Text: Karin Vidén
Det stundar ett val! Det val då folket ska lägga sin röst, sin tilltro och sin förhoppning i en urna, en ödesmättad urna kan tyckas, där landets och folkets framtid, väl och ve ska avgöras. Alla lockar de med sina löften, alla pockar de på ditt ansvar som samhällsmedborgare: Var med! Ta ansvar! Visa var du står!
Även till predikstolarna nästlar sig i valtider partipolitisk propaganda fram, och Guds Ord som det en gång uttalades från himmelen blir istället genomsyrat av den surdeg kvinnan arbetat in i mjölet. Att som politiker via Vårgårdamötets talarstol leda den kristna folkfestens alla samlade i ”Pärleporten” är en sak, det är politisk strategi och inget annat. Att däremot inför de 349 i riksdagens plenisal, ensam, men övertygad, proklamera sanningen om samma Pärleport, är en annan. Då är det en bekännelse, ett vittnesbörd; ett martyrium. Då släpas du ut och tippas av som avskräde! Utanför lägret!
”Kristna värderingar” är då den gyllene balanserande medelvägen som står till buds. Där kan man politiskt enas om när människovärdet träder in vid en demokratiskt vald tidsgräns. Där kan man förutom abortfrågan också gemensamt stöta och blöta hbt-frågor, eutanasi, och andra för moral och människovärde avgörande ämnen och till sist hitta fram till en minsta gemensamt godtagbar nämnare, och stödja sina beslut på de värden man menar förvaltas av den kristna traditionen. Problemet är dock att denna ”tradition” förändras som kappan efter vinden allteftersom de ideologiska och politiska vindkasten kräver. Man river blad ur Livets bok, den bok som är Guds eget Ord till människan, och man gör det för sakens skull, för de kristna värderingarnas skull.
Förutom valet den 19 september finns ett annat val av högre prioritet i dessa dagar. Det är stor skillnad på att ta ett steg framåt eller ett steg åt sidan. Kanske inte stundens upplevelse av detta val är så märkbar, men varje steg anger en ny riktning, och varje riktning har i sin förlängning ett mål.
I en sång sjunger vi: ”Välj nu, välj Jesus, och välj för livet!”
Vid ett sådant val finns ingen orsak att stryka över bibelverser eller riva sidor ur bibeln; då behövs inga ”kristna värderingar” och inga partipolitiska manifest.
Han, Jesus Kristus, gick utanför lägret, och för att finna Honom och fullheten i det liv han erbjuder måste människan gå till honom, där han är, och lära av honom. Ja eller nej till Jesus, det är valet idag, och ett ”ja” är inte bara ett ja, utan också ett nej till lägrets erbjudanden. Betänk detta i tider av val, betänk det inför evigheten.
