Reportage av Ulla Näsholm:
Hilleborg, beläget på Skolgatan 3 i Rörvik, där familjen Helen och Karl Olov Pettersson med sina tre barn residerar, är ett fäste för evangelium på orten. Därifrån utgår evangelii budskap på ett kraftfullt sätt i hela Smålandsregionen.
MR hade förmånen att vara med i ett möte lördagen den 4 februari. Här kommer en glimt från sammankomsten.
Tolv personer var samlade, samma antal som Jesu första lärjungar. De flesta var på Jesus Kristus troende, medan någon eller några inte riktigt bekände sig som Jesu lärjungar. Det framkom i det lilla mötet där människor kunde lägga fram sin personliga situation och mötas av vägledning både från Skriften och vittnesmål från erfarna troende som vandrat med Jesus under längre tid.
Karl Olof höll, nästan omärkligt, i ledningen medan mötet flöt fram. Helen är alltid beredd med sånger och inspirerade med spontana inlägg eller förslag av mer praktisk karaktär; ringa till någon som behövde uppmuntran, eller föreslå en paus för fika…
Sång och musik blev en överväldigande upplevelse. Det lyfte, bar och hördes troligen i hela området. Sång efter sång, frågor och vittnesmål avlöste varandra. Börje Hoff som kommit ända från Stockholm var med och vittnade, sjöng och spelade. Spelet på högsta volym förstås och många gamla sånger plockades fram, sjöngs och ”koms ihåg”.
Bert Arvidsson från Sandsjöfors sjöng, predikade, vittnade och själavårdade.
Ingen var overksam, blev det tyst en stund ställdes en fråga eller sjöngs en sång. Och sånger fanns det på lager. Ett helt lass pärmar med sånger fanns tillgängliga om det skulle behövas.
Helen och Karl-Olov och några fler i gruppen är ofta ute och sjunger och vittnar och de har oftast texterna i ryggmärgen, så att säga.
Mötet blev långt och inrymde också brödsbrytelse.
Efter mötet, eller rättare sagt som en förlängning av samlingen bjöds på förtäring av enklare och uppskattat slag – bland annat korv med bröd.
Väckelse i gamla Hjälmseryd
Året var 1982 då många berördes av den väckelse som drog fram över smålandsfältet. Helen och Karl Olov var med bland dem som då kom till tro. De blev frälsta och döpta i Missionsförsamlingen. Som en konsekvens av sin omvändelse vigdes de, även det i samma församling, efter att i flera år varit sammanboende.
Prästen på orten var inte helhjärtat glad över väckelsen, men han medgav att den gav positiva effekter just med tanke på att flera par som bodde tillsammans ville reglera sina förhållanden och lät viga sig, för att också juridiskt, och inför lagen vara ett par.
Så har åren gått och Helen och Karl Olov har fortsatt att vara Jesu lärjungar. Deras hem står öppet för människor, både trons folk och behovets barn hittar vägen hem till dem.
Så står de där på sin plats på muren och bygger, andra står längre bort, och tillsammans får vi alla vara med och bygga upp murarna. Mursleven i ena handen och svärdet i den andra! Och Guds rike tar gestalt – blir synligt så människor kan frälsas!