Av Yngve Stenfelt
Ja, så har det blivit ett nytt år ännu en gång. Oskrivet bland oss människor, men med framtiden vilande i Guds mäktiga händer. Där får också vi vila i hans omsorg!
Jag körde bil genom Juda bergsöken och fick syn på en vägskylt som jag inte räknat med skulle finnas där: – varning för översvämning. Översvämning! Och här i öknen! Är det inte extremt torrt i öknen? Jo, men så inträffar detta förunderliga att det kan bli en så kraftfull vattenström så man kan drunkna mitt i öknen. Därför denna varningsskylt, och vi behöver beredskap inför oväntade händelser i denna omvälvande tid!
Hur skall vi då få denna beredskap och leva i den? Det handlar om att leva i verkligheten! Världen fylls av konspirationsteorier, den ena mer hårresande än den andra och människor dricker in dess förödande gift! Där de får ingång, för de bort ifrån JESUS, och splittrar oss från varandra förespeglande en högre insikt. Men en spade är fortfarande en spade!
Det profetiska ordets klarhet, som ett ljus som lyser över en dyster vildmark, får inte skymmas av dessa orimligheter. Bibeln är rättesnöret, kompassen som ger rätt riktning i en förvirrad värld!
Vi lever i den verklighet som omgiver oss, men så finns det också en för oss osynlig verklighet – den himmelska! I denna verklighet intar JESUS hedersplatsen vid Faderns högra sida efter fullbordat försoningsverk! I den verklighet som omgiver oss här bör JESUS i allt vara den främste! Då finns den ingen plats för konspirationernas overkligheter! Verkligheten själv finnes hos Kristus! Det gäller att vara redo inför Jesu tillkommelse och under tiden tjäna honom här! Andligt nykter, vakande och bedjande!
”Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma” (Matt 24:44).
Låt mig få ta fram själva livsnerven i biblisk kristendom: Se på JESUS! För att bli frälst är det nödvändigt att se på JESUS: ”Se, Guds Lamm, som borttager världens synd!” (Joh 1:29). För att bli bevarad är det lika nödvändigt att se på JESUS:
”Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd. Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar” (Heb 12:1-3).
Se på JESUS innebär att tänka på Honom! ”Låt mig få höra om JESUS, skriv på mitt hjärta vart ord …” heter det i sången. Det är den rätta melodin för oss alla som vill leva i centrum av Guds vilja. Att se på JESUS är livsnödvändigt!
Guds Ande svävade över vattnet i begynnelsen och skapade förutsättningar för det liv som skulle ske när Gud sade och det vart. Den helige Ande blev utgjuten över allt kött på pingstdagen som en underbar uppfyllelse av Joels profetia. Andens uppgift var att bekläda lärjungarna med kraft för deras uppgift att predika evangelium för allt skapat. Påminnande dem om allt vad Jesus hade sagt och förhärliga honom.Och att låta världen få veta sanningen om synd, rättfärdighet och dom.
Så möter oss en förunderlig och helt underbar text i Hesekiel 37 om Israels upprättelse. En dal full av förtorkade ben, men med en profet som profeterar vad Gud bjuder honom. Detta sker i två omgångar! Mellan dessa två omgångar konstateras det att ingen Ande var ännu i dem! Det har givet mig klarhet och förståelse för Israels situation idag. Inte ännu! Men det kommer snart en dag då också Anden kommer in i dem.
Händelseförloppet är detta: Först höres ett rassel och det blev gny och benen kommo åter tillhopa så att det ena benet fogades till det andra. Detta under har vi fått bevittna i vår tid som ett av de mäktigaste tidstecken. Judarnas återkomst till Israels land!
Men så var det andra omgången! Vad så? Profeten profeterar vad som bliver honom givet av Gud.”Så säger Herren, HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa dräpta, så att de åter bliva levande.” Samme Ande som på pingstdagen blev utgjuten över allt kött får nu en ny uppgift i att blåsa liv i alla Israels barn. Från de fyra väderstrecken (över allt kött) blir den nu koncentrerad omkring Israels barn, att blåsa liv i dem. Vad har hänt? Andens livgivande funktion till församlingen har blivit fullbordad och bruden hemförlovad. Nu återstår Israels frälsning.
Då är det intressant att lägga märke till att den helige Ande får benämningen – Nådens och bönens Ande!
”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta en nådens och bönens ande, så att de se upp till mig, och se vem de hava stungit. Och de skola hålla dödsklagan efter honom, såsom man håller dödsklagan efter ende sonen, och skola bittert sörja honom, såsom man sörjer sin förstfödde” (Sak 12:10).
Den helige Ande byter inte funktion, men målgrupp! Här verkas ånