En rätt och värnlös änka

Åge Samuelsen: EN RÄTT OCH VÄRNLÖS ÄNKA Luk. 18: 1-8 Det är en förunderlig liknelse, Jesus kommer fram med här. Han tecknar en bild av en enkel, hjälplös kristen individ, som i sin kamp mot en mäktig motståndare icke kan vinna seger i egen kraft, utan tyr sig till en som kan hjälpa. Så länge vi som kristna icke förstår, att vi har en Överlägsen motståndare, en motståndare, som vi inte kan övervinna i egen kraft, är vi dömda till att bli besegrade. Men det underbara är, att vi har rätt gentemot den motståndaren. Vi måste emellertid gå till den, som kan hjälpa oss till denna rätt. Jesus framställer för oss i denna vackra bild, en kristens förhållande till Gud. En änka är ju en kvinna, som har förlorat sin försörjare. Hon är ensam. För mig är detta den underbaraste liknelse, som finns i Bibeln, och den kan hjälpa dig att få precis det du behöver. Det finns icke en enda sak, som Gud inte kan hjälpa dig med. Och icke nog med att han kan hjälpa dig, men du har rätt till hjälp. Först måste du dock uppge all den hjälp du söker utan Gud. Du måste nämligen bildligt talat bli änka. I 1 Tim. 5:3-5 säger Paulus: ”En rätt värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag.” Hon är alltså beroende av Gud. Gud säger i 2 Mos. 22: 22: ”Änkor och faderlösa skolen i icke behandla illa.” Gud har sålunda ansvar för dem som är änkor. Han är änkors försörjare. Nu skall Vi se hur det är med dig, som gärna vill ha något av Gud. En församling, som vill uppleva förunderliga ting av Gud måste vara änka. Alla de andra försörjarna måste dö. Den som vill möta Gud måste bli som kvinnan vid Sykarsbrunnen. Jesus uppenbarade för henne, att hon hade haft fem män. Det kan hända, att du har lika många män, andligt talat. Du vill så gärna ha något av Gud, men på samma gång vill du också ha något av dina försörjare här nere. Då du kommer till mötet, så kommer du icke allena, ty du har dina försörjare med dig. En sådan försörjare heter Sunt Förnuft, och honom går du arm i arm med. Du har äktat honom, och när du kommer till mötena så har du Sunt Förnuft med dig. Då Gud börjar göra något för dem, som är verkliga änkor, protesterar Sunt Förnuft, och du får näring av honom varje dag. Vid sidan av detta vill du ha något från Gud. Men Gud blandar sig aldrig i ditt äktenskap förrän Sunt Förnuft är död. Jag vill gärna citera något som Paulus säger i Rom. 7: 2-3: ”Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge den ne lever. Men om mannen dör, då är hon löst från den lag som band henne vid mannen. Alltså, om hon giver sig åt en annan man, medan hennes man lever, så kallas hon äktenskapsbryterska. Men om mannen dör, då är hon fri ifrån lagen, så att hon icke är äktenskapsbryterska, om hon giver sig åt en annan man.” Du vill så gärna ha dessa äkta män med dig i Guds Verk, men du vill också, att Jesus skall vara med dig. Det bör dock bli klart för dig, att Jesus inte blandar sig in i ditt andliga äktenskap. Han väntar tills den man du är bunden vid är död. Sedan har du rätt, att äkta en annan man. Vet du vem den mannen är? Jo, det är Jesus! Halleluja! Det sägs om Orpa och Rut i Gamla Testamentet, att de blev änkor. Noomi, deras svärmoder, hade under vistelsen i Moab också blin änka. Då fick hon höra goda rykten om att Gud hade sett till sitt folk och gästade landet igen, och hon beslöt sig därför, att återvända till sitt hemland. Orpa och Rut ville också följa med. Då de kommit ett stycke på vägen stannade Noomi, och hon sade till sina sonhustrur: ”Vänden om mina döttrar. Varför skullen I gå med mig? Kan väl jag ännu en gång få söner i mitt liv, vilka kunna bliva män åt eder?” Noomi förstod att hon icke hade något att erbjuda dessa unga kvinnor. Rut och Orpa stannade och tänkte efter, och för Orpa framstod det som alldeles meningslöst, att följa Noomi längre. Hon kysste därför Noomi och Rut till avsked, och vände så tillbaka till sitt land. Rut stod allena kvar tillsammans med sin svärmoder. Då säger Noomi: ”Vänd och du tillbaka och följ din svägerska.” Men Rut hade fattat sitt beslut och Vägrade att överge sin svärmoder. Noomi framhåller ytterligare, att hon icke har något att erbjuda henne. Då utbrister Rut: ”Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill och jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven. Herren straffe mig nu och framgent, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig.” Detta är en vacker bild på den, som bestämt sig för att följa evangeliet oavsett hur det går. I Ruts boks andra kapitel kan vi läsa om att Noomi talar med Rut om sin rika släkting Boas. Noomi säger att hon önskar leda Rut i förbindelse med denna man. Halleluja! Det är när du helt beslutar dig i ditt hjärta: ”Jag vill följa evangeliet, oavsett huru det än går.” Då börjar evangeliet uppenbara den rike mannen för dig. Och evangeliet säger: ”Jag vill leda dig i förbindelse med den rike mannen.” Du kan läsa vidare om Rut hur hon genom en förunderlig ledning kom in på den rike mannen Boas åker. Rut var fattig, och de fattiga hade på den tiden förmånen att få plocka upp de kornaX