Av Tommy Hicks
Jesu församlings tjänst i ändens tid
Joel 2:25 – Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här, som jag sände ut mot eder.
Joel 2:23 – Fröjden eder, I Sions barn, varen glada i Herren, eder Gud; han givet eder höstregn i rätt tid, han som och förr sände ned över eder regn, både höst och vår.
På morgonen den 25 juli, 1961, klockan 2.30, fick jag en syn från Herren, som fullkomligt har förändrat hela mitt liv och min tjänst. Det tycktes, som om jag knappt hade somnat in, när denna vision kom för mig. Den kom inte endast en, utan tre gånger. 0, under över under, när denna syn åter framträdde den 27 juli. Varje gång var detaljerna desamma.
Plötsligt i synen stod jag med översikt över hela världen framför mig. Från himlen kom starka dunder och blixt. Ãtföljd av detta fenomen kom en röst. . . en mäktig röst . .. ty det var Guds röst.
Mitt ansikte var vänt mot Norden. När en skarp blixt lyste upp hela jorden, blickade jag ned och fick se en väldig gestalt, som liknade en stor jätte. Jag förvånades, när jag såg denne jätte övertäcka hela jorden. Hans fötter syntes räcka till Nordpolen, och huvudet till Sydpolen. Armarna var dramatiskt utsträckta från hav till hav. Jag såg, då ännu en blixt kom, att denne jätte var levande… och hur underligt det än låter . . . kämpade han för sitt liv.
Jag sade: ”O, Herre, vad betyder detta?”
Detta väldiga väsen var övertäckt med grus och tycktes vara fjättrad. När jag iakttog detta väsen, började det själva, för att sedan övergå till nästan krampaktiga rörelser. Under det detta försiggick, såg jag tusentals egendomliga väsen. Så ofta jätten skälvde till, drog de sig tillbaka. När han slutade att röra på sig, kom de emellertid tillbaka igen. Jag fick tydligt veta, vad för slags varelser dessa var. De var verktyg, som hade bundit Kristi kropp genom tiderna.
Plötsligt kom jättens högra hand upp, och med detta kom en stark röst, likt ett åskdunder, från själva himmelen. Sedan lyftes hans Vänstra hand… och medan jag iakttog såg jag hans händer sträckas ända in i himmelen. Därefter började jätten mycket sakta att resa sig . . . och med sina väldiga händer rensa bort gruset från sin kropp. Jag såg honom ställa sig upp, med händerna utsträckta till himlen. Så stor, att hans händer var i himlen, under det att en fot stod på havet och den andra på jorden. Jag darrade kraftigt, ty jag hade aldrig förut sett en sådan syn.
Kort därefter fylldes skyn med moln. . . men de förvandlades till silver… tills det ur själva molnen kom ut flytande silverdroppar av ljus och kraft ned på jättens gestalt, som jag med uppmärksamhet iakttog. .. Jag såg jätten smälta till jorden, som om han vore utgjuten från himlen. Gestalten syntes upplöst, och i hans ställe såg jag nu milliontals människor. Jag ropade till Herren: ”Vad är meningen med detta?” En röst så klart ljudande sade tydligt: ”Jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här, som jag sände ut mot eder”.
Under det jag lyssnade till rösten och iakttog folkmängden, kom det stora droppar ur molnen, likt flytande ljus . . . denna majestätiska, himmelska substans lät var och en enskild, som den berörde, förlora sitt liv och väsen, och deras liv var då JESUS. Jag såg inga skiljemurar, inga samfund eller sekter, men den omskapande, himmelska härligheten som Vilade över dessa människor, tvang dem att lyfta sina händer i lovsång och tillbedjan.
Jag bemödade mig för att se, vem dessa människor tillbad. Just då kom en stor vit gestalt fram ur molnen… och han pekade med sitt finger än på den ene, än på den andre. Det syntes, att han gav anvisningar, ty dit han pekade gick de . . . några mot öster, andra mot väster, i varje riktning. Jag kunde, se dem draga fram genom storstäder, småstäder och byar . . . somliga genom ödemarker, skogar och djungler.
Gud håller på att skaffa sig en fullkomlig kroppförsamling. Han skall ha ett folk, som är så utrustat med kraft, att det inte mer lever sitt eget liv, utan Kristus är i dem härlighetens hopp.
Jag såg dessa människor gå genom eld, utan att de brann upp, de gick över floder, som om det alls inte var något vatten i dem. De for med lätthet över hav; de undkom förföljelser, som om en hand skulle ta bort dem från deras omgivning.
Trots vilda djurs rytande, och människors angrepp med svärd och krigsvapen, tycktes inte hindra dem. De drog över berg och genom dalar, och sprang som hjortar över kullarna. Deras ansikten strålade såsom segrares ansikten… de var också segrare.
Jag tvekar att omtala denna del av synen, ty jag skälvde mycket, när jag fick den. Jag såg, hur den vitklädda gestalten pekade med en spira i handen. Åter gick från hans hand ut det, som jag skulle vilja kalla ”flytande kraft”. Så snart den vidrörde en person, blev dennes händer övergjutna och flytande av samma himmelska substans. När de mottagit denna smörjelse, gick de in på sjukhus . . . ut på gatorna . . . in på inrättningar; de fortsatte utan avbrott och drog igenom landeti dess längd och bredd. Jag kunde höra dem säga: ”Enligt mitt ord, bliv frisk!” När den flytande kraften flödade från deras händer, blev var och en, som den Vidrörde, genast helad och frisk.
