Appell
Bröllopsfesten på hemmaplan var för en av de inbjudna viktigare än den konungsliga festen, som var en statsangelägenhet. Det blev en intressekollision mellan det privata och rikets angelägenheter.
Jag ska påminna om något som angår oss alla: Jesus kommer! I texten om konungasonens bröllop börjar skildringen med inbjudan som gick ut. Konungen skickade sina tjänare för att inbjuda till bröllop. Det var inget vanligt bondbröllop. Det var en statsangelägenhet. Men alla som får en inbjudan har ju rätt och makt att tacka ja eller avvisa den.
Det som sedan hände var att samtliga kategorier hade förhinder. När konungen kallade till högtid och fest hade samtliga förhinder! Det var ingen upprorisk skara som ville avsätta konungen och få annat styre, men de menade sig ha fullt legala skäl att avfärda inbjudan.
Den ene hade köpt en åker. Det var helt i sin ordning att den som köpt dessa nya arealer besiktigade dem och slog vakt om det han lagt ut betydande resurser för att förvärva. Det var så rätt som det kunde bli. Det var inte så att han ville starta en revolution och markera sitt missnöje mot konungen och det han representerade.
Den andre hade köpt oxar. Han hade investerat för att förädla landet. Därmed var han lojal mot konungen och folket. Det var mycket progressivt tänkande. Detta var inga dissidenter som tackade nej till inbjudan. Tvärt om, det var lojala medborgare som säkerligen älskade fosterlandet och dynastin. Ändock såg det ut att gå fullständigt snett. I ett avgörande ögonblick avslöjades tendenser och attityder som egentligen inte var kända.
Man kan förstå att när Jesus kommer så avslöjas ett och annat man inte sett förr. Sådant som finns av självförverkligande.
Du har fått en högst personlig inbjudan. Det är himmelrikets konungsliga angelägenheter när konungen själv inbjudit dig till fest. Du måste fatta ditt beslut, och beslutet du fattar kommer att avslöja dig i ett bestämt ögonblick. Det kommer att avslöjas vad som egentligen är sanning om din lojalitet och om ditt sätt att prioritera. I vilken grad gudsrikets angelägenheter verkligen behärskar, styr och präglar ditt liv.
Vad hade den tredje gjort? Han hade gift sig. Det var ju inget onaturligt att gifta sig. Men hans bröllop kolliderade med konungens. Hans fest på hemmaplan var viktigare än den konungsliga festen för riket.
Det blev en intressekollision mellan det privata och rikets angelägenheter.
Många förefaller vara så lojala och solidariska, de ställer upp. Men i ett speciellt psykologiskt ögonblick avslöjas den inre verkligheten.
Måtte Herren Jesus Kristus, som rannsakar våra hjärtan riktigt ordentligt genomskåda oss, så att vi kommer fram till en ärlig bekännelse, så att vi när vi säger att Jesus kommer snart, menar det ända ner i djupet av vårt innersta.
Det blir då så djupt och allvarligt så att vi säger det med en helig känsla: Jesus kommer! Det är inte bara en slogan, en appell eller paroll. Risken är stor att trots att vi är med i skaran på vandring för att möta brudgummen, så blir vi kvar.
Hopen blev reducerad med femtio procent. Det fanns ett element som var så väsensfrämmande, att brudgummen inte kunde acceptera det. Det var skrymteriet. När hela hopen var befriad från skrymteriet, står det, var skaran reducerad med femtio procent. Då står det, ”de som voro redo, de gingo in”.
Må vi rannsaka våra hjärtan. Är vi anfrätta eller dominerade av skrymtaktigt beteende? När vi säger något är det kanske lögnaktigt för att vi inte känner vad det innebär. Talet om Jesu tillkommelse kan också bli en slogan. En appell. Ett effektsökeri.
De som var redo gick in. Är det inte allvarligt nog för att pröva sig inför den undervisning Jesus här ger.
Kvalitetsanspråk och sanningslidelse
Det står om Johannes Döparen att han väl inte gjorde några tecken, men allt det han sa var sant. Låt oss kasta om den där meningen, så ser vi problemets karaktär: Tänk om han hade gjort tecken, men det han sa inte varit sanning?
