“Min är hämnden, 
jag skall utkräva den, 
säger Herren”

– om förbannelsen som blev bruten

Text: Zebastian Vidén

En man har jag dödat för varje sår och en ung man för varje blåmärke.
 Ja, sju gånger blir Kain hämnad, 
men Lemek sjuttiosju gånger (1 Mos 4:23-24).

Sex generationer efter att Adam vandrat i gemenskap med Gud ser vi här ett resultat av syndafallet, och hur ondskan växer och tar sig uttryck. Det som längre fram i Bibeln kommer att kallas för Kains väg. En våldsspiral tar sin början. En våldsspiral som idag har ökat exponentiellt sedan den där dagen för många tusen år sedan.
Vid ett tillfälle griper Gud in i historien och sätter punkt – en händelse som vi känner som Syndafloden. Men synden som fått fäste i människan redan vid Adams tid, överlever där den ligger och gror, djupt inne i människans hjärta.

När vi läser Guds ord, eller för den delen våra dagars historieböcker, kan vi se hur hämnden i alla dess former utgör en central del i människans hela existens. Läser vi nyheterna av idag följer samma mönster. Ett ständigt ropande på hämnd och rättvisa. Och det är inget som vi kommer ifrån då det är en fundamental del av människans natur. Enda sättet att bli fri från den naturen, är genom död.
Vi ser idag krig och konflikter av alla de slag. Mellan personer, mellan grupper i samhället, och mellan nationer. Vissa av konflikterna kan vid en första anblick ses som rättfärdiga, andra orättfärdiga.

Israels folk fick lagen sig given, och även den visar sig vara full av hämnd. Den som syndar mot lagen ska straffas. I vissa fall till och med dödas.
Vi kan i vårt humanistiska tidevarv tycka att lagen är grym, ibland till och med grotesk; men sanningen är att den bara är rättvis.
Något av det första Gud sa när han skapat människan var att; äter du av trädet ska du dö. I Romarbrevet 6:23 upprepar Paulus budskapet med orden “Ty syndens lön är döden …”
All ondska och allt lidande vi ser är bara resultatet av vårt eget agerande.

Då människan föll i synd gjorde både Adam och Eva ett par tafatta försök att skylla ifrån sig. Adam skyllde på Eva. Eva i sin tur skyllde på ormen. Men sanningen är den att Adam hade en egen fri vilja, likaså Eva. Och de valde båda två att vara olydiga mot Gud och hans bud.
Ormen – han som kallas lögnens fader – fanns visserligen där och frestade, men det var människan som i det här läget valde att bryta mot Guds ord, och så separera sig från gemenskapen med honom. Vi människor kommer aldrig att kunna få rätt inför Gud som är helig och fullkomlig. Vi är skapade, Han är skaparen.

“Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.” – Jesus

I Joh 8:7 möter vi en helt ny dimension. Vem kan verkställa domen? Av det här bibelstället kan vi förstå att ingen av de närvarande kände sig värdig att uträtta vad lagen så tydligt sa; att de som syndat i det här fallet ska dö. I mötet med Jesus möter vi alla vår egen ofullkomlighet och vår egen otillräcklighet – och vår egen syndiga natur. Vi blir tillintetgjorda.

Bibeln talar tydligt på flera ställen, både i Gamla och Nya testamentet, om överheten och om svärdet. Om hur det finns ett system i världen som är tillsatt av Gud med syftet att upprätthålla lag och ordning. Paulus skriver i Romarbrevet 13:1-2:

Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva.

Trots att den här ordningen är tillsatt av Gud själv, så handlar det om ofullkomliga system i en ännu ännu mer ofullkomlig värld.
I kontrast till detta möter vi i Jesus Kristus, Gud själv som är den som dömer levande och döda i fullkomlighet och rättfärdighet.
Den ende som är rättfärdig, helig och utan synd, och den ende som har rätt att uttala och verkställa den slutliga domen. Han till vilken och genom vilken allting blev skapat.

“Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.
Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän.Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också?” (Jesus i Bergspredikan)

Orden från Jesus i Matt 5 måste ha varit revolutionerande i den religiösa kontext han verkade. Där många verkligen hade nit för Toran och Guds ord och vad dessa skrifter säger om rättvisa. 
Orden från Jesus måste ha skurit som ett svärd i människors liv. Hämnd och rättvisa var ju trots allt en del av den livsstil folk då levde i, och fortfarande lever i. Inte bara inom judendomen, men inom hela mänskligheten. En del av själva samhällets grundfundament.
Jesus – han som är den slutlige och ende rätte domaren hade uttalat sig. Och det var inte vad man kunde förvänta sig. Många såg det säkerligen som både svagt och fegt att inte stå upp för sin rätt. Att inte våga ta ansvar.

Men straffet måste utdelas. Guds ord är tydligt. Liv måste ges för liv. Det finns ingen väg förbi det. Genom hela den judiska historien, ja ända från Adams tid, hade man praktiserat djuroffer som skulle symbolisera just detta; priset som måste betalas.
Men hur kommer ett djurs liv någonsin kunna väga upp värdet av en människas?