Jag såg, hur människor i Anden blev förflyttade från nation till nation. Jag såg dem gå till Sibirien, till Afrika, till Kanada och ut i hela världen, och hur de genom Anden bokstavligen lyftes upp och placerades i respektive länder.
Sedan hörde jag en röst . . . denna gång var det ingen tordönsstämma, utan en dämpad och ljuvlig röst, såsom vattenbrus. Den kärleksfulla rösten sade: ”Mina barn, jag har givit eder mina skatter. Ni är mina, ni tillhör mig. Jag har älskat eder med en evig kärlek. Nu skall min kraft vara i eder. Gåvorna, som jag givit eder, skall bli uppenbara för en förlorad och döende värld. Jag står i begrepp att giva eder gottgörelse för allt.” Dessa människor stod upp i kraft av detta stora uppdrag. Jag såg dem ta sig över oceaner, de gick genom eld, de mötte förföljelser, och genom Anden blev de upplyftade och förda till de platser, där Gud ville ha dem, de sattes på platser, där Gud ville besöka sitt folk. De var beredda och redan utrustade.
Jag insåg, att hela denna maktiga bild var Guds konungarikes demonstration genom dem, som följde Honom. Alltjämt såg jag, hur människor som en ström gick framåt, hur de blev helade. .. blinda ögon öppnade… döva öron upplåtna . . . milliontals mottog bokstavligen kraften av denna mäktiga uppenbarelse. Det syntes så ”flytande” i funktion. Ingen människa blev upphöjd.. . enkla ord blev ständigt upprepade. . . enkla, men djupa. .. ”ENLIGT MITT ORD, BLIV FRISK!”
Under det jag såg detta, tycktes det, som om dagar blev till veckor, tills månader och år syntes glida förbi. Bland dem, som mottog Guds besökelse, var också sådana, som drog sig tillbaka. Jag kunde se ångesten i deras ansikten; priset var alltför orimligt. Det var viktigare för dem att fasthålla Sitt eget väsen. De vägrade att gå framåt. .. slutligen avföll de. Priset var högre, än de kunde betala, de gled ut i den mörka natten.
Under det jag berättar om de följande ögonblicken, är jag svag av härligheten och kraften i den mäktiga slutscenen. Dagar, månader och år syntes glida förbi, under det jag betraktade denna himmelska scen; och dock skedde allt på kort tid, möjligtvis på några sekunder, vem kan säga? Ingen tunga kan beskriva denna skara änglalika gestalters härlighet och glans, då de nu ställde upp sig. I ett nu, i ett ögonblick hade de heligas gravar blivit som ett uppplöjt fält, och de heliga från alla tider, och haven . . . bergen . . . ödemarkerna, från varje upptänklig plats gavs de döda tillbaka . . . och de uppstod i kraft och majestät. .. för att uppgå i den store jätten. Inget grus ta’c/ete nn hans kropp . .. Den var klädd i himmelsk härlighet, i underbart strålande kläder, så glänsande, att en million diamanter skulle blekna mot dessa.
Var och en befann sig i ett tillstånd av fullkomlighet. I detta ögonblick hörde jag åter som ett starkt tordön . .. och jag vände mig om och fick se den fruktansvärdaste syn, som ett mänskligt öga någonsin kan skåda. Från himlen blev Guds vredesskålar utgjutna… Det syntes, som om Guds vrede och rättfärdighet skulle pressa ut droppar av outsägliga smärtor och lidanden. De folk på jorden, som hade förkastat Kristus, fick sina bägare fyllda därav.
Ännu en gång drogs min uppmärksamhet till denna härliga kropp… när jag åter hörde rösten. . nu som ett tordön, säga: ”Se*, Brndgammen kommer, gdn ut och möten Honom! Ty Han är härlighetens Herre. Höjen, I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att Härlighetens Konung må draga därin.” Därefter, som på ett tecken givet av Himmelens store Mästare, brusade himmelska harmonier fram med mäktig styrka. Det var en klar, klingande, rik och fulltonig musik.. . det var himmelsk musik. .. frigjorda själars sång. De sjöng en ny sång, och vad jag hade ansett vara ackompanjemang, blev nu tydligare och starkare… Det var Brudens stämma… Flerstämmigt och dock likt en stämma tonade Moses och Lammets sång.
När jag så lyssnade, blev jag plötsligt svag, och dock var svagheten min styrka… ty jag hade varit i Herrarnas Herres och Konungars Konungs närhet. Jag var fylld med en outsäglig våg av Ande… att gå ut och förkunna för alla nationer… att tränga framåt i striden till frontlinjens skyttegravar i en förlorad och döende värld.
Folk, Gudsriket är här. Just detta Gudsrikets Ande och kraft tog mig i sådan besittning, att jag vet, att det var Konungens uppenbarelse i all hans konungsliga auktoritet. Jag förstod, att Herren Ville visa mig, att Guds rike håller på att komma inom synhåll. Detta var uppenbarelsen om Gudsriket, som kommer till människan. Det
ta rikes ande och kraft grep mig så, att jag kände mig lika den, som blev tagen till tredje himlen. Daniel såg det eviga Konungadömet. . . En gång till såg jag denna kropp, nu lyftad in i himlen. Då vaknade jag. Visionen upprepades på samma sätt tre gånger. Varje gång fullkomlig i detalj. Från och med detta ögonblick ringer dessa ord i min själ . . .
HAN KOMMER SNART . . . HAN KOMMER SNART ! ! !