Jan Egil Hafsahl intervjuar Robin och Lena Widén
Lena: Vår äldsta flicka är 22 år och den minsta är fem. Hon ska ju börja nästa år, då har vi haft hemundervisning för allihopa.Jan Egil; Har du ångrat? Svara ärligt.Lena: Oh nej, det har jag inte.Jan Egil: Det har du inte. Är det för att du tycker att du måste svara så, eller kommer det från hjärtat?Lena: Det kommer absolut från hjärtat.Jan Egil: Om du fått chansen, skulle du börja om igen?Lena: Absolut. Helst mycket bättre!Jan Egil: Robin, vad tycker du har varit det bästa med hemundervisningen?Robin: Det bästa med hemundervisningen har ju varit församlingsgemenskapen och syskongemenskapen. Jag tackar Gud för församlingen. Jag tackar Gud för yngre, jag tackar Gud för äldre. Jag tackar Gud för ämbetena, lärare, jag tackar Gud för profeter, för apostlar, för evangelister. Jag tackar Gud för systrar, jag tackar Gud för mödrar. Jag tackar Gud för allesammans, just detta att vi får ha denna undervisningsform, att både lära och ge.Jag tackar Gud för varje dag, för varje år. Herren har lett genom åren och ska vara med i fortsättningen. Nu växer en ny generation upp och de i sin tur får bli profeter, herdar, evangelister, apostlar. Alla får komma in i sin tjänst på ett fullödigt sätt som Herren vill.Man får lära sig troheten först till Jesus, troheten inför honom som har kallat.Hur än vardagen ser ut, får man lämna det åt Honom. Man får vara trogen och stilla, så leder Gud steg för steg. Det är värt varje kamp!