Här har vi själva grundproblemet. Och det var hans samtids stora problem. Den falska profetian som hade manifestationer och tillsynes bekräftelser. Vad ska man göra när människor fastnar för tecken och under, men inte har kvalitetsanspråk eller sanningslidelse.
Låt oss tacka Jesus för att han inte lurar någon. Han ger oss inte en massa tecken, och sedan ljuger. Han ger oss inte tecken för att imponera, dupera, förföra eller bedra oss. Han talar sanning, så att vi kan bli fria, lösta och upprättade. Det är inte under och tecken vi behöver egentligen, vi behöver sanningens ord så att vi kan komma loss.
Människor jagar tecken och under runt om vår jord. Sker det inte tecken på ena stället, så sker det väl på det andra. Tecken och under som ska bekräfta det falska budskapet. Lögnen. Alla dessa profeter som går ut och lovar oss bättre tider. De lovar oss välfärd då framtiden klart och tydligt är utskissad i Guds eget Ord. Vad vi kan vänta oss är ofärd.
Problemet är inte att det regnar eld och svavel därför att Gud är vred och vill hämnas över gensträviga människor. Det verkligt stora problemet är att Gud prisger, slutar tala och går till andra.
Medan vi talar om tecken och under och påstår att vi sett det ena eller andra och lyssnar på den falska förkunnelsen och anpassar oss till den, så stelnar vi i vår falska religiositet.
Under tiden drar sig den helige Ande tillbaka och prisger individer och nationer. Det är detta vi upplever nu. Faran är inte eld och svavel från höjden. Faran är att Gud prisger oss; upphör att tala och går till andra folk, till andra skaror. Gud kommer inte att vända sig till en kristenhet som vänt honom ryggen. Det kommer till en punkt då han bestämmer sig för att flytta ljusstaken.
Församlandet i tiden
Det finns inte någon tid före vår, som på några timmar fått höra ett så genomträngande budskap om framtida händelser och Jesu tillkommelse, som du och jag fått höra under senaste tiden. Kan profetian gå tydligare i uppfyllelse? Jesu ord om människosläktets och generationens situation, då han ska bli förkastad av detta släkte, sedan skall änden komma. Det är där vi är. Förkastelsen.
Titta i öst, titta i väst. Vad är det som sker? Den oerhörda uppsamling som sker. Det är inte en vanlig folksamling. Det är en rörelse i andevärlden. Furstar och väldigheter. Församlande i överensstämmelse med Ordet.
På samma sätt, parallellt med detta församlande bland hednahoparna i mänskligheten, så församlar sig Guds folk. Mänskligheten för att ta emot Antikrist. Jesu Kristi församling för att ta emot Herren Jesus Kristus. Judarna församlar sig till sitt land. Allt går med matematisk precision, därför att Gud har inte tappat kontrollen.
När vi säger att Jesus kommer, så gäller det inte en liten idiotisk skara här och där på jorden. Det gäller hela mänskligheten. Kommer inte Herren Jesus snart, så överlever ingen.
Men han har redan sagt att den här tiden skall förkortas för de utvaldas skull. Han kommer att visa sig som den triumferande och träda fram som Konung.
Därför välkomnar vi inbjudan, vi vill komma till bröllopet. Vi är inte så självupptagna och söker inte vårt eget så att vi i förmätenhet talar stora ord och visar fräcka attityder. Men vi böjer oss djupt inför dig och säger: Tack Jesus, för kallelsen ovanifrån!
Rapporterna säger och basunerar ut att Jesus kommer. Dessutom har vi det överbevisande och övertygande tecknet i vårt eget väsen, där vår egen ande säger: Brudgummen kommer! Gån ut och möten honom! Vi söker inte tecknen, vi söker Ordet. När han kommer, så är det inte ett överraskningsmoment, utan avslutningen på en förberedelse. Fullbordan av hans löfte. Amen.
”Låt oss glädjas och jubla och ge honom äran, för Lammets bröllop har kommit och hans brud har gjort sig redo. Skinande rent linne har hon fått att klä sig i. Linnet är de heligas rättfärdighet” (Upp 19:7-8).