Korta studier i Skriften
Kärleken från Gud är inte en produkt av honom. Nej, Gud ÄR kärlek. Kärleken är det största. Men det är mycket viktigt att inte ställa kärleken ensam.
”… att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och förstånd i allt” (Fil 1:9).
Guds kärlek har kommit ner till människan och blivit tillgänglig för henne genom att han sände sin Son.
”Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom honom” (1 Joh 4:9).
Gud kunde inte handla på annat sätt eftersom han älskade världen så högt. Kärleken uppenbarades i handling. Jesus drevs av denna kärlek när han av fri vilja kom för att bli vårt försoningsoffer. Han vann en rättfärdighet åt oss som vi får ta emot när vi blir födda på nytt. Detta är så stort att vi genom detta kan älska Gud tillbaka.
Människan har ett hjärta. Det är mer än bara en muskel som pumpar. Det är ett uttryck för det centrala i människans väsen. Från hjärtat utgår livet. Där börjar frälsningen. Andligt talat så tar Gud ut stenhjärtat och sätter in ett hjärta av kött. När vi upplever och tar emot Guds kärlek kan vi ge ett gensvar och börja älska honom enligt hans bud:
”Du skall älska Herren din Gud av allt ditt hjärta och av all din själ och allt ditt förstånd” (5 Mos 6:5).
Kärleken till honom visar sig i handling även från vår sida:
”Ty däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud; och hans bud är inte tunga (1 Joh 5:3).
När vi blivit födda på nytt visar oss Gud på vägen, hur vi ska kunna utöva Guds kärlek. Det är inte ett tungt trälarbete utan handlar om en fri vilja och har hans kärlek som drivkraft. Hur detta utvecklas beror helt på oss själva och vad vi upplåter vårt hjärta till. Man kan hysa kärlek till många ting. Den rike ynglingen hade kärlek till sina ägodelar. Demas hade kärlek till denna tidsålders väsende. Det finns sådana som älskar vällust mer än Gud eller är penningkära. Frågan om hur det skall utvecklas hos oss handlar helt och hållet om en enda sak. Har Gud fått hela ditt hjärta? Det är den viktiga punkten. Gud vill ha hela ditt hjärta, inte bara 50 eller 70 procent. Detta är hemligheten till att människor har satt djupa spår i tiden. Vi kan till exempel nämna William Booth som genom sin helöverlåtelse till Gud blev redskapet till att hela London lyftes upp från elände och förfall och skaror blev frälsta och förvandlade. Vi kan se på Paulus liv, som i människors ögon var dåraktigt och misslyckat. Han beskriver i 2 Korintierbrevet 11:26 hur han hade det, hur han utstod faror av många slag och var överlupen av hårt arbete. Men han ser det som helt av Guds nåd att få leva så för Gud.
”Allt förmår jag i honom som giver mig kraft” (Fil 4:13).
Dessa människor gav Gud allt. Vill vi ge honom allt? Gud kräver inte att vi ska göra något utan honom. Vi kan göra allt, till och med offra vår kropp, men utan Guds kärlek är det av intet värde. Vi sjunger i en sång ”men utan denna kärlek är min gärning kall och död”. Men genom att ge Gud hela vårt hjärta kan vi börja uttrycka hans kärlek. Den helige Ande håller kärleken vid liv:
”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande” (Rom 5:5).
Detta behöver ständigt underhållas och förnyas. Vi behöver ständigt möta Jesus så att han framstår levande för oss så att vi inte förlorar den första kärleken som efesierförsamlingen hade gjort.
I Höga Visan kan vi läsa om hur bruden får uppleva sin brudgum (1:3, 2:4). Hon känner oerhörd hänförelse såsom vi kan göra när vi möter Jesus. Vi kan också se i Höga Visan hur denna kärleksrelation utsätts för prövningar. Ibland kommer bruden på avstånd från sin brudgum. Ibland är gemenskapen bruten, men sedan upprättas den igen och mot slutet av Höga Visan ser man hur relationen allt mer stabiliseras. Gemenskapen dem emellan blir obruten.
”Jag är min väns och min vän är min” (Höga Visan 6:2).
Kärleken är en oerhörd kraft. I 1 Korintierbrevet 13 kan vi läsa att den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. När vi ger hela vårt hjärta kan kärleken bära en underbar frukt i våra liv. Vi kan också utöva denna kärlek gentemot människorna. Vi kan återspegla Guds kärlek till dem. Kärleken gör oss också redo för Jesu tillkommelse.
”Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder, så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga (1 Tess 3:12-13).
