrör och kablar. Det är så lätt att missa något. Jag blir oerhört imponerad av det där. Så tänker jag på vår värld, det universum vi lever i. Alla stora stjärnor och planeter. Häromdagen såg jag i en tidning bilder som det stora rymdteleskopet hade tagit. Det är oerhört vad som finns ute i universum. Man tappar uttrycksmedel och förstår inte riktigt hur stort det är.
Vår skapare är verkligen något att imponeras av. Han har kontrollen över detta jättelika projekt, som vi knappt kan fatta eller ens se. Gud har kontrollen, han är den som verkligen kan förstå allt i detta projekt som han från början i sitt rådslut beslöt hur han skulle göra.
Mitt i allt detta slog det mig att han även är intresserad av en liten person som du och jag. För oss är vårt liv ibland ett projekt som är för mycket för oss. Men för Gud som har skapat hela universum är det inte något som är svårt. Våra små liv – det finns många i vår värld, om vi räknar människorna. Tänk att han är intresserad av varje liten enskild person. Han är intresserad av dig, och vill vara din personlige vän. Bibeln talar mycket. Hela bibeln är till för dig och mig. Den är inspirerad av Gud, den är Guds brev till oss. Det står i Psalm 53, som David skrev:
-Dårarna säga i sina hjärtan: ”Det finnes ingen Gud.” Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är. Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud. (Ps 53:2-3)
Gud är intresserad av om det är någon som vill närma sig honom. Ett av de vanligaste bibelställen man brukar tänka på när det gäller att få reda på hur man blir frälst, står i Romarbrevets 10:e kapitel:
-Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst. (Rom 10:9)
Då kan man fråga: Vad ska jag bli frälst ifrån? I psalmen vi nyss läste står att människan är full av fördärv och styggelse. Människan i sig själv är inte god, som många tror. Det finns egentligen bara ondska. Vi behöver något nytt för att få gemenskap med Gud som verkligen är god. Han som är den sanna rättfärdigheten. Vi måste få del av en rättfärdighet, något vi inte kan åstadkomma själva. Då kan vi läsa litet tidigare i samma kapitel:
-Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror. Moses skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen, att den människa som övar sådan rättfärdighet skall leva genom den. Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: ”Du behöver icke fråga i ditt hjärta: ’Vem vill fara upp till himmelen (nämligen för att hämta Kristus ned)?’ ej heller: ’Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att hämta Kristus upp ifrån de döda)?'” Vad säger den då? ”Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika).” Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst. (Rom 10:4-9)
Gud har uppväckt Jesus från de döda. Det betyder att han har besegrat döden. Döden som var en lön, en konsekvens av syndens väg som människan trädde in på en gång. Men nu har Gud uppväckt Jesus från de döda. Han besegrade döden. Om vi barnsligt kan tro på detta: I ditt hjärta tror
Det handlar inte om att acceptera en teori, utan det handlar om en levande tro i vårt hjärta. I följande vers läser vi:
-Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst. Skriften säger ju: ”Ingen som tror på honom skall komma på skam.” (Rom 10:10-11)
Det handlar inte om att ta emot något man tycker passar bra. Nej, det måste vara något som tar itu med orättfärdigheten i vårt hjärta, något som tar emot vårt problem. Och det är endast genom vad Gud har bestämt genom sitt rådslut. Han sände sin son Jesus för att dö för våra synder. Inte dö i stället för, som vi ofta säger. Vi ska alla en gång dö. Men Jesus dör för oss. För att vi ska få leva. På ett annat ställe står att vi ska leva om vi än dör. Det handlar om ett liv som är förmer än vår kropp och detta lekamliga. Det handlar om vår ande, vårt inre. Det här måste vi med en barnslig tro ta emot. Vi måste pröva det. Vi läste om att Gud ser om någon söker honom. Jesus säger att den som söker, han finner och för den som klappar, ska bli upplåtet. Paulus citerar också från Jesaja i en vers längre fram här i Romarbrevet:
-Jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig, jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig.” (Rom 10:20)
Tänk att Gud sträcker sig så långt. Tänk om just du är den här personen som inte ens har sökt. Men att Gud ändå låter sig finnas av dig. Ta emot det här ordet, låt det sjunka ner! Fundera på: vart är jag egentligen på väg? Vad är mitt liv? Vad är det för mening, egentligen? Vi människor är så begränsade, men tänk att Gud är den store projektledaren som är intresserad av just dig. Du behöver honom för din frälsning, och Gud behöver dig för sitt verk. Så ta det här tillfället som ges! Låt det inte gå dig förbi! Dröj inte för länge. Vi har inget löfte om morgondagen. Det står att idag hjälper Herren.
Jag själv tog emot Jesus då jag var liten. Jag fattade ett beslut om att jag ville följa Jesus. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Det blir inte så bra som man velat. Man känner att man varit otrogen mot Guds vilja, mot Gud själv, och tänker: hur ska det här gå, vad ska Gud göra med mig nu, som varit så otrogen och inte vandrat på hans väg. Ofta har jag upplevat, när jag väntat mig fördömelse och straff, då har Gud visat mig ännu mera nåd. Gång på gång. Det ligger så mycket i denna kärlek. Det står i bibeln att hans nåd fostrar oss. Tänk att få uppleva den här nåden. Men det måste vara så att vi verkligen förstår vår belägenhet. Kung David skrev en gång en psalm. Han hade syndat och hade saker i sitt liv som inte borde få vara där., och så skrev han:
-Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek. Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan. Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: ”Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser”; då förlät du mig min synds missgärning. (Ps 32:1-5)
Vad kan vi lära av det här? Jo, att synd står i vägen mellan människan och Gud. Det står: Då uppenbarade jag min synd för Gud. Vad då uppenbarade? Det har ju varit uppenbart för Gud hela tiden! Från första stund. Men det gäller att du och jag verkligen förstår vår belägenhet och vårt behov av Guds frälsning. Först då vi överlämnar oss åt Gud och förtröstar på honom kan det ske något. Och David skriver också:
-Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd. (Ps 32:10)
Amen.