Text: Berno Vidén
Förr i tiden fanns mer tid, medan vi idag trots alla effektiviserande teknologiska hjälpmedel som ska frigöra tid och resurser, ändå knappt har tid för det mest väsentliga. Prioriteringar förändras med tiden, likaså utbuden. Vi bokstavligen översvämmas av allt som vi tycker att vi måste hinna med; måste följa med i, måste ha åsikter om, måste gilla eller inte gilla. Samtidigt försvinner sakta men säkert den tid Gud gett oss att förvalta – en kort och dyrbar tid.
Vår uppgift är att leva för Jesus, och att genom våra liv förverkliga hans vilja på jorden. Men har vi tid med det? Kanhända är vi alltför upptagna med vår karriär eller andra engagerande intressen, eller också är vi så överbelastade av omsorger att det bokstavligen kväver våra möjligheter att se på vilket sätt Gud vill använda oss. Reflektera över orsaken till att församlingen – Kristi kropp i tiden – fortfarande finns här på jorden. Om det inte handlade om att skaran av frälsta människor fortfarande ska bli fulltalig, så hade Gud redan tagit hem henne, sin församling. Människor ska vinnas för Jesus – och tiden är kort.
Då Jesus talar om vår tid är det främst två sidor han varnar för, så att tidens slut inte överraskande ska komma över oss. Det ena handlar om berusningen. Vår tid är så förvirrande och på många sätt berusande, och Jesus manar oss därför att vara nyktra för att därigenom kunna tänka och agera klart. Det andra han nämner är att inte ha hjärtan som är tyngda av livets omsorger – så att den dagen plötsligt kommer över er som en snara! Jesus förtydligar genom att säga att den snaran ska komma över alla som bor på jorden. (Luk 21:34-35) Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen, fortsätter han.
Kan det vara så krasst att mycket av det vi anser som naturligt och nödvändigt för att leva ett något så när behagligt liv, istället kommer att bli oss till en snara? Var finns den människa som inte bär på omsorger? Vi omges dagligen av bekymmer för att lösa ekonomiska förehavanden såsom skulder, boende- och matfrågor etc. Dock är det livets omsorger som Jesus målar ut som en bedövande och bedräglig fara för varje troende. Att lära sig att prioritera och sätta Guds rike först kan inte nog proklameras i en tid som vår.
En annan undervisning Jesus ger handlar om att samla skatter. Han säger att där din skatt är där kommer också ditt hjärta att vara. Jesus uppmanar lärjungarna i alla tider att inte samla skatter på jorden, utan att ha hela sitt engagemang inriktat på det som ger värde och avkastning för evigheten. Den så viktiga och självrannsakande frågan blir oundviklig: -Var är min skatt?
Är tiden för alltid? Nej! Tiden är snart slut. Nya testamentet skriver om en kort nådatid som står till församlingens förfogande. Den är en dyrbar gåva från Gud för att hans vilja i och genom församlingen ska bli uppenbar för alla. I bibelns sista bok proklameras att tiden är kort. Första kapitlet inleds med att välsigna den som tar del av och lyssnar till uppenbarelsens innehåll; Ty tiden är nära. Därefter följer ett komprimerat budskap om Jesu snara tillkommelse och alla viktiga omgivande händelser.
Största delen av Uppenbarelseboken är skriven utifrån ett himmelskt perspektiv. Uppmaningarna om att vaka och vara redo, att vara en segervinnare i Kristi rike, återkommer gång på gång ty tiden är kort. Vad vi också kan läsa om, är något som borde skaka om oss rejält och få oss att omvärdera vår tid och hur vi använder våra resurser. Det står nämligen att snart är Guds hemliga rådslut fullbordat, och då ska ingen tid mer givas! Rådslutet – förborgat i Guds hjärta från evighet – det glada budskapet om frälsning, som under hela denna Nådens tid har förkunnats utöver vår jord, är då fullbordat.
Lev för Jesus och var uppfylld av honom, så att inte den dagen kommer över dig som en tjuv om natten. Bed och arbeta för det rike som aldrig någonsin kommer att vackla. Proklamera att du tillhör ett folk som präglats och formats av Guds rättfärdighet och vars rike är av himmelen. Verka medan dagen varar – natten kommer då ingen kan verka!
Det finns ett budskap som dock snart ska nå sin fullbordan och därmed försvinna. Det finns ett slutfrälsande budskap som ännu idag är ett tröstens ord för den som förvandlats därav. – Maranata, du vår Herre kom!