Sebastian Vidén rapporterar från missionsarbetet i Dominikanska Republiken
Den 6 januari 2006 drabbas Elias Vicioso med familj av en fruktansvärd katastrof. Deras hem, och allt de äger förgås i en brand. Men Gud är trofast, och idag är ett nytt hus på väg att byggas upp.
Elias kom med sin fru Maria till Dominikanska Republiken 1989. Han flydde då fattigdomen och misären i Beladel, en mindre stad i Haiti, som ligger alldeles nära gränsen till det betydligt rikare grannlandet.Som missionär i Dominikanska Republiken vet jag att landet har stora rikedomar, men också stor misär. Rikedomen i landet åtnjuts av ytterst få människor.De haitier som kommer till landet – nästan alltid på flykt undan fattigdom – hamnar oftast i betydligt fattigare områden än genomsnittet. Palave är ett sånt område.När Elias kom till Dominikanska Republiken, hamnade även han i Palave. Han försörjde sig och sin familj på att sälja lite av varje, t.ex. kläder och skor. Allt eftersom åren gick, växte familjen. Först kom sonen Roberto, senare även en dotter, och ytterligare tre söner.Den 5 januari 2006 var en dag som de flesta andra. Den 6 januari hade elden förstört allt.Elias säger:-Vi förlorade allt. Några vänliga grannar och vänner gav oss de kläder vi har på oss nu. Också de gamla sängarna här fick vi av några vänner.”De första veckorna efter branden fick familjen låna ett hus av en granne. Det var dock ingen långsiktig lösning, då huset skulle byggas om. Senare fick familjen hyra ett skjul av en annan granne. Det saknade golv, men de hade i alla fall tak över huvudet. Efter ytterligare hjälp från vänner och släktingar lyckades Elias bygga upp ett litet träskjul på det nerbrunna husets tomt, även det utan golv. Där bor de nu.
Den 22 – 23 januari annonserade Comunidad Maranata temadagar i Palave. Temat var samma som annonserats på flera platser under vintern, nämligen Vad är en människa värd? Lördagen, som började med medicinsk mottagning, användes också till att sprida en traktat, och bjuda in folk till mötena som skulle hållas. Vi fick kontakt med ganska många människor den dagen, två av dem var Elias och Maria, som kom till vårt center, och berättade om sin situation.I Frankrike fick missionärsparet Stig och Åse Andreasson höra talas om branden. Och inom några veckor hade syskon på många platser där offrat för att hjälpa familjen i Palave. Även syskon i Norge och Sverige har varit med och offrat.-Jag vet inte vem jag ska tacka, men jag måste ge Gud äran! sa Elias för några veckor sen på byggarbetsplatsen. Grunden började grävas den 23 mars. Isaias Rodriguez, som även tidigare hjälpt till i liknande situationer, är arbetsledare. Många grannar har ihärdigt hjälpt till för att få bygget klart.Idag är bygget långt framskridet, grunden är klar, väggarna är uppmurade.-Ingen ska kunna säga att Elias hus saknar armering, säger Isaias och ler med hela ansiktet när han visar hur nogrant grunden och väggarna är byggda. Det som återstår av bygget, räknar vi med att få klart till mitten av maj. Det handlar om tak och golv som ska läggas, puts på väggarna, elledningar som ska dras, med mera.Det är verkligen en välsignelse att få se, och få vara med om något så betydelsefullt som detta. Att få hjälpa den som ingen hjälp har.
Jag tror inte att någon som har hjälpt till med det här bygget, genom offer eller hantverk, förväntar sig att få tillbaka något materiellt av familjen Vicioso i Palave. Det är en fattig familj, med mycket knappa resurser. Men det är även en familj, som är medborgare i ett rike, där rättfärdighet bor. Tror jag på den rättfärdigheten, så har jag en skyldighet att ge till den som inte har. Gör inte jag det, så ordnar Gud det på något annat sätt, men jag går miste om välsignelsen. Det är ingen materiell välsignelse först och främst som bibeln säger:-Samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla.