Vittnesbörd av Camilla Eliasson
Jag har den sista tiden uppehållit mig i Lukasevangeliet kapitel 15 och läst om den förlorade sonen. Det är en berättelse som är väldigt känd. Den handlar om en son som lämnade sin far efter att ha krävt ut sitt arv. Han gick ut i världen och förslösade det i ett utsvävande liv.
Den här berättelsen är en liknelse om människans förhållande till Gud. Vi är som den förlorade sonen. Vi vill gärna ha det Gud kan ge oss, men vi vill inte ha med Gud att göra, utan vill använda hans gåvor på vårt sätt. Men liknelsen berättar också att när sonen hade använt och förslösat allt kom en stor hungersnöd över hans liv. Han förstod att det var bara hos sin far han kunde få mättnad för sin själ.
Man kan tänka sig att när nu sonen ville återvända hem, att fadern skulle säga: Jaha, nu passar det att komma! Och då inte vilja ta emot honom. Men så säger inte den här historien. Jag blir så gripen när jag läser den här berättelsen. När sonen tog de första stegen för att återvända till hemmet, står det att Fadern väntade på sin son, och sprang emot sonen och tog emot honom med öppna armar. Så är det när vi kommer till Gud. Vi får komma precis som vi är. Just i den situation vi befinner oss, väntar han på oss med öppna armar.
Bibeln säger att du kan komma precis som du är. Gud står med öppna armar och väntar på dig. Jag hoppas att det ska bli din erfarenhet, du som inte har tagit emot Jesus; att du vänder dig till honom, att du tar det första steget till Gud. För det är bara du som kan besluta det. Men när du väljer Jesus, så väntar han på dig med öppna armar!