Vid tidningen Midnattsropets 10-årsjubileum november 1970 skrev Arne Imsen denna utmanande appell.
Vi upplever mörkret i tiden som en allvarlig utmaning till oss att stöta i basunerna och på alla tänkbara och otänkbara sätt ropa ut: ”Jesus kommer!”
Tidningen Midnattsropet är, och kommer att bli, fast knuten till maranatafolkets speciella missionsuppgifter. De är många och ligger ofta snubblande nära, gott och väl inom synhåll.
En av hemligheterna bakom Jesu, och sedermera också apostlarnas framgångar, var att de överallt där människor rörde sig hade ett missionsfält! Mästaren kom in på ett torg i en stad.
Bland förbipasserande människor, fullt upptagna med sina vardagssysslor tog han upp problemen om synd, skuld och det eviga livet. Det var frågor som varenda människa någon gång varit upptagen med. Och alltid fanns det någon i folkskaran som behövde hans: ”Dina synder är förlåtna. Din tro har frälst dig.”
I det samhälle där vi är placerade har efterkrigstidens ateistiska draksådd slagit rot på allvar. Vi umgås dagligen med människor som inte har en aning om vad frälsningens Gud erbjuder genom sin son.
Det är bland annat det makalösa kultursnobberi vår intelligentia odlar och som går högt, högt ovanför folkets huvuden som raderat ut gudsbegreppet i teorin. I gemene mans bröst ropar nu, som alltid, en själ skapad för evigheten, om det ljus som Gud allena kan tända.
Trängsel och utmärkta kommunikationer till trots är det långt till människan i vår tid. Även om maranatamöten, som är en diametral motsats till underhållningens och kulturfolkets uppstyltade arrangemang, hålls i våra städer, på torg och folkets hus, lämnas stora folkgrupper utom hörhåll. Tänk på skolorna!
Slå upp en modern skolbok i orienteringsämnet religion och se hur akademierna far fram med det som för bara några år sen kallades barnatro. Eller våra överbefolkade förorter där tristessen är kväljande på kilometers avstånd. Det är missionsfält för en tidning som Midnattsropet!
Ett annat område det varit förvånansvärt tyst om i maranatakretsar är skaran av invandrare i Sverige. Det finns en halv miljon nu; alltså drygt 6% av hela befolkningen. Det är folk som oftast har en medärvd respekt för Gud och förfasar sig ikapp med oss över utvecklingen i ”syndens nya stamort på jorden”. (Obs att detta skrevs 1970!)
Alla här ovan nämnda verksamhetsfält borde med det snaraste få påhälsning av orädda maranatarepresentanter beväpnade med lämpliga traktater och småskrifter.
Vid skrivande stund står vår offsetpress och ”puttrar” en trappa ner. Det finns redan ett team som arbetat sig in här, och som i mån av de resurser som ställs till förfogande, kommer att förse alla som är villiga att satsa tid och krafter på dessa försummade fält, med ammunition.