Bibelstudium av Berno Vidén
Den bibliska församlingen är ett hem. Det är stor skillnad på en förening eller en institution, och ett hem. De kan aldrig ersätta varandra. Oavbrutet hör vi ropen från de hemlösa som vill ha ett hem. Man längtar efter att få ha sitt eget kök, kunna sätta på en kopp kaffe hemma. Sätta sig vid bordet. Gå och lägga sig i sin egen säng. Detta enkla, elementära; tryggheten i att veta att här är min plats. På det sättet skulle jag vilja tala om församlingen.
De senaste åren har allt fler sociala forum dykt upp på internet. Där samlas tusentals människor för att samtala och debattera med varandra. Man finner en slags gemenskap med likasinnade som har samma intressen som man själv har.
Jesus sa: Be, och du ska få. Det finns en facebookgrupp som heter ”Ge och du ska få”. Gruppen har fler än åtta tusen medlemmar varav de flesta är ungdomar. På denna facebooksida lägger man fram böneämnen och delar personliga vittnesbörd. Något som har tagit mig väldigt hårt, och som samtidigt bekräftar hur människors liv ser ut, är frågor om bördor som en stor del av den unga generationen bär på idag. Ungdomar skriver att de mår dåligt och lägger fram sig själva som böneämnen.
– Tänk om jag ändå kan få må bra åtminstone på min 18-årsdag.
I inläggen lyser en gnagande oro igenom. En annan skriver:
– Hur ska jag klara av den här dagen? Be för mig.
Andra uttrycker oro för framtiden, klimatet, flyktingarna, arbetslösheten. En del lämnar ut sig och skriver om sina självmordstankar. Andra har ätstörningar, åter andra skriver om att de har en extremt tung oro på kvällarna när lugnet inställer sig. Nödropen speglar samhället i stort. Familjen och hemmet försvagas katastrofalt i vår värld idag, och stressen och ohälsan ökar.
Jesus säger i Matteus 11:28:
– Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.
Vi vet att Jesus är svaret för varje människa, den som kan ge hugnad och frid till människan. När jag läser dessa verser går mina tankar också till bergspredikan, där Jesus uttrycker sig så här:
– Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
I Matteus 11 vänder sig Jesus till alla som lyssnar till budskapet. Det är framfört på ett sådant sätt att det når alla som är tyngda av sin egen andliga bankrutt. Man kanske har gått så långt att ens egna andliga liv ligger i ruiner och det finns inte längre någon utväg. Jesus riktar sig till dem som genom sina gärningar och prestationer har försökt och försökt igen. Då man läser sammanhangen om de människor Jesus hade omkring sig, är det tydligt att han går till hårt angrepp mot den rådande föreställningen att laggärningar kan frälsa och hjälpa. Istället säger Jesus: Kom till mig, och ni ska få ro! Han har en målgrupp, och han lovar sina åhörare något som de behöver. Människor vill ha den här tryggheten; vilan i Jesus. Men tyvärr är det så att många inte vet om att det är Jesus som ger vila.
Församlingen är Kristi kropp. När Jesus säger ”kom till mig ni som arbetar”, då måste församlingen kunna säga detsamma och erbjuda det Jesus talar om. Kom till församlingen, ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska ni finna vila. På det sättet behöver församlingen vara ett hem. Inte en institution med traditionella inslag där man endast går på möte ibland och sedan har man ingen församlingsgemenskap. Församlingen är förmedlare av ett nytt liv – ett nytt sätt att leva.
Vi har den förmånen i vår församling att flera av oss lever i storfamiljer. Vi har fått så oerhört mycket av den välsignelse som denna gemenskapsform för med sig. Det finns naturligtvis också baksidor. Det kan finnas många praktiska och svåra bitar som ska lösas när man lever i en så nära gemenskap, men det är inte storfamiljen i sig som är målet. Snarare är den ett medel, en biblisk modell för en mer fullödig och utgivande församlingsgemenskap. Församlingen är kallad att förkroppsliga det evangelium som Jesus erbjuder människorna, och då gäller det för oss att finna vägar och kanaler till människor i vår tid, utan att fastna vare sig i den ena eller andra traditionen.
