Bibelstudium av Paulus Eliasson
I Apostlagärningarnas första kapitel läser vi en av de mest välkända verserna om den helige Ande. Det är Jesus själv som säger i vers 8:
-Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.
Det är nog bekant för de flesta, att den helige Ande betyder kraft. Så tänker man på den helige Ande som ett skafferi, eller man tänker på Gud som ett batteri som man kan koppla in sig på och få kraft. Och så ska vi använda den kraften som vi själva tänker och tycker. Många talar om att få välsignelse, kraft och utrustning. Vi ska få makt, vi ska få auktoritet, vi ska få tjänst, osv. Men det finns en tanke med att Gud vill utrusta oss. Det är inte så att Gud är ett skafferi där du öppnar dörren och plockar ut det du tycker passar dig, sedan går du därifrån. Det är inte heller så att Gud kommer på besök och säger varsågod, här har du den helige Ande, och så försvinner han ut ur bilden. Gud vill inte bara ge dig något; Gud har en tanke med vad han ger. Den helige Ande har en strategi. Det betyder att det är inte bara ett batteri, en kraft du kopplar in dig på, Anden är en personlighet, en vilja.
När den helige Ande kommer över er, då ska ni undfå kraft till att bli mina vittnen. Det är punkt nummer ett. Den helige Ande vill att du ska bli ett vittne på det lokala området. Jerusalem och Judéen talar om området närmast omkring. I Samarien; det talar om det område som du helst inte vill gå till, som du kanske tänker det där är inte riktigt min kallelse. Jag kan sträcka mig så långt, men där bortanför, det är inte min grej. Och hela världen – då öppnas ögonen för det som egentligen är det omöjliga. Intill jordens ändar – det öppnar vyerna för det som är helt omöjligt för en människa.
I 1 Kor 12 talas också om den helige Ande. Där säger aposteln Paulus: -Jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om det andliga. I några översättningar står det de andliga tingen, de andliga nådegåvorna. Egentligen står det: Jag vill inte att ni ska vara okunniga om det andliga. Därför att det finns en andlig värld, en andevärld. Han talar först om de stumma avgudarna, och sedan om den helige Ande som talar. Vi kan i detta kapitel läsa om de gåvor Gud vill ge. Många tänker att helbrägdagörelsens gåvor är gåvor till mig, för att använda som jag tycker och tänker. Tungomålstalandets gåva och uttydningens gåva är för att välsigna mig – och så har man den egocentriska bilden på Guds verk hela tiden.
Gud talar till individen och vill röra vid individen, men det är med en speciell tanke. Det står så här i vers 13: ”I en Ande har vi alla blivit döpta – för att …” och där följer en tanke. Inte: I en Ande har vi alla blivit döpta, punkt och slut. ”I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp.” För att höra till. För att komma tillsammans. För att finna en gemenskap, en plats där vi tillsammans utgör en kropp.
Vad hör du då till? Jo, genom den helige Ande som Gud vill ska bo i dig, så hör du till hans församling. Församlingen är den plats där människor är fyllda av den helige Ande. Den helige Ande fick du för att bliva hans vittne, lokalt, regionalt, nationellt och internationellt, där Herren vill ha dig.
Också du har fått Hans Ande för att höra till, därför att du är inte bara en privatperson, du är inte tänkt att vara en jon som irrar runt i en sfär på jorden och säger: jag är en fri evangelist, jag är en fri pastor. Du är inte fri. Om du är i Guds vilja, så hör du till en kropp. Det är något mycket konkret. Paulus tar till den absolut mest konkreta bild som är möjlig – en kropp. Det är inte bara ett samhälle eller en familj – det är något så konkret och påtagligt som en kropp. Om vi går tillbaka till Apostlagärningarna möter vi beskrivningen av hur den helige Ande är verksam i och genom församlingen. Hur den helige Andes strategi och tanke får utlopp att verka. Därför måste detta vara något av historiens mönsterbild. Tankarna och idéerna möter vi exempelvis i Efesierbrevet och, som vi läste, i första Korintierbrevet. Men den historiska dokumentationen om vad som hände, möter vi i Apostlagärningarna. Där talas i fjärde kapitlet om församlingen som bad på grund av förföljelsen. De vände sig i gemensam bön till himlens Gud och bad: Ge oss kraft att i en tid som denna vara dina vittnen, ”genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” Så står det i nästa vers:
-När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.
Här ser vi att den helige Ande fyllde dem ännu en gång. Det var inte bara en enskild upplevelse, något som hände en gång i historien: Jag blev fylld av den helige Ande, och det ska jag leva på resten av livet. Det är ett ständigt uppfyllande. Låt Gud få verka, låt Gud få uppfylla dig. Och så står det: och de predikade frimodigt Guds ord. Det första Guds Ande vill göra dig till, det är ett vittne för honom. Ett vittne till människors frälsning. Men det slutar inte där. Det står vidare:
”Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ”. Han har givit dig den helige ande för att du ska höra till en kropp. ”…och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.” Det är kroppens, det är vårt. Så börjar det här komma ner på ett mycket, mycket konkret plan. Det är inte längre en abstrakt tanke, en abstrakt idé någonstans långt borta om att Gud vill att vi ska vara goda människor. Gud vill – församling! Gud vill gemenskap! Gud vill att alla de som kommer tillsammans är ett hjärta och en själ. Gud vill att de ska ha allting gemensamt. Gud vill, som det står i vers 33:
-Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla.
Är inte just detta problemet i vår tid, att det finns ett vittnesbörd, men det finns ingen kraft i vittnesbördet. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet. Varför då? Jo, det fanns inget att anklaga dem för. Ingenting av det här: Jamen, ni kristna är precis som alla andra. Ni kristna ska inte komma och tala om något annorlunda. Nej, man såg hos dessa människor att här var det något fundamentalt annorlunda. Men stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet. Med stor kraft. Det var kraftig mat, det var ett kraftfullt budskap, en kraftfull förkunnelse. Det står om Petrus på pingstdagen: Med många andra ord förmanade han dem och sade: låt er frälsas från denna världen. Först och främst måste vi bli försonade från vår synd, men för det andra måste vi bli frälsta bort ifrån denna världen.
Den helige Andes strategi, om vi ska koncentrera ner det, är detta: Gör vittnen! Gå ut och gör alla folk till lärjungar! Döpande dem och lärande dem. Vi har en förkunnelse som ska föra människor in i församlingen, och där ska de undervisas för att bli tjänare åt Herren. Men det är genom den helige Ande det sker. Den helige Andes strategi. Det står att de predikade frimodigt Guds ord. De var ett hjärta och en själ. Ingen kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allting gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet. Med stor kraft talade de om Herren Jesu uppståndelse och stor nåd var över alla, och ingen led nöd.
Det är ett evangelium som penetrerar allting, det är ett evangelium som går igenom alla skikt, som går igenom allting i livet. Någon frågar: Är det ett andligt eller ett socialt evangelium? Nej, det är ett evangelium som berör dig på alla punkter i hela livet. Ett evangelium som berör varje minut under hela din dag under hela livet, prisat vare Gud. Det är evangelium, en total förvandling i Jesus Kristus.
Låt oss bedja om att Gud fyller oss med sin helige Ande så att vi allt mer förstår vad det innebär vad Han har kallat oss till. Att vara Jesu vittnen och höra till varandra. Att vara varandras lemmar, att bära varandras bördor för att uppfylla Kristi lag. Att söka oss närmare Honom, för att få ett starkare vittnesbörd utåt, och närmare varandra för att nå längre ut. Amen.