Text: Emanuel Johansson
Den här hösten har föräldrars kamp för rätten att själva få undervisa sina barn hårdnat. Tidigare skolborgarrådet i Stockholm Lotta Edholm är uttalad motståndare till hemundervisning som undervisningsform och har gång efter annan offentligt gett uttryck för detta. Ett exempel är en artikel i Aftonbladet debatt (10/1 2012) där hon på ett fruktansvärt osmakligt och kränkande sätt jämförde hemundervisande familjer med en psykiskt sjuk kvinna som mördade sina barn. Nu senast har Dagens Nyheter (22/11 2014) publicerat en ledarartikel av Hanne Kjöller. Artikeln, med rubriken Extremisterna som håller barnen hemma, innehåller allvarliga påhopp om familjernas församlingstillhörighet och utelämnar helt att barnen det handlar om får hemundervisning. Kjöller gör sig i artikeln till ensidigt språkrör för Edholms motståndskampanj. Edholm, som ena stunden genom sitt arbete i Utbildningsnämnden beslutar om skyhöga vitesbelopp mot familjer som engagerar och offrar sig för sina barns undervisning, använder i nästa stund massmedia som ytterligare slagträ mot samma familjer med utgångspunkt från deras församlingstillhörighet.
DN sanktionerar förfarandet trots att några få sökningar om hemundervisning och om vad internationella fördrag säger om föräldrarätten hade kunnat ge tillräcklig information för att ifrågasätta Edholms och Utbildningsnämndens agerande.
För Midnattsropets läsare blir det kanske en upprepning, men Förenta Nationernas förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 26.3, säger fortfarande:
– Rätten att välja den undervisning som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar.
En rätt som förstärks ytterligare genom Europakonventionen Första tilläggsprotokollet, artikel 2:
– Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Kontrasten mellan den respekt för föräldrars rätt som Europakonventionen kräver och det Edholm ger uttryck för är tydlig. Det är med sorg och vemod över vårt lands belägenhet som vi konstaterar att motståndet mot hemundervisningen numera handlar om ren förföljelse. Våra tankar går också särskilt till familjerna som direkt är drabbade. Var med och bed för dem.
Själv har jag lärt mig att både läsa och skriva genom hemundervisning. Nu är jag småbarnsförälder och har en tro och övertygelse om att jag som förälder har det yttersta ansvaret för mina barns undervisning. En övertygelse som det alltså fortfarande finns skydd för i internationell rätt. Men frågan är om det finns utrymme för en så ”extrem” övertygelse i det samhälle som Kjöller och Edholm strävar efter. Är barnen statens egendom eller föräldrars ansvar?