Gud kan idag leda oss in i ett sammanhang och imorgon kan vi leva under helt andra omständigheter. Men hela tiden finns en bärkraft som gör att församlingen kan säga: Kom till mig, ni som plågas! Kom till mig, ni som lider! Vart då? Kom till församlingen! Den är Kristi kropp i tiden!
Det finns några oerhörda kapitel i bibeln där Jesus riktigt vänder ut och in på sig själv. I Johannes evangeliums senare del tar Jesus avsked av sina lärjungar innan han ska gå till Golgata för att ge sitt liv. I kapitel 14:1-3 säger Jesus:
– Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.
Jesus talar här om sin död och om hur han ska lämna lärjungarna, att han ska gå ifrån dem. Han ska gå dit de inte kan följa honom, och föras bort som ett slaktoffer för att bära hela mänsklighetens synd i sin kropp. Ända ned i dödsriket ska han gå. Men Jesus säger:
– Jag ska bereda er rum.
Han talar om en boning, och säger vidare:
– Jag ska komma tillbaka till er. Och jag ska ta er till mig och där jag är, där ska ni också vara.
Det här ger oss en oerhörd bild på församlingen i tiden. Församlingen är född utifrån vad Jesus gjorde på Golgata. Församlingen är detta härbärge, denna plats där vi tillsammans får utgöra Kristi kropp. Det här är ingen mänsklig institution eller organisation, ingenting vi kan snickra ihop. Nej, detta är framfött utifrån vad Jesus själv gjorde då han dog för oss på Golgata;
– Jag vill att där jag är, där ska ni också vara.
– Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar (Joh 13:35).
Hur tar sig detta uttryck, så att alla genom deras inbördes kärlek ska förstå att de är Jesu lärjungar? Om ni har kärlek inbördes, ja, då ska alla förstå att ni kan erbjuda vila, ni kan erbjuda ro, ni kan erbjuda befrielse från bördor, ni kan erbjuda ett hem för den sargade. För flyktingen, för den jagade. Det hör till församlingens identitet och väsen att vara denna Kristi kropp i tiden. Denna gudomliga identitet behövs idag bland alla oroliga, sargade och jagade människor.
Nu tänker jag inte bara på flyktingarna som flyr från krig och elände. Vi har också mitt ibland oss så många ensamma människor. Be till Gud att vi idag på den plats han har satt oss, får vara hans röst. Inte någon instängd verksamhet, där vi tycker att nu har vi möte; nu gör vi det och nu gör vi det. Församlingen behöver få vara en plats dit människor kan dras till Kristi kärlek.
Bällstalundsskolan är församlingens missionscenter i Stockholm. Vi behöver utvidga för att skapa naturliga mötesplatser dit människor kan komma och se att här finns en församling som representerar Jesus i tiden. – Kom till mig, ni som bär på bördor! Ni som arbetar och är betungade. Här finns ett hem! Det är stora böneämnen och det inspirerar att ta nya steg!
Vi ska nu läsa i Apostlagärningarna 2, där det talas om den enorma dag då Anden föll. Många människor hörde evangelium, de fick styng i sina hjärtan och omvände sig. Jerusalems invånare och de som fanns där den här dagen, frågade vad de skulle göra. Petrus säger:
– ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte” (v 40).
Budskapet är alltså: Omvänd er från detta bortvända släkte! Detta perversa släkte, står det i andra översättningar. Vad är det då man ska vända sig från? Och vad ska man vända sig till? Budskapet fortsätter. Människor tog emot ordet och församlingen ökades med omkring tre tusen personer. Längre fram fortsätter texten:
– De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna (v 42).
Här möter vi fyra områden som vi brukar ställa upp som pelare för församlingen. Vi ska närma oss ett av dessa ord. Det står ”gemenskapen”. I andra översättningar står det ”brödragemenskap”. ”Gemensamheten” eller ”egendomsgemenskap” är med som en fotnot i Folkbibeln. Grundordet här är det som på grekiska heter ”koinonia” vilket är ett väldigt starkt uttryck som återkommer vid flera tillfällen i Nya testamentet.
