Bibelstudiet:
AXEL R. OLSSON
Första gången vi träffar Petrus på Bibelns blad är i Joh. ev. 1:4042. När Johannes predikade på Jordans strand, korn Jesus gående. Då sade Johannes till dem, som stod där: ”Se Guds Lamm!” Det resulterade i att två av Johannes lärjungar följde Jesus. Hanfrågade dem då: ”Vad Viljen I?” De svarade: ”Rabbi, var bor du?” Jesus inbjöd dem att komma och se, var han bodde, och de stannade den dagen hos honom. En av dessa två var Andreas, Simon Petrus broder. Denna dags samvaro med Jesus hade så stor betydelse för honom, att när han träffade sin broder Petrus, vittnade han: ”Vi hava funnit Messias!” Men han gjorde något mer. Han förde sin broder Petrus till Jesus. Lyckliga de människor som får föra sina anhöriga till Jesus. Det var första gången Petrus mötte Jesus. Denne såg då på honom och gav honom ett nytt namn, Cefas. O, vilken oerhörd betydelse det hade för Petrus själv och för många andra, att Jesus och Petrus blev förenade.
I Matt. 4:1822 sammanträffade Jesus med Petrus och Andreas vid Galileiska sjön. Jesus uppmanade dem att följa honom, så skulle han göra dem till människofiskare. Man tror, att detta bibelställe är analogt. med Luk. 5 :11 1, där berättelsen är utförligare. Enligt Lukas sade Jesus vid detta tillfälle till Petrus: ”Frukta icke, härefter skall du fånga människor”. I Joh. 1: blev Petrus förd till Jesus. Det omtalas i Matt. 4, och Luk. 5 hur han blev kallad till evangelii budbärare.
Petrus vandrade sedan i gemenskap med Jesus i de tre åren då Människosonen gick härnere i synlig gestalt, och han fick uppleva många härlig ting under sin samvaro med Herren. Han såg många under och tecken ske. Petrus var med borta i ödemarken, då Jesus bespisade femtusen män, förutom kvinnor och barn, med fem bröd och två fiskar. Matt. 14:1421. Han fick se hur Jesus välsignade bröden och fiskarna så, att de räckw te till alla människorna. Han var med och bar ut maten till de hungrande. Han var även med och samlade tillhopa det överblivna, tolv korgar fulla. Detta var ju ett mäktigt under. Vid ett annat tillfälle skedde ett liknande under, då Jesus mättade fyra tusen män förutom kvinnor och barn med sju bröd och några små fiskar, Matt. 15:3238. När det förstnämnda undret hade skett, som omtalas i Matt. 14, kan man i vers 22, läsa hur Jesus fick nödga sin lärjungar att fara före honom med båten till andra stranden. Varför fick han nödga dem? Jag tror, vi finner svaret i Joh. 6:1415. Det heter där, att när människorna hade ätit och blivit mätta, tänkte de med våld göra Jesus till konung.
