Rakt på sak

RAKT PÅ SAK Till Filadelfia Församlingen, dess Föreståndare och Äldstebröder. Frid. Först vill jag uppriktigt tacka Er alla för den godhet och vänlighet, som jag fått rönla i församlingen under dessa år jag tillhört där. Men eftersom jag nu för en längre tid inte kunnat besöka mötena, känner jag det vara min plikt att begära mitt utträde ur Filadelfiaförsamlingen, men dock inte ur Guds Församling, som somliga mena, ty om Den är det skrivet att ”vi hava kornmit… till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro apps/eriona i himmelen, och till en Domare som är ALLAS Gud”. Ja, ”till GUDS HUS, som ju är den LEVANDE GUDENS FÖRSAMLING”. Som är uppbyggt med LEVANDE STENAR genom ANDEN, icke i köttet som dödar: inte att förakta medlemskap i en lokalförsamling, för ordningens skull måhända, men vi finner väl ingenstans i Nya Testamentet att det fördes någon matrikel över medlemmarna, eller hur? För min del så mötte Gud mej med både helbrägdagörelse till min kropp och dop i Den Helige Ande, utan att det var den minsta fråga om intagande i någon församling, och bevarade mig i Andens gemenskap *med dem, som var inne på samma väg – Korsets väg, Halleluja! Och på den VÄGEN vill jag, genom Guds nåd, vandra den sista sträckan. Det är inte långt kvar. En längre tid, som vi väl alla känner till, så har en försoffningens och världslikställighetens ande fått en fruktansvärd makt med Guds folk – och där den, utan att bestraffas och utdrivas, får ta våldet i församlingen, där blir Guds Helige Ande driven på flykten, det behövs inte så mycket för att BEDRÖVA GUDS ANDE, varmed vi blivit beseglade till förlossningen dag”. Jag vill bekänna för Er bröder; Många, många gånger har jag gått hem från mötena i Filadelfia med sorg i mitt hjärta som inte går att beskriva, tills jag inte längre kunde fortsätta att gå dit, av fruktan för att komma in i ett skede i mitt andliga liv där jag inte längre kunde förnimma Guds Andes maning, detta är främsta orsaken varför jag slutat besöka mötena. Det blev mig så tungt under en tid att jag, suckade till Gud att Han skulle sända mig bort ifrån Jönköping, men Han gjorde inte det. Men ”Han leder den enfaldie rätt”. Välsignat vare Hans Namn! I stället har Han nu börjat TÄNDA EN ELD mitt i Jönköpings Stad! … Har vi inte bedit därom? Har inte Ni, Bröder, allvarligt bedit att Gud skulle tända Sin Eld? Vi har väl inte ställt fram några ‘villkor för Honom som är allas Domare och allas Gud, på vilket sätt eller på vad plats Han skulle komma? Har vi kanske samma inställning som det avfälliga Judafolket, vilka säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel”, över vilka Herren uttalar sin ”dom för skrymtaktig gudstjänst”? Skulle vi lika gladligt hälsa bönesvar från Herren om Han började frälsa syndare och döpa i Helig Ande och eld och uppenbara Ordets Sanningar i Statskyrkan eller i någon annan kyrka eller församling? Eller har vi till den grad blivit förblindade att vi tror att Gud är allenast (Judarnas Gud) Pingstvännernas, då är det på tid att vakna upp, om inte Filadelfiaförsamlingen i Jönköping allaredan har försuttit sin tid. Denna Församling som genom Guds försorg och som svar på bön fick sig öppnad möteslokaler både på ‘Öster och ute i Gräshagen för denna enda orsaks skull, att Evangelii Ord skulle gå ut till de tusentals människor som bo på dessa områden. I åratal ha dessa platser stått stängda, och församlingen har betalt hyran för desamma, men nu är tillfällena förbi, DE KOMMER ALDRIG MER! Varför gråter Ni inte över detta medan det är tid att gråta? Medan det än är tid att omvända sig? Men nu har Gud verkligen börjat på ett sätt som vi förstår föraktas och fördömes av dem som i första hand borde hälsa Väckelsens eld med tacksamhet, men som i stället, utan att fråga Sanningens Ande, tar en inställning till väckelsen som är ytterst farlig för dem själva såväl som för alla som låter sig övertalas av dem. Varför bedömer Ni den som vore den en villfarelse? Intet som strider mot Guds ord kan tillvitas dessa bröder, som Gud frigjort och sänder ut med detta frigörande Evangelium som vi alla längtar efter. Vi kan ju själva var och en, tänka oss tillbaka till den tid, när Herren började utgjuta sin Ande över längtande själar. Vilket förakt, vilket hån och försmädelse fick vi inte utstå från de olika samfunden som Gud i sin nåd drog oss ut ifrån. Menade inte de, att de hade Guds Ande? Att Guds välsignelse var ibland dem? Jo, för all del, men för oss som längtade efter mer fanns det intet rum. Om någon blev kallad Splittmre så var det väl vi, som inte kunde uthärda det ytliga, världsväsendet och avsaknanden av Guds Andes kraft i dessa sammanhang. Så kom vi ut, Halleluja! Ni känner väl alla till det? Här står vi nu igen… Den SISTA BESÖKELSEN . . . UPPVAKNANDET.. Ropet: SE BRUDGUMMEN! STÅ UPP tillred Din Lampa! Men denna gång kommer nog kallelsen att ske hastigt, ty Han står för dörren. Har vi tid att hysa avund och förakt för vad Han själv utför i dessa dagar? Varför inte släppa Honom in? Släppa hela Hans Kärleksflod in och Han skall frälsa, Han skall lösa de arma människorna i vår stad och i vårt land. Ske alltså i Jesu Namn! Fridshälsningar. En syster.