Vittnesbörd av Ilennia Vidén
Mitt namn är Ilennia Vidén. Jag är dominikan men bor sedan flera år i Sverige. Nyligen besökte jag Dominikanska republiken tillsammans med min familj.
Jag vill här ge ett kort vittnesbörd och berätta lite om mig själv och om hur Gud gjort många goda saker i mitt liv. Han har förändrat och förvandlat, och jag vill tacka honom för det.
Jag växte upp med min mormor Clothilde och mina syskon, och såklart med mina föräldrar och andra släktingar. Redan som liten tog mormor med mig och mina syskon till församlingen där vi fick höra om Jesus och hans kärlek. Hon tog med oss till Comunidad Maranata som då hade ett center i Las Palmas de Herrera. Vi var alltid omgivna av kristna människor, vänner, barn, och jag minns att vi hade en väldigt bra barndom då vi tillbringade mycket tid med lek, men också fick lära oss om Jesus och om hans kärlek och de under han gjorde.
Tiden gick och jag växte upp. En period i min ungdom då jag var ungefär 16 år, gick jag igenom en svår tid i mitt liv. Det handlade om förändringar som gjorde att jag lämnade Jesus och hans kärlek. Jag levde då ett liv som inte var bra, men trots de prövningar jag då gick igenom, så visste jag att Gud inte lämnat mig ensam. Med tiden återvände jag till Jesu famn. Jag har inget speciellt datum när det skedde, men jag återvände.
Mormor sa alltid att vi måste gå till församlingen, men som ungdom och de prövningar man går igenom, vill man hellre vara i världen, dricka, festa och hänga med sina vänner. Och jag fick erfara det. Jag hade aldrig erfarit det tidigare, men behövde erfara det. När jag gick ut med mina vänner kände jag mig alltid tom och ensam, trots att jag hade folk runt omkring mig.
Jag sa alltid att min mormor var som en ängel. Hon visste hur saker skulle ske och när det skulle ske. Gud motiverade henne och hon vägledde mig och mina syskon. Jag minns på vilket sätt hon alltid sa: “Kom, vi går på möte” eller “Vi måste till församlingen”.
Tids nog började jag återvända till församlingen bit för bit, tills jag en dag lät döpa mig och åter försonas med Gud. Jag kände hur tomheten som världen inte kunde fylla fann sin mättnad hos Gud. Jag fick komma åter till min himmelske Far, och jag behöver inte känna tomheten längre. Även om vi som människor alltid kan uppleva prövningar, förföljelse och stormar, så vet vi att Gud alltid finns där. Även om vi inte ser eller hör honom, så är han alltid med oss. Jag minns hur jag efter några månaders kamp beslutade mig för att låta döpa mig och ta emot Jesus i mitt liv, och tills idag så har jag fått följa i hans fotspår.
Jag har nu vistats i mitt hemland en period, och jag känner mig verkligen tacksam och lycklig över att få befinna mig på Herrens väg, att jag får vara en del av hans verk och undervisa barnen på samma sätt som jag själv blev undervisad när jag var barn. Att lära dem om Jesu under och om hur han är vår bäste vän och alltid är med oss. Det fick jag lära mig när jag var liten, och idag kan jag vara med och lära mina barn detsamma, och även andra barn i barnmötena.
Du som läser det här och kanske befinner dig i en svår situation i livet, och kanske känner dig tom på samma sätt som jag kände tidigare – sök Gud, be till honom om du saknar kraft, även om du känner dig tillintetgjord. Om du faller, res dig upp. Livet som kristen i världen är ibland komplicerat, och ibland när vi faller ger vi upp direkt och väljer att inte resa oss upp. Men som en troende som gått igenom många svåra situationer i livet säger jag: Res dig upp – du kan få vandra på Guds väg. Han väntar på dig, han söker dig. Även om du inte ser honom, sök honom för han älskar dig och finns alltid nära dig.
Min mormor citerade alltid en vers från Bibeln som var levande för henne: “Allt förmår jag i Honom som ger mig kraft” (Fil 4:13). Det är en mycket stark och viktig vers. Broder och syster, ung eller gammal, lyssna: Jesus kommer snart! Låt oss vara förberedda och inte stå med tomma och släckta lampor. Vi bör ha vår lampa brinnande och full av olja.
Gud är underbar. Han har gjort många stora saker i mitt liv. Jag tackar honom varje dag för allt jag har, men även för det jag saknar.
Att arbeta med barnmöten är något jag älskar. Jag tror att det är en gåva Gud gett mig, att få ge hans ord till barnen. Och det fyller mig med glädje. Att som liten fått ta emot undervisning motiverar mig att själv undervisa. Jag såg exempelvis hur församlingens missionärer och andra personer undervisade. Jag känner att det är ett av Guds syften för mig idag. Det motiverar mig och det fyller mig. Jag tycker om att lära vidare något av det jag lärt mig. Att få tala om Jesus, om hans kärlek och undren han gjorde. Att få berätta att Gud alltid finns vid vår sida och att han hör oss.
Ett annat viktigt område av missionsarbetet är då vår missionsläkare Dory Diaz kommer och har läkarmottagning. Då brukar jag hjälpa till med att få fram rätt mediciner till hennes blodtryckspatienter. Det är också något jag trivs med. Jag lärde känna Dory som liten flicka och fick då hjälpa till med att servera kaffe. Med tiden började hon lära mig hur man hittar rätt mediciner och hur det hela ska organiseras.
Till sist vill jag nämna något om min familj. Min man heter Nicholas och vi har tre pojkar: Eliseo, Ismael och Cristian. Det var ganska annorlunda för barnen att en tid bo i Palavé och Dominikanska republiken, men de tyckte om att umgås med barnen där. Det är ju också en annan kultur, deras mammas kultur, som de tidigare inte riktigt lärt känna. Men vi hade en bra tid där med fina erfarenheter.
Nu bor vi i Långshyttan, i församlingens storfamilj, där vi har våra syskon.