Koinonia
Vi ska stanna inför just det här uttrycket av en speciell orsak. Ofta när man talar om Apostlagärningarna 2 och storfamiljen, församlingsgemenskapen där man delade allt, så får man höra att det var inte Guds tanke. Det var inte Guds vilja, utan det gällde där och då. Församlingen begick ett misstag. En del bibelinstitut förklarar det med hur det sedermera gick i Jerusalem, hur man blev en fattig församling som hade gjort sig av med allting och blivit beroende av bistånd från andra församlingar. I bibelskolor förekommer den här undervisningen, och blivande evangelister eller pastorer får på det sättet lära sig att då man i den första församlingen hade allting gemensamt så var det ett misstag. Man möter det kanske starkare i USA och i Dominikanska republiken där vi har vårt missionsarbete. Tar man upp dessa frågor, så är det väldigt vanligt att det finns många argument emot biblisk egendomsgemenskap. Frågan är vad vi ska tro på och sträva efter.
– Och glöm inte att göra gott och dela med er… (Heb 13:16).
Uttrycket ”dela med er” är samma ord: koinonia. I ordet brödragemenskap, gemenskap, inryms betydelsen ”dela med er”. Dela med dig av det du har. Det är samma ord.
I första Korintierbrevet 10:16 läser vi:
– Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp?
Ordet gemenskap här är koinonia. Brödragemenskap, dela med dig. Gemenskap, delaktighet med Kristi kropp. Det blir en sådan tyngd. Det är inte bara en intressegemenskap, utan något mycket djupare.
Vi ska fortsätta till andra Korintierbrevet 8:4. Här var ett tillfälle då man såg ynnesten av att få vara med och dela med sig:
– Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga.
Ordet ”delta i” är koinonia. Vilken gemenskap! Att få dela med sig. Detta utgivande är grundläggande för församlingen.
Filipperbrevet 1:5:
– …ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu.
”Varit med i” är också koinonia. Ett ord som rymmer väldigt mycket. Det är grunden för församlingen.
Brevet till Filemon vers 6:
– Min bön är att din gemenskap med oss i tron skall visa sig verksam.
Här används koinonia för den gemensamma tron. Det hör också dit.
I Filipperbrevet 3:10 utropar Paulus:
– Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden…
Delar hans lidanden. Det är också församlingens grund. När du läser Apostlagärningarna 2 behöver du ha med hela detta spektra i tankarna om brödragemenskapen, syskongemenskapen. Det handlar om delaktighet. Att få dela med sig.
I Efesierbrevet 3:9 har vi ytterligare ett uttryck:
– …och att lägga i dagen huru det rådslut har blivit utfört, som tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud, alltings skapare (1917).
Utfört rådslut är koinonia på grekiska. För ett utfört gudomligt rådslut, använder bibeln ordet som står för församlingsgemenskap. Det finns bredd, höjd och djup i församlingsgemenskapen.
Jag vill få med Galaterbrevet 2:9:
– …räckte de mig och Barnabas handen till samarbete (1917).
Här uttrycker ordet koinonia konkret och påtagligt ett praktiskt samarbete, vilket också utgör en del av församlingsgemenskapen.
Jag ska nu ta med två uttryck till, så har vi samlat ungefär hälften av dem som finns i Nya testamentet.
Andra Korintierbrevet 9:13:
– De skola nämligen, därför att I visen eder så väl hålla provet i fråga om detta understöd, komma att prisa Gud, för att I med så lydaktigt sinne bekännen eder till Kristi evangelium och av så gott hjärta visen dem och alla andra edert deltagande (1917).
Här står det om ett understöd, om en ekonomisk gemenskap, att ni genom detta visar ert deltagande; ni visar brödrakärlek, er koinonia.
I Romarbrevet 15:26 handlar det också om ekonomi:
– Makedonien och Akaja har nämligen beslutat att göra en insamling till de fattiga bland de heliga i Jerusalem.
Beslutat att göra en koinonia. Det står så. Koinonia är ordet som används.
