Text: Karin Vidén
Människans tillsynes eviga strävan är att förstå Gud; och inte endast att förstå, fastmer att bli som Gud, ja, att överträffa. Då Guds första ord uttalades var det av sådan karaktär och innehåll att det senare omöjligt kunde placeras in under människans vilja och begreppsuppfattning: ”Varde ljus!” Det var av Gud uttalade ord som visade sig vara skapande och mirakelgörande, då det genast ”blev ljus”. Av ingenting skapades grundförutsättningen för allt fortsatt liv då ett ord uttalades av Guds mun. Det är detta samma Guds ord som fortfarande är skapande och revolutionerande i människans liv då det ges tillträde och tas emot. Nyskapande med nytt liv som resultat; inte renovering av gamla skrymslen och vrår, fastmer en ny födelse.
Skapelseverket omfattar alltet omkring oss och i oss. Gud sade och ett universum blev till så som han ville ha det; ett fungerande och välsmort ”maskineri” utan vare sig idag historiskt eller framtida inomvärldsligt eller vetenskapligt motstycke. Han fortfor att skapa, såg att det hela var gott och skapade människan till sin egen avbild att vårda denna sin skapelse.
Upptäckarglädje, vetgirighet och nyfikenheten hos människan har ökat hennes kunskap om sin omvärld, och hon vill väldigt gärna vara gud i den bemärkelsen att ha full kontroll, inte bara över hans skapande gärning, utan också över honom. Men inför att han är Gud och kan skapa genom ett ord från sin egen mun står sig människan fullständigt slätt, och hon måste överbrygga detta bråddjupa dilemma utifrån den kunskap hon lyckats inhämta och gett egna beteckningar och benämningar inom tallinjen noll till nio – och skapar istället en egen begreppsvärld som en förklaringsmodell av Universum och livets uppkomst. Och inte nog med det, hon tar åt sig äran och kallar detta sitt eget skapade för vetenskap; en så kallad ”vetenskaplig grund” som kräver sitt fullständiga och odiskutabla bifall av oss alla!
Det Gud skapat är hans eget verk, det tillhör honom. Inom filosofin inser man sin litenhet inför dessa människans ansatser att katalogisera och strukturera, och även inom vetenskapen inser man sin otillräcklighet trots angivande av årsmiljarder och nanometrar som mätinstrument: ”Universum är ett oförståeligt fenomen, och därför är fysikernas och astronomernas beskrivning av universums sammansättning och struktur en förenklad bild av verkligheten” (illvet.se).
Verkligheten! Den finns enligt Guds Ord i Kristus. Han är Ordet som blev kött och som tog sin boning mitt ibland oss. Denne Jesus är Guds förkroppsligade ”förklaringsmodell” till människan vari hon kan se och förstå sin historia, sin samtid och sin framtid i ett evighetsperspektiv, dock inte endast hypotetiskt och pragmatiskt som vetenskap och religiositet gör gällande, fastmer genom tron sant och fullständigt. Gud Skaparen steg in i släktet för att ge frälsning och evigt liv – och som sagt, där står sig vetenskapen trots sina försök till hårfina beräkningar slätt; inför honom som har räknat allas våra huvudhår.
Han kom inte för att enbart en gång om året beses som ett lindat nyfött barn i en krubba; han kom som evig Frälsare! ”Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram.” Det är Jesus!