Det alltmer globaliserade samhället fortsätter sitt målmedvetna arbete med att sätta upp tydliga gränser gentemot allt som kan tänkas andas kristendom. Något annat är inte heller att vänta. Hela världen är i den ondes våld och bibeln deklarerar att ondskan ska tillta i den yttersta tiden. Den kristnes lott här i livet är att gå till Jesus, utanför lägret, och bära hans smälek.
Bibeln uppmanar: “Skicken eder icke efter denna tidsålders väsende”. Det är ett ställningstagande som innebär konflikt på många områden, speciellt där lagstiftning och kulturliv kolliderar med de värderingar som Guds ord framställer som norm. Ett sådant område är den bibliska synen på familj och samliv, och bland annat där visar det sig att församlingens väg här i tiden blir allt trängre.
Att ett flertal nationer under bara några decenniers tid har lyckats med att totalt omskapa bilden av vad normala mänskliga relationer är, talar om vilka intentioner som finns och vilka gudsfientliga krafter som ligger bakom, något psalmisten väldigt träffande sammanfattar med följande ord:
Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde: -Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss. (Ps 2:2-3)
Då Sveriges riksdag beslutar om att ändra i äktenskapslagstiftningen genom att riva upp ett av samhällets grundfundament, gör man det i en medveten anda av protest mot det kristna budskapet. Allt medan bibeln säger: Till man och kvinna skapade han dem, vill samhället genom modern genuspolitik slå sönder begreppet och ge det en ny innebörd som säger att det är fullt normalt att män gifter sig med män och kvinnor med kvinnor. Den normen ligger sedan till grund för den skeva familjesyn barnen genom obligatorisk genuspedagogik indoktrineras uppfatta som något normalt. För Guds församling är det angeläget att tydligt markera avstånd från den abnorma utveckling som med bedrägeri lockar till det Guds ord varnar för.
Församlingen hör Guds rike till! Världen och Guds rike ligger i strid med varandra och kommer aldrig någonsin att förenas. Jesus själv säger att om vi vore av världen, så älskade världen vad henne tillhörde. Men nu har församlingen blivit utvald av Jesus och av honom tagen ut ur världen. Därför hatar världen henne.
-Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge. (Luk 14:27)
Det är Jesus som undervisar om lärjungaskapets villkor. Orden är konkreta och direkta. Bibeln presenterar ingen förskönad världsbild med kristendomen som ett lyckorike mitt i världen. Däremot visar den på hur Gud bereder sitt folk en väg rakt igenom tiden, en väg förenad med smädelser och förföljelse.
-Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till. Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. (Matt 5:10-11)
Det här handlar varken om verklighetsflykt eller självömkan. En sann verklighet för mer än 100 miljoner kristna i världen idag är att man öppet förföljs på grund av att man valt att följa Jesus. Sverige ligger inte långt efter. Trots allt tal om mångfald, demokrati och religionsfrihet blir det allt trängre för den som vill ta sin tro på allvar. Stötestenen är Jesus.
Församlingens uppgift i tiden är långt större än att försöka reformera och förbättra en värld som är på väg att gå under. Att följa Jesus är att gå från död till liv. Johannes skriver:
-Världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen. (1 Joh 2:17)
Att göra Guds vilja handlar om att i ord och handling förkroppsliga Hans rättfärdighet.
Tiden är verkligen kort och på väg att gå mot sitt slut. Dock ligger framtiden hos Guds folk: Jesus kommer, och med honom rättfärdighetens segerkrans. Fortsätt ropa ut denna sanning, så länge det heter idag!
-De som så med tårar skola skörda med jubel. (Ps 126:5)