Varför jag lämnade statskyrkan

Jonas H. Näslund Det finns en bestämmelse inom Statskyrkan som föreskriver, att barn till föräldrar som tillhör Statskyrkan automatiskt blir medlemmar i nämnda kyrka. Eftersom mina föräldrar, likt de flesta, tillhörde Statskyrkan, kom även jag att bli medlem där redan från födelsen. Detta förhållande ingav mig såsom ofrälst inga som helst bekymmer. Men vid nittonårsåldern upplevde jag frälsningsundret, och följden blev en omprövning i mitt liv på många områden. Jag vaknade även upp över statskyrkans felaktiga inställning till Guds ord i många väsentliga frågor. Det gjorde att jag beslöt lämna detta kyrkosystem. Jag sökte upp en äldstebroder, som jag hade stort förtroende för, och som tjänade i den pingstförsamling jag då tillhörde. Sorgligt nov: gav han mig en felaktig undervisning i denna sak. Det hade tf l följd att jag vacklade i min övertygelse och blev kvar i Statskyrkan några år till. Det inträffade ett dödsfall i min familj, och i samband med begravningen bevistade jag en högmässa där även ett s. k. barndop förekom. Jag blev oerhört beklämd över all villfarelse jag såg och hörde. Ett Guds ord från Uppenbarelseboken 18:4 blev då allvarligt och levande för mig. ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktig i hennes synder”. Guds Ande gjorde klart för mig, att om jag frivilligt stod kvar i stadskyrkan, var jag också delaktig och medansvarig för vad som förekommer där. För mig fanns bara ett att göra, nämligen att begära utträde ur den obibliska Statskyrkan. På den tiden var det inte lika lättvindigt att få utträde som det ’är nu. Jag fick ha ett långt, personligt samtal med vederbörande kyrkoherde. Men det var intressant. En månad efter detta samtal beviljades min begäran och jag hade icke längre något medlemskap i Statskyrkan. Den glädje och välsignelse jag kände var stor. Här följer i några punkter en. beskrivning över saker och ting, som gjorde att jag lämnade Statskyrkan. 1. Statskyrkan förkunnar att barnet i dopet får del i den nya födelsen. 2,. Barnbegjutnin’g praktiseras i stället för de troendes dop. 3. Statskyrkan gör i sin förkunnelse om Andens dop gällande att denna betydelsefulla upplevelse endast var för de första kristna. 4. I stället för att församlingen skall vara en helgad och från världsväsendet avskild skara, har Statskyrkan sin församling inom geografiska gränser och alla får tillhöra den oaVSett trosåskådning och syndigt leverne. 5. Församlingstukt praktiseras inte. 6. Herrens måltid utbjudes som ett nådemedel och erbjudes till oomvända människor vid avslutning av konfirmationsundervisning och andra tillfällen. 7. Statskyrkans angelägenheter bestämmes till stor del av en ogudaktig stat och kommun. 8. I Statskyrkan förekommer altartjänst, som är helt väsensfrämmande för nya Testamentets lära. 9. Statskyrkans herdar och tjänare har full frihet att leva i allehanda synder men får ändå behålla sina ämbeten. 10. Dess herdar och tjänare nödgas använda specialtillverkade kläder för vilket stöd saknas i Guds ord. 11. Vidare måste de predika. över förutbestämda texter utan möjlighet att ledas därtill av Anden. Till slut vill jag uppmana alla levande Guds barn, som ännu tillhör statskyrkan, att inför Gud ompröva denna sak och fatta ett avgörande beslut i positiv riktning. Jag .finner det också i hög grad ologiskt att samtidigt tillhöra en fristående församling och det kyrkosamfund, som Statskyrkan är. Ännu ett bidragande skäl till att lämna Statskyrkan, vilket framkommit under senare år, vill jag framhålla. Som bekant är svenska Statskyrkan medlem i kyrkornas världsråd tillsammans med katoliker och andra religiösa riktningar av olika slag. Således är varje anhängare i Statskyrkan representerad i detta världsomfattande, religiösa sammelsurium. Under det andliga arbetet bland ofrälsta människor ,möter vi ofta sådana som anser en omvändelse som överflödig enär man tillhör Statskyrkan och ’är döpt som barn och sedan konfirmerad. Och så menar man att allt är gött och väl. Detta bör också ge oss en allvarlig tankeställare.