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun.
Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse? (Jes 53:5-8)

Här har vi själva essensen av evangelium. Han som är den ende som är helig och rättfärdig och således är den som har rätt att hämnas och utdela straff. Men också den ende som inte förtjänar någon hämnd över sig själv. Han beslöt att låta straffet för mänsklighetens synd drabba honom själv.

Den uråldriga profetian i 1 Moseboken 3 där det står om att kvinnans säd ska sönderkrossa ormens huvud får sin fullbordan på Golgata när Jesus besegrar synden och döden. Han bryter förbannelsen. Han bryter den onda cirkel av hämnd och vedergällning som mänskligheten så länge varit slav under. Han öppnar en ny och levande väg.

Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem (Kol 2:15).

Genom det Jesus gjorde på Golgata gjorde han det omöjliga möjligt. Det enda som återstår nu är för människan att ta emot den gåva som Gud av nåd ger åt var och en som öppnar sitt hjärta för honom. Det spelar ingen roll hur djupt sjunkna vi var, eller om vi kanske tycker att vi var ganska snälla och “goda” människor trots allt. Bibeln säger att ALLA människor saknar härligheten från Gud. Men det glada budskapet i detta är att det Jesus gjorde täcker precis ALLT.
Så om du inte gjort det redan, ta emot Jesus i ditt liv som den frälsare han vill vara för dig. Och låt hämnden som du gjort dig förtjänt av falla på honom.
Låt honom ta din gamla natur med sig i döden på korset och få del av ett nytt liv i hans uppståndelse, med en framtid och ett hopp. 


Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda (Apg 17:31).

Snart kommer Jesus tillbaka.

Det är ord som upprepats oräkneligt antal gånger genom historien. Petrus citerar frågan i sitt andra brev “Hur går det med löftet om hans tillkommelse?” Och visst kan man undra ibland, det har ju gått nästan 2000 år.
Men så kommer svaret några verser senare i kapitel 3 och vers 9:

Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Det finns alltså en orsak till att Herren har dröjt. Och den orsaken är du. Eller kanske din granne, eller din släkting, eller de där människorna du möter ute på gatan. Gud vill att alla människor ska få tid att omvända sig. Tänk om vi verkligen kunde gripas av den verkligheten.
Världen befinner sig under fördömelse, i en ständigt nedåtgående spiral av ondska, hämnd och hat. Det finns inget hopp för världen. Men Bibeln talar om en fastställd dag då Herren kommer för att döma världen och för att sätta punkt för all ondska. Och den dagen närmar sig med hast.
Då vi tar emot Jesus i våra liv får vi redan här och nu uppleva hur domen går över våra liv. Och på ett liknande sätt som för Israels folk i Egypten, då dörrposterna målades röda med lammets blod för att dödsängeln skulle gå förbi, får vi uppleva hur Jesus tar straffet på sig.
Vi blir införsatta i en helt ny verklighet, fria från fördömelse. Vi får dessutom med hela vår existens här i tiden representera detta Guds rike där han tog vår synd på sig, och där hämnden och straffet lades på honom.

Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord (2 Kor 5:18-19).

Låt oss inte spilla tid på att försöka reformera den här världen till något bättre. Det är dömt att misslyckas, för världen ÄR i den ondes våld. Vi kan ägna oss åt politik, olika sorters aktivism, med goda eller mindre goda intentioner. Men allt detta är dömt att gå under.
Det är populärt att tala om skurkstater, och då ofta i kontrast till “våra” demokratiska nationer. Men kom ihåg detta, att det finns inga rättfärdiga nationer. Inte en enda. Hela världen är under den ondes våld. Det finns inget land och inget folk som på egna gärningar kan stå som rättfärdigt inför en helig Gud.
Det finns en och endast EN väg till varaktig frid och rättfärdighet. Och det är genom Jesus. Han som en gång för alla bröt förbannelsen. 
Det gäller för hedning och för jude. För man och kvinna. För slav och fri.

Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid. Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen (Ef 2:15-16).

Tänk att det finns en annan väg. En som är väsensskild från allt vad världen representerar av rättvisa, hämnd och slutligen död. En väg som är smal genom tiden, men som leder till evigt liv i gemenskap med Gud vår skapare. 
Ett rike som inte är av den här världen.

Tack Jesus!


Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är “Guds Ord”. De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: “Konungarnas Konung och herrarnas Herre.” (Upp 19:11-16)


Han kommer för att döma. Han kommer för att hämnas.

Idag är frälsningens dag läser vi. Men det kommer en dag, och den är snart här, då Jesus ska komma tillbaka till jorden för att hålla dom. Det står att han ska sätta sina fötter på Oljeberget. Det står att han ska döma i rättfärdighet. Och om den dagen står det, att alla folk kommer att jämra sig vid hans åsyn.
Men innan dess så är min tro att Guds friköpta folk kommer att få möta Jesus på skyn.
Och om Israel som vi idag ser har börjat samlats ihop från folken, och som på så många vis står i centrum för världens händelser, står det: Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat.

Guds frälsningsplan är fantastisk, och ännu gäller:

Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag (2 Kor 6:2).