Appell av Hans Lindelöw
Vi ville se hur allt förlöpte. Kanske det kom några som ville protestera, och vi ville se för att kunna skriva eller tala om vad som skedde. Men det kom inga andra än vi som kom som protestanter. Efter en och en halv timme kom en väldig massa människor ut. Vi kunde dela ut en hel del traktater, och förklara att det handlade om en protest. Naturligtvis fanns skiftande reaktioner och uppfattningar. Man sa att det var så fint. En föreställning med många liturgier. Det var vackert, tyckte man. Skönheten fanns. Men – var fanns sanningen?
Jag har följt frågan om HBT-rättigheter och kristenheten under ganska många år. Under rätt lång tid har man fört det här resonemanget att när evangelium började predikas, skedde många, väldiga förändringar. Och man tar som exempel den första kristna församlingens erfarenhet. När Jesus hade lämnat dem och han hade sänt Anden, då öppnades vägen till nationerna. Tidigare var det otänkbart att judar skulle besöka hedningarna, gå till dem, sitta med dem, äta och samtala. Nu hörde detta från början till evangeliets grunder. Det var naturligtvis en väldig förändring. Det blev också många andra förändringar. Jesu Kristi församling är väldigt glad och tacksam 
för sådana här förändringar.
Det finns ytterligare kategorier och under tidernas lopp har attityder ändrats till grupper av människor. Då var det frågan om att över huvud taget gå till hedningar, till människor som inte var judar, då evangelium sprängde sig loss ur det första nationella sammanhanget. Under historiens lopp har det kommit sådana saker som slavars frigörelse, kvinnors frigörelse, arbetarrörelsen, osv. Nu har den homosexuella rörelsen kommit. I linje med vad som skedde när evangelium först predikades, inte bara för ett folk, men för alla folk, kommer alltså också de homosexuella med här. Detta argument har jag hört många gånger, och med allt större övertygelse presenteras av präster, teologer och förkunnare. Så talar man om parametrar, som betyder förtecken. Något som inleds, det kommer något nytt, en förändring sker. Men då har man fortfarande det som skedde i begynnelsen i tankarna. Det må vara bra och viktigt. Men vi får inte glömma att det profetiska ordet talar om vad som kommer att ske i slutet. Och det är profetens uppgift att tala om vad saker och ting till syvende och sist representerar. Faktum är att väldigt mycket som ser bra ut för tillfället, kommer till sist att se förfärligt illa ut.
Det är vad det profetiska ordet talar om. Därför är det väldigt viktigt att inte lyssna till fel röster, att inte vara disponibel för vilken undervisning som helst, att inte vara öppen för vilka inspirationer som helst. Därför att det finns saker och ting, säger det profetiska ordet, som kommer att utvecklas väldigt negativt.
Här har vi Jesu tal på Oljeberget och apostlarnas undervisning. Saker och ting kommer att presenteras och spelas ut. Faktum är att det profetiska ordet varnar för en liknande händelseutveckling i ändens tid som skedde i Noas tid. Noas tid föregick en stor katastrof. Det talas också om Lots tid, som föregick en stor katastrof. Jesus säger: ”såsom det skedde på Noas tid, så ska det ske i Människosonens dagar”, dvs när hans tillkommelse nalkas. Såsom det skedde i Lots tid, så ska det ske. Dvs, det kommer också att vara en tid som föregår en stor katastrof, och då är det väldigt viktigt att inte lyssna till fel röster. Det finns nämligen många som vill säga något helt annat än att det kommer en stor katastrof. Och många gör det.
Aposteln Paulus gör en jämförelse med Mose erfarenheter i Egypten. Han säger: såsom Jannes och Jambres stod emot Mose, så kommer sanningen att möta motstånd i den yttersta tiden. Sanningen kommer att möta ett väldigt motstånd, som kan liknas vid det motstånd som mötte Moses när han kom till Farao för att förkunna för honom vad Gud hade sagt. Då mötte han Egyptens trollkarlar.
Det talas i Bibeln om ett motstånd som har med trolldom att göra. En trolldomsmakt ska göra sig gällande i den yttersta tiden. Den ska gå in och förtrolla, eller som det heter med Jesu egna ord: ”för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda”. Det finns alltså sådana krafter verksamma med avsikt att om möjligt förvilla jämväl de utvalda.
Därför kan vi tala om en annan slags parametrar som vi måste vara medvetna om, inte bara positiva parametrar, som hör evangelium till. Visst finns det förändring i positiv riktning. Men det finns negativa parametrar, som varslar om en negativ utveckling. Vi kan tala om Noa-parametrar, vi kan tala om Lot-parametrar. Vi kan tala om Jannes- och Jambres-parametrar – är vi vaksamma där, har vi sett dem? Då kan vi inte ignorera Uppenbarelsebokens budskap till församlingarna.
När den helige Ande talar till de sju församlingarna, varnar han för vissa saker, andra saker uppmuntrar han. Men vi ser att när människorna inte är redo att lyssna till det som det varnas för i de sju sändebreven, så kommer den senare händelseutvecklingen. Det finns saker och ting som har börjat i församlingarna, och om församlingarna släpper sig till för det och släpper igenom det utvecklas det på ett förödande sätt och drabbar hela världen. Därför är församlingens ansvar så stort. Därför är det också så allvarligt med vad det innebär att vara en kristen församling.
Jesus sa till en av lärjungarna att
-på denna klippa ska jag bygga min församling. Dödsrikets portar skall icke bliva henne övermäktiga.
Det handlar om att församlingen är inkastad i en väldig strid med dödens krafter. Vi vet att ingen kommer undan dödens krafter. Hela världen brottas med dessa krafter på olika sätt. Men den kristna församlingen har i Jesu efterföljelse och tro ett initiativ. Den ligger före. Så här skulle vi egentligen fatta församlingens ställning. Det har också med församlingens profetiska uppdrag att göra. Före alla andra möter vi det som kommer att drabba alla andra. Där har vi också vårt ansvar som vittnen. Saker som den kristna församlingen gått igenom i tider som ligger bakom, är erfarenheter som är mycket allvarliga och viktiga att ta vara på. Inte glömma. Det är ju så här, som det står i första Petrus brev:
-Ty tiden är inne att domen skall begynna, och det på Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för dem som icke hörsamma Guds evangelium? Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, “huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren?”Alltså, de som efter Guds vilja få lida, de må anbefalla sina själar åt sin trofaste Skapare, allt under det att de göra vad gott är.
(1 Petr 4:17-19)