som blivit kvar efter kornbärgningen. Skördefolket hade naturligtvis tagit det mesta med sig, men det fanns ett ax här och ett där. Inte var det väl så mycket att plocka upp, men det var dock något. Så fick skördemännen syn på den fattiga kvinnan, som samlade aX efter dem. Vad kunde det vara för en ung kvinna? Skall vi kanske driva bort henne? Men Boas kom, och även han undrade vem Rut var. Skördemännen talade om att hon hade följt dem hela dagen och undrade om de skulle driva bort henne. Boas förbjöd dem göra det. Skördefolket fick i stället i uppdrag att lämna kvar något utöver det vanliga. Medan Rut gick och plockade, märkte hon plötsligt att det fanns överraskande mycket kvarlämnat. O, så mycket som skördemännen lämnat! Vad kan det bero på. Jag minns när jag kom in på den rike mannens åker. Först fick jag några ax. Predikanten undrade vad det var för en, som hade kommit med i sammankomsten. Någon menade att det var bäst att visa bort främlingen, men så kom Boas, och han sa: nNej, visa icke bort honom. Ge honom något extra i stället.” Jag satt där så hungrig, och helt plötsligt överraskades jag av välsignelser, som den rike mannen meddelade mig. Boas var emellertid inte nöjd med att Rut endast skulle få litet här och litet där. Läser du vidare i sammanhanget, så ser du att hon hamnade ända in i kornboden. Hon fick sex skäppor korn, men icke heller det var Boas nöjd med. Han ville ha henne till äkta, och slutligen utvalde han henne till sin brud. Rut fick Boas till äkta man och därjämte hela åkern, samt kornboden. Ja, hon fick allt det som var hans. Halleluja! Så är det att vara änka, verklig änka. En annan andlig försörjare heter Kritik. Många har tagit Kritik till äkta man. Då Gud går fram i mötena så viskar Kritik i ditt öra: ”Vi går nu.” Så går du och din äkta man Kritik ut. Det är förövrigt det bästa för hela mötet. Skall du få något av Gud, då måste du låta den äkta mannen dö. Låt honom dö fullständigt. Det är inte så lätt att döda honom. Jag har tagit livet av många sådana äkta män. Jag minns särskilt ett möte hemma i Norge. En kvinna hade placerat sig nere vid dörren. Jag kom ned till henne och frågade om hon var frälst. ”Jadå”, svarade hon, ”men icke så som du är frälst”. ”Hur är ni frälst då?” frågade jag. Då knöt hon näven i ansiktet på mig och sparkade efter mig. I sin ilska sprang hon ut. _Jag bad Gud, att han skulle följa med henne och leda henne tillbaka, och efter en stund kom hon in igen med båda händerna i vädret. Gud hade träffat henne med evangeliets revolver. Hon föll på knä och ropade sårad: ”Bed för mig!” Kvinnan blev härligt frälst, men hon hade en äkta man, som först måste dö. Det är underbart när Gud får möta en själ. Gud frågar icke efter hur begåvad du är. Han frågar efter tron. Gud frågar icke efter vackra kyrkor, förnäma piporglar eller efter pastorer, som kan predika punkt för punkt efter utkast. Det var en pastor, som frågade mig om jag använde mig av utkast. ”Nejl” svarade jag, ”jag brukar inkast.” Det kan inte bli några utkast om det inte blir inkast. Men allt kan ske då vi finner tron, och det är den Jesus frågar efter. Tron är icke något mystiskt. Det är lydnad. Jesus frågar icke efter hur många medlemmar Vi har i församlingen. Han efterlyser icke talets gåva. Han söker tron, ty den sätter sig i förbindelse med Gud. Vi kan med rätta säga, att de som är verkliga änkor i anden, de har icke så mycket av denna världen, men de har mycket gott i sitt hjärta, och de hämtar sin kraft från Gud. Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, men Jesus framhåller att det endast var en av dem som profeten blev sänd till. Det var änkan i Sarepta, och då Elia kom till henne var hon ute och samlade ihop ved, för att hon sedan skulle kunna baka det sista brödet till sig och sin son, ty mjölet i krukan var nästan helt slut. Då bjuder profeten änkan att hon skall gå hem och iordningsställa en kaka åt honom först. Änkan ställdes på ett väldigt prov. Skulle hon låta denne okände man få sitt före sig själv och sin egen son. Hon protesterade icke, ty hon märkte att hon hade en gudsman framför .sig Hon lät profeten få en kaka först. Gör som kvinnan min vän. Utelämna det du har till Jesus, så skall det icke fattas dig något. Sätt din hela och fulla tillit till honom allena. Änkan gick hem till sitt hus, och hon tog fram mjölkrukan för att baka. Hon stoppade sin hand ned i krukan, och fyllde den med mjöl. ”Nej”, så förunderligt, ”det tar Visst icke slut. Det är samma hur mycket jag tar. Det finns i alla fall lika mycket kvar.” Den som är en verklig änka har satt sin lit fullt och fast till Gud allena, och samråder icke med kött och blod. Den diskuterar icke, och frågar icke efter vad det är för mening med det Gud bjuder. Många frågar: ”Tror du det kommer att lyckas?” Genast är köttet där och förkunnar: ”Det måste du nog konferera med någon om först.” Långt därifrån! Tron konfererar icke. Den handlar efter det som Gud har sagt. Därför heter det om Abraham att han var lydig då han blev kallad. Lydnaden bestod i att han gick. Tron står icke stilla och konfererar.