Ljuvliga hälsning, som möter mig i nattlig timma. Grammofonskivan jag köpte i Kungshallen efter ”den fria församlingens” underbara möte där, spelar jag om och om igen alltmedan ,mitt hjärta fylles av en överflödande glädje. Inspelningen är gjord under ‘ett möte i Skien i Norge och de saliga vännerna där sjunger under stor hänförelse: ”Vilken underbar dag det vill bli” Halleluja! Det skall bli en underbar dag när Jesus kommer. En underbar dag för dem, som äro redo, för dem som älska Jesu namn. Men för dem, som nonchalerat Jesu eget varningsrop: ”Se, jag kommer snart” skall det bli en dag av mörker och trångmal, av ångest och förskräckelse – en det förödda hoppets dag.
Medan jag lyssnar till sångens inspirerande budskap, strömmar emot mig många sköna minnen av de flydda årens gemenskap med Jesus. Frälsningsstunden i mitt åttonde levnadsår då jag gav allt, hela min framtid, åt Jesus och syndaförlåtelsens , frid blev min. Redan då tändes nitäls; kans glöd i mitt hjärta och jag möttes av en helig kallelse till tjänst för själars frälsning.
Åren har flytt såfort! . Jag minns många ensamma stunder inför Herren då han uppenbarat sin härlighet – strider stridda på knä – segerjubel och salighet och fröjd utan gräns – lidandesdalar och solljusa höjder – ”när Jesus talte i nattlig stund så ljuvligt hans röst jag hörde – han bjöd mig att leva på Ordets grund – till floden av frid mig förde.” – När jag steg ned i dopets grav och himlen öppnades över mig och jag såg ]esus allena. När jag av många samverkande orsaker kände mig utfattig ooh döende till min andliga människa och ropade, badande i tårar, i djupaste smärta ooh nöd: ”Herre, Herre låt någonting nytt ske i mitt liv.” Herren svarade med att låta mig undfå ett dop i helig Ande. Halleluja! Förundras någon över ‘att min glädje är ‘så stor och min längtan så djup efter ”den underbara dagen då Jesus skall komma och hämta sin brud. Men dessförinnan väntar ag och alla levande kristna med mig på tidernas nödvändigaste och största bönesvar på vårt ovillkorligt angelägnaste ‘böneämne. Sänd en oäc/eelse Gud! Det har varit ooh skall förbli mitt dagliga böneämne. Börja med mig Herre! Gör mig till en flammande eld’slåga, ;som tänder, som värmer, som lyser. Sänd en väckelse Gud’ över hela kristenheten. Gör varje bekännande kristen till ett Väckelserop! Många tecken tyder på att svaret ovanifrån är givet. Snart, snarare än vi tror, är väckelsen ett obestridligt faktum.
Sedan länge har den helige Ande manat mig till att skriva ned följande.
Det är lördagskväll! – Vi skriver november 1960. Dagen har varit underbar i’ Jesu ge menskap. I ‘het längtan efter ett större ‘mått av den helige Andes kraft har jag i Ordetoch bönen trängt mig nära ‘min Frälsare. Jag 1har upplevt hans heliga närbet så otroligt märkbart och med mitt hjärtas Lhela ‘intensitet har ag ropar: ”Mer av dig själv Jessu mer av dig ‘själv.” – Fylld av den djupaste himmelska. frid går jag till vila, det är ‘så rofyllt och skönt i mitt hem denna afton och jag somnar helt betagen av ett det allra Starkaste medvetande om att jag är i Jesu händer. (Vet du hur det känns, förstår du mig väl). – Men jag vaknar igen helt ‘plötsligt med en s’kakande förnimmelse av att någon är i mitt sovrum. Det är inte utan att mina händer skälver en smula när jag tänder nattlampan. Jag ser mig omkring. Nej, det finns ingen människa här. En mild röst viskar i tystnaden: ”Var stilla”. Av den mycket säregna atmosfären är jag oförmögen att röra mig. Gripen bidar jag det som skall ske. – I ett nu är det som om väggen mitt emot mig plånas ut. En stor karta över Sverige och Norge rullas upp. Den ‘svenska delen av kartan är helt mörklagd medan den norska delen är något tydligare. Mitt hjärta sammansnöres av ångest då jag ser det mörklagda Sverige. Min tårade blick drages ofrivilligt över till det något ljusare Norge. Då får jag se något som försätter mig i ett saligt drömmande tillstånd för veokor framåt, ja som präglar mig tillvaro för återstoden av mitt jordiska liv. – Först ser jag ett namn på en ort i Norge. Jag har varit på en hel del platser i vårt grannland men aldrig i Skien det namn jag nu ser i en lysande skrift. Jag ser en gestalt som långsamt reser sig upp vid detta namn. Vem är det? – Det är Jesus!
Jesus i en obeskrivlig strålglans. Jesus i ett skinande ljus, så starkt att mina ögon bländas. Han lyfter sina armar. Då viker allt dunkelt undan och hela den norska delen av kartan upplyses av ljuset från Jesus. Jag ropar högt: ”Jesus, Jesus”. O, nu ser jag hans blick, jag ser hans ko. nungtsliga härlighet, jag ser hur han går med dröjande steg från Skien, till Oslo, där jag upplevt så många underbara ting. Menhan dröjer inte kvar där ty nu har folket också där sett hans härlighet. Stilla går han mot gränsen till Sverige. Jag är så spänd på nästa moment av uppenbarelsen att hela min varelse skakar och jag ropar ännu högre än förut: ”Jesus, Jesus”. Och Jesus kommer. Halleluja. Kommer över gränsen till SVerige. Han kommer, kommer till Sverige! Jag jublar. Han kommer till Stockliolm. Mörkret försvinner för det Eviga Ljuset. Sverige badar i skimrande ljus. Väckelsens ljus. – Är jag vaken eller drömmer jag? Nej, jag är Iklarvaken. Herren har i sin stora nåd och outgrundliga kärlek för en enkel kvinna uppenbarat sin vilja.
Medan jag sitter här försjunken i tankar, i bön och begrundan, denna ljuvliga, solljusa vårdag hör jag på .nytt sången från mötet i Skien ”Vilken underbar dag det vill bli.”
Ja det skall bli en underbar dag när mina älskade, som ännu inte är frälsta, drages ner i väckelsens flodvåg. Det skall bli en underbar rdag när den frälsningsarmékår jag tillhöri ännu högre grad upplever förnyrelsens, väckelsens under. Det skall bli en underbar dag när varje för.samling, ja när hela krisrtenheten ser sig nödsakad attt erkänna att det allra mest högaktuella för oss sena tiders barn är en genomgripande väckelse – en kärlekens väckelse.
”Ty snart kommer Jesus att hemtaga sin brud han kommer snart ocåh ger oss bud.” Halleluja!
”Vilken underbar dag det skall bli!”
Stockholm i juni 1962
Annalisa Qvarfordt