– Hur länge, Herre?

Frågan ställdes av Habackuk då han såg hur våld, ondska och ogudaktighet spred sig till synes obehindrat. Utan några repressalier.

Text: Zebastian Vidén

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.

Bibelns kanske i särklass mest kända verser lämnar inte utrymme för någon tvekan. Gud älskar människan. Ja, Han älskar henne så högt att han gav sin egen Son.

Johannes evangelium är inte ensamt om det budskapet. Inte Nya testamentet heller. Tvärtemot vad många människor kanske tror, så visar även Gamla testamentets skrifter på Guds kärlek till människan. Ända från de första bladen i Bibeln där det står om begynnelsen, och hela vägen igenom Gamla testamentet, vittnar Ordet om Guds frälsningsplan och hans önskan om att återupprätta människan.

I Hesekiel 33 läser vi:

Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Ni vill väl inte dö, ni av Israels hus?

Gud vill inte att någon ska dö. Hans önskan är att människan ska vända om till Honom och leva!

Bibeln är full av händelser som visar på hur Gud visar nåd mot människor. Både enskilda och kollektivt. För att nämna några exempel så kan vi börja med berättelsen om Jona.
Gud befallde Jona att han skulle resa till Nineve och profetera dom. För att göra en lång historia kort så kom Jona fram till slut och profeterade att om fyrtio dagar skulle staden förstöras.
Men så hände det oväntade; folket ångrade sig och vände om. Och Gud som inte vill någon människas död lät folket leva. Jonas reaktion däremot, det är ett annat studium.

I 2 Kungaboken 22 kan vi läsa om ett annat exempel. Där berättas om kung Josia som fick ta över kungatronen endast åtta år gammal. I sitt artonde regeringsår befallde han att man skulle rusta upp Herrens hus, alltså templet. Då fick han veta att man hittat lagboken.
När kungen fick höra ordet i boken grep det tag. Han fick spegla både sig själv och sitt kungarike i Guds rättfärdighet, och det brast.
”Gå och fråga Herren för mig och för folket, för hela Juda, om det som står i denna bok som man nu har funnit. För Herrens vrede är stor, och den är upptänd mot oss därför att våra fäder inte har lyssnat till vad som står i denna bok och inte har gjort allt som är föreskrivet oss.”
Även här ser vi hur Gud ser Josias ånger och han ger honom nåd. I det här fallet står Guds dom fast, men skjuts upp till efter Josias död:

”Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig: Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här ska jag låta olycka komma, alla de ord som står i den bok som Juda kung har läst. De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, och därför är min vrede upptänd mot denna plats och ska inte utsläckas. Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, ska ni säga: Så säger Herren, Israels Gud, om de ord som du har hört: Eftersom ditt hjärta blev mjukt och du ödmjukade dig inför Herren när du hörde vad jag har talat mot denna plats och mot dem som bor här, nämligen att de ska bli ett föremål för häpnad och förbannelse, och eftersom du rev sönder dina kläder och grät inför mig, därför har jag också hört dig, säger Herren. Därför vill jag samla dig till dina fäder och du ska samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon ska slippa se all den olycka som jag ska låta drabba denna plats.”

Ytterligare ett exempel jag vill ta med är det om när ropet från städerna på slätten hade stigit upp inför Gud, och Han bestämde sig för att stiga ned för att se om det verkligen förhöll sig så.

Viktigt att notera här är att Gud inte agerar utifrån något som inte är verifierat. Det står att han gick ner för att se om det verkligen förhöll sig så som ropet antydde.
I det här fallet visade sig ropet stämma överens med verkligheten. Det fanns ingen räddning för Sodom och Gomorra, men Gud frälste den rättfärdige Lot.
Om Abraham står det att han vädjade för staden. Om det finns femtio? Om det finns fyrtiofem? Och så vidare … redogörelsen slutar vid tio rättfärdiga. Och Gud svarade samma sak, att ”för de rättfärdigas skull ska jag INTE fördärva staden”.
Jag frågar mig ibland vad Gud hade svarat om Abraham hade frågat om EN rättfärdig. Och jag tror att svaret hade blivit detsamma; och det är just därför det var absolut nödvändigt för främlingen Lot att bli evakuerad. 
I 1 Moseboken 19:22 står det: “Men skynda dig att fly dit, för jag kan inte göra något förrän du är där.”

Men, om det nu är så att Gud inte vill att någon ska dö. Han är väl allsmäktig, kan han inte bara knäppa med fingrarna och göra så att alla människor blir frälsta? Så blir alla nöjda och glada?

