På ett möte i Jönköping, lördagen den 4:e februari, kom två unga makar fram. De var icke frälsta men begärde förbön. Hustrun var judinna och kunde inte svenska( Hon hade tuberkulos i bägge lungorna. Hennes make tolkade mig till engelska då jag frågade om hon ville överlämna sig åt Gud och tjäna honom av hela sitt hjärta. Då hon jakande besvarat frågan bad jag till Gud för henne och Guds Ande ingav mig att bedja på engelska. Då sade hennes man: ”Bed till Gud också för mig, jag vill bli frälst nu.” Då Vi låg på knä sida vid sida anförtrodde han mig att han gått ut och in i olika kyrkor och samfund i 4 år men inte funnit vad han sökte, men då han i kväll kom in i mötet blev han djupt gripen av denna väckande och frigörande trosatmosfär som Herren hade utgjutit över oss. Han sade: ”Detta är vad jag sökt, detta är verkligheter. Han blev härligt frälst .den kvällen. Efter detta var han med i flera ’möten och jag frågade hur det stod till med hans fru. Enligt läkares utlåtande hade ingen förändring ägt rum, berättade han, men själv höll han envist fast vid att Herren hade gripit in. Han talade även om att hans fru hade börjat läsa Nya Testamentet vilket hon som judinna inte gjort tidigare. Judarna tror ju i allmänhet inte att Jesus är den utlovade Messias. Sedan jag under flera månader ingenting hört från dessa vänner fick jag i dagarna ett brev från Australien ur vilket jag vill ci’tera ett kort avsnitt, där ’han själv berättar händelseförloppet. Jag kanske inte nämnde för dig att vi ämnade utvandra till Australien. Vi skulle rest redan i slutet av december 1960, men så blev vi hindrade av denna ”tbcdemon” och resplanen blev uppskjuten. Enligt röntgendoktorerna i Ljungby, Broby sanatorium och senast i Hälsingborg där vi bodde före avresan till Australien; ”Ni kan absolut inte tänka er att få något friskintyg för er detta året; vi skall se vad vi kan göra nästa år 1962.” Min fru kom till Broby sanatorium 7 feb, och hon utskrevs därifrån 26 feb. under ”vilda protester” från överläkaren. De ämnade behålla henne 5 mån. Röntgenbilderna visade ingen förbättring där. Blodsänkan visade 59 mot normalt ca 2 Så kom vi till Hälsingborg och besökte dispensären där och fick medicin utskriven för hemmabruk. Efter en månads medicinering togs åter en röntgenbild, men heller ej nu någon större förändring. ”Blodsänkan” var dock ner vid 16. Endast en vecka senare tog jag en schans och besökte konsulatets egen läkare för röntgen. Han förklarade då 2 maj, att han ej såg någon tbcdemon, endast gamla förändringar och vi fick Visum för Australien, samma dag. Blodsänkan var nu nere vid normalt 2. Pris ske Gud och Jesus för att de ej rättar sig efter doktorer och andra överhetspersoner” Jesublodet förmår allt. Denna försening på 41/2 månad kostade mig en massa besvär med doktorsbesök, medicinering m. m. Och kostade mig en avsevärd summa pengar, ty jag var hela tiden utan arbete, Men Tack 0. Lov 0. Pris ske Gud och Jesus, dessa besvärligheter gjorde att jag blev frälst i Jesublodet. Men jag fick dubbel igen mot vad jag förut hade – ”Ty jag blev frälst.” Job. 42:10. Då jag läste om edra möten i tidningen Expressen kände jag inom mig att här var detta som jag sökt efter i mer än 4 år. Detta var kanske sista möjligheten för mig – ”tiden är nära.”
Relaterade inlägg
Livets ord öppnar för katolsk Mariadyrkan
Publicerat av Paulus Eliasson
Det nya normala?
Publicerat av Berno Vidén
Midnattsropet nr 1-09
Publicerat av redaktionen