Då det var fråga om sådana planer ville lärjungarna ej lämna Jesus. De ansåg nog, att de var självskrivna till bemärkta platser som ministrar (i Jesu jordiska regering). Nu skulle man ha anledning tro, att de skulle få en härlig sjöresa med lagom medvind, för de var ju i Herrens vilja. Herren hade nödgat dem därtill. Men det är inte alltid medvind på Guds viljas väg. De blev hårt utsatta, ty vinden låg emot. Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem gående över sjön. De blev förskräckta och ro pade: ”Det är en vålnad!” Det var ej så underligt att de blev rädda, då de på avstånd fick se, hur en person kom gående på vågorna. På detta sätt hade han ej visat sig för dem förut. Det är gott, om vi kan känna igen Jesus, om han uppenbarar sig på ett sätt, som vi ej är vana vid. Formkristendom och slentrian kan i många fall ej göra det. Tänk, så härligt Jesu röst ljuder över sjön: ”Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.” Den som först kände igen Jesu röstvar Petrus och impulsiv som han var sade han: ”Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet?” Jesus gjorde ingen invändning. Han kunde ju ha sagt: ”Stanna kvar i båten, Petrus. Men han sade: ”Kom.” Petrus lyfte ena foten över relingen och ställde den på vattnet. Han förnarn då att vattnet bar honom. Han ställde dit den andra foten, och det höll. Ett faktum är, att Petrus gick på vattnet fram till Jesus. Petrus gick på Jeus befallning och varför bar vattnet honom? Det är en förunderlig makt i Jesu ord. I Hebr. 1:3 heter det, att han bär allt med sin makts ord. Att Petrus sedan begynte sjunka var en annan sak, men det berodde på, att han såg hur stark vinden var. Då han steg ur båten, och började gå på vattnet hade han blicken riktad på Jesus. Det står ju ej att han fäste sig vid vinden och vågorna. I Hebr. 12:2 möter oss en uppmaning att se på Jesus, och i 2 Kor. 4:18 står det, att vi skall ha till ögon märke de ting, som icke synas. Petrus började sjunka. Då gjorde han något mycket klokt och förståndigt. Han ropade: ”Herre hjälp mig!” Jag har sett en tavla, som visar Petrus i sjunkande tillstånd, men jag har ej sett någon tavla, som förställer Petrus gående på vattnet. Faktum är, att han gick på vattnet. Petrus lät det inte gå så långt, att han sjönk fullständigt. Då han begynte sjunka, ropade han, och strax blev han hjälpt av Herren. Tänk om enskilda och församlingar handlade likadant, när de ser, att ett sjunkande tillstånd i andlig mening börjar inträda. Det vore bättre än att hitta på nya verksamhetsmetoder.
Petrus fick också bevittna underverket vid Lasarus grav, Joh. 11 1144. När de hade Vältrat bort stenen, ropade Jesus inåt graven: ”Lasarus kom ut!” Plötsligt hördes fotsteg inifrån graven och Lasarus, som hade varit död i fyra dygn, kom levande ut ibland dem.
Petrus var med, när Jesus stoppade ett begravningståg utanför Nain. Luk. 7:1117. Jesus tröstade änkan, och när han sedan rörde vid båren, sannade de som bar den döde. Då hördes Jesu stämma: ”Unge man, jag säger dig; Stå upp.” Då satte sig den döde upp och begynte tala.
Vidare var Petrus med, när Jesus uppväckte Jairus dotter. Luk. 8:51. Det berättas i Matt. 8:1415 att Petrus svårmoder låg sjuk i feber, men Herren botade henne. Om det sker ett helbrågdagörelse under i vårt hem, så minns Vi nog detta. Samma afton kom de med många sjuka till Jesus och han botade dem, v. 16, 17. När Petrus, i ett senare skede, predikade hos Kornelius i Cecarea, säger han följande ord om Jesus: ”Vi kunna själva vittna om allt, vad han gjorde både på den Judiska landsbygden och i Jerusalem.”
På förklaringsberget fick Petrus göra en mycket märklig upplevelse. Han såg Jesus förhärligad. Likaså fick han se Moses och Elias. Men han hörde också rösten från himlen: ”Denne är min älskade son, i vilken jag har funnit behag;
hören honom.” Matt. 17:19. Petrus talar om detta underbara i sitt andra brev 1:17,18. Han säger i nämnda bibelord, att det kom en röst från det högsta Majestätet i himmelen. Vid detta tillfälle fick han höra Gud själv tala, ty rösten hördes tydligt. Han säger i vers 17: ”Den rösten hörde vi själva komma från himmelen, när vi v0ro med honom på det heliga berget.” Ja, Petrus fick i sanning uppleva mycket i Jesu sällskap. Han tillhörde en av de tre, som fick vara med Jesus vid speciella till
fällen. Matt. 17:1, Luk. 8:51, Mark. 14:33.
Forts.