Något av det första som Gud gjorde då han skapade himmel och jord var att han deklarerade en gräns. Det är ett återkommande tema i Bibeln att Gud sätter gränser, men den absolut första gränsen han satte var den mellan ljus och mörker. Det är en av universums grundprinciper eller grundlagar.
Om ljuset står det att Gud skapade det och det var gott. Om mörkret står det att det var där, men det står inte att Gud skapade det. Således handlar mörkret om just avsaknaden av Guds närvaro, eller Guds verkande Ord.
I Johannes evangelium 1 står det om ljuset att det lyser i mörkret. Även det en grundlag i Guds skapelse.
I 1 Timoteusbrevet 6:16 står det om Gud att han bor i ett ljus dit ingen kan komma. Och i 1 Johannes brev 1:5 att Gud är ljus och inget mörker finns i Honom.

Så nej, lika lite som mörker och ljus kan existera samtidigt i samma rum, lika lite kan orättfärdighet och rättfärdighet ha gemenskap. Då Gud kommer med sitt skapande Ord viker mörkret och allt blir uppenbart.

Jesus talade flera gånger om “mörkret utanför” som en motsats till Himmelriket. Och om Honom själv står det i Johannes 1: Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Och i Johannes 12:36: Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn.

För att svara på frågan jag tidigare ställde lite retoriskt. Jag tror inte att Gud kan “knäppa med fingrarna” och så frälsa alla människor. Som vi läst finns det gränser som är fundamentala för hela universums och skapelsens existens. Gränser som sattes vid världens grundläggning. Gränser som är goda och som inte ens Skaparen själv överträder, eller kan överträda.
Däremot har han gjort det möjligt för alla människor att komma in i Guds rike och bli ljusets barn, genom att tro och ta emot Jesus, Guds Son.

I Uppenbarelseboken 21 och 22 läser vi om det Nya Jerusalem och hur fullkomligheten kommer att uttrycka sig. Något som återkommer i bägge kapitlen är det faktum att ingen natt ska finnas mer – det som representerar mörkret. Istället står det att Gud själv kommer att vara dess ljus.
På ett liknande sätt beskrivs det i 1 Korintierbrevet 15:25:

Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den sista fienden berövas döden sin makt, för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus. Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.

Smaka på de orden – Gud ska bli allt i alla! Vilken framtid för Guds folk.

– Hur länge, Herre?

Frågan ställdes av Habackuk då han såg hur våld, ondska och ogudaktighet spred sig till synes obehindrat. Utan några repressalier.

Även i Uppenbarelseboken kapitel 6 läser vi nästan samma ord: ”Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?”

Jag tror det är naturligt att frågan kommer för oss. Se dig om i världen idag, se all ondska som sprider sig. Se bara under de senaste få åren hur militariseringen har fått ett uppsving. Vi har krig i Europa, det är krig i Mellanöstern, läget är otroligt spänt med risk för krigsutbrott på många fler platser runt om på jorden.
Och till detta kommer otaliga skaror av människor som lider. Antingen direkt till följd av krigen, eller på grund av olika följdreaktioner såsom svält och flyktingströmmar.

Orättfärdighetens offer är så många. 

– Herre, hur länge ska du dröja?

Och som om inte detta vore nog, så ser vi hur upproret mot Skaparen tar sig nya och stolta uttryck.

Man och kvinna, vad är det? Vad är en familj? Vad innebär det att Gud skapade människan till sin avbild? Äktenskap?

Och all denna upproriskhet sprids och mångmultipliceras som aldrig förr genom sociala medier och andra, ofta digitala, plattformar. Och måltavlorna blir som så ofta barnen.

– Herre, du som är rättfärdig, hur länge?

I 1 Moseboken 15 läser vi om hur Gud sluter ett förbund med Abraham. Gud talar om för sin tjänare att hans avkomlingar ska leva som främlingar i fyrahundra år, och i vers 16 står det något intressant: ”I fjärde släktledet ska de återvända hit, för amoreerna har ännu inte fyllt sina synders mått.”

Det finns ett mått, och då Arbaham levde hade Amoreerna ännu inte fyllt sitt.

I Apostlagärningarna 17 läser vi ur Paulus tal på Aeropagen:

”Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”

Det kommer en dag, en räkenskapens dag. Då ska Gud döma världen med rättfärdighet. Den dagen är bestämd. Guds rättfärdighet och helighet kräver att dom ska utverkas. Det finns inga kryphål eller dolda paragrafer som på något vis kan få den dagen att passera obemärkt. Dagen – då Jesus själv ska sätta sina fötter på Oljeberget och alla folk ska samlas inför honom.

I 2 Petrus brev 3:4 står det:

Hur går det med löftet om hans återkomst?

Och lite längre fram i vers 9:

Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.

Här tycker jag att Guds rättfärdighet möter Guds nåd på ett förunderligt sätt. Herrens dag kommer, det vet vi. Och vi längtar efter att få möta Jesus på skyn! Men så länge församlingen är kvar på jorden så är vi det av en anledning – Guds nåd till alla människor. Det glada budskapet till allt skapat.