Appell av Dag Sandslett
Jesu uttalande var ett löfte om Paradiset till en av förbrytarna/mördarna som blev korsfästa tillsammans med Honom.
Det är inte många av oss som får möjligheten av att på förhand veta vilken dag vi ska gå ur tiden och in i evigheten. Rövaren på korset fick det privilegiet och en oändligt mycket större gåva, han fick sig tilldelat en ganska oväntad slutplats. Paradiset!
Mannen måste ha insett sitt syndiga tillstånd och han måste ha sett Jesu unika roll som Frälsare och Kung. Han räknade nog inte med förlåtelse, men med sin ganska så utraditionella frälsningsbön: ”Jesus, tänk på mig när du kommer i ditt rike!” – blev han bönhörd av Frälsaren. Jesus svarade med en helhjärtad konungslig benådning. Jesus flyttade denne syndares dom till evig förtappelse över på sin egen förestående död. Och den vidare kontakten mellan dem skulle försiggå i Paradiset.
Vad är det vi behöver mitt i lidandet? Hopp! Hoppet om härlighet, om liv, om gemenskap med Jesus. Och vad är det vi ska förmedla till andra? Vi ska förmedla realiteten och härligheten i det säkra hopp vi har om Himmelen. Vi måste förmedla att det är på grund av Jesu försonande död och Hans frälsningsuppståndelse att vi av bara nåd inför Gud måste acceptera att vi är accepterade utan att vara acceptabla. Vi kan inte på något sätt göra oss förtjänta av Guds kärlek, det är en kärlek Han utöser över oss av bara nåd.
Hur blev rövaren på korset förvandlad från en syndare på väg till evig skilsmässa från Gud, till en frälst person bestämd för evig gemenskap med Gud? Vad gjorde han för att bli frälst?
Han bekände sin tro på Jesus! Han trodde att Jesus var Guds Son och att Han var Frälsaren som skulle bana vägen för mänskligheten till Himmelriket. ”Jesus, tänk på mig när du kommer i ditt rike”
Jesu Kristi död är historiens uppfyllelse av Guds tanke och avsikt. Gud förlåter synd – bara på grund av Jesu död. Gud kunde inte förlåta människor på något annat sätt än genom sin Sons död… Det största triumfrop som någonsin hörts i hela Guds universum är det ropet som ljöd från Jesus på Golgata kors: ”Det är fullbordat!” (Joh 19:30)
Efter Kristi offer kommer det inte längre vara behov för att utgjuta blod. Han tog en gång för alla med sig blodet i det inre rummet, det allraheligaste, och stänkte det på nådastolen; men det var inte blodet från getter och kalvar eller lamm. Nej, det var blodet från honom själv. Han tog sitt eget blod, och med det sörjde han för vår eviga frälsning. (Hebr 9:12)
Guds Son blev Guds Lamm, korset blev altaret, och vi har blivit helgade genom offrandet av Kristi lekamen en gång för alla. (Hebr 10:10
Det som var tvunget att betalas, är nu betalt. Det som var tvunget att göras, är nu gjort. Oskyldigt blod var kravet. Oskyldigt blod blev offrat, en gång för alla. Göm dessa orden i ditt hjärta: En gång för alla!
Hans verk är gjort, Hans mål är nått, Hans utmaningar är mötta, Hans avsikt är uppnådd, Hans stora slag är vunnet. Vi kan inte lägga någonting till vår Frälsare, inte bara för att vi är oförmögna till det, men för att han redan har utropat ett fullfört verk – Fullbordat!
Amen!