Församlingsgemenskap är alltså inte: välkommen på söndag klockan 11. Sedan kan du gå hem till ditt. Församlingen är något långt mycket mer. Den är utgivande. Den delar med sig. Den öppnar plånboken. Har du mer än du klarar dig? Ja, ge då det du inte behöver – och lite till. Dela med dig! Var med och så in i Guds rike! Det är församlingens identitet här i tiden. Och det är detta som utgör grogrunden för att församlingen ska kunna bli ett hem där människor får uppleva balsam. Det är så enkelt, det är så praktiskt. Så befriat från det materiella jagandet man möter ute i världen.
I Apostlagärningarna 1:4 har vi också ett uttryck. I folkbibelns översättning står det:
– Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem…
Vid en måltid! Uttrycket används i några översättningar. Andra har skrivit att han var tillsammans med dem, att de hade gemenskap, osv. Jag fastnade för uttrycket att de satt tillsammans vid måltiden.
Vi har fyra evangelier där Jesu verksamhet tillsammans med lärjungarna beskrivs. Det var i den gemenskapen grunden lades för det som skulle bli församlingen. De fick undervisning av Jesus, de levde tillsammans med Jesus, han var Mästaren. Föreställ dig att han efter en givande stund av undervisning skulle ha sagt: Nu får ni gå tillbaka till era hem. Se till att ni får äta något och vila lite. Sedan får ni komma tillbaka för nästa pass… Det blir så horribelt. Det var inte så det gick till.
Jesus och lärjungarna hade en gemensam kassa, eller hur? Judas var kassör, även om han var en tjuv. De hade gemensam kassa och gemensamma måltider. Lärjungarna hade övergivit allt för att följa Jesus. Man hade gjort sig beroende av varandra. Jesus var själv läraren som genom sitt liv visade vägen. Många gånger förde Jesus lärjungaskaran in i svåra situationer:
Hur ska vi kunna ge mat åt den här skaran? Men Jesus hade svaret:
– Ge ni dem att äta! Lärjungarna hade inget att ge till folket, men de fick lära sig att Gud ser till hela sin församling och i församlingen delar man det man har med varandra.
Jesus lade en grund för församlingen. Lärjungarna hade stor erfarenhet av att leva tillsammans med honom, och de hade fått lära sig att tro på Gud. De hade fått lära sig att vara öppna. Jesus fick tillrättavisa dem när de försökte stänga dörren för människor. Även Jesus blev trött, men han nekade aldrig att hjälpa en människa. Vi är Kristi kropp i tiden.
Vi ska nu återvända till Apostlagärningarna 2:42 och läsa några verser framåt. Det här är gudomliga verser som beskriver hur församlingen blir något mera än bara verksamhet. Den blir ett hem, en plats för människor:
– De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
Jag kan inte se att det här skulle vara ett misstag. Istället är församlingsgemenskapen som beskrivs i Apostlagärningarna något underbart, en konsekvens av att ta Jesu ord på allvar.
Tecken och under
De första kristna jagade inte tecken och under därför att de hade varit tillsammans med Jesus, och nu skulle göra samma saker! Nej, de levde för Jesus, och när församlingen fungerade som den skulle, blev de åtföljda av tecken och under! De gick på Jerusalems gator och människor kom och blev helade då de lade händerna på dem ute på torget! Man mötte människor ute på gatan. En del sökte sig till apostlarna och lade till och med sjuka på madrasser så att Petrus skugga skulle falla över någon av dem. De blev botade. Det var ingen helandekonferens där man sökte tecken och under. Nej, det här var något som åtföljde en koinonia, en brödragemenskap, en församlingsgemenskap. Guds kraft var utgjuten i församlingen. Man sökte inte sitt eget. Man sökte att vara Kristi kropp i tiden.
Vi läser också i Apostlagärningarna 4:32:
Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ.
Vilken manifestation! Vilken proklamation! Ett hjärta och en själ! Vilken koinonia, vilken gemenskap! Hur kan man vara detta? Jo, man är född på nytt och man älskar Jesus. Man gör som Jesus sa, man låter hans kärlek få utgjutas inbördes mellan syskonen. Då den får flöda, blir man ett hjärta och en själ:
Och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över alla. Ingen av dem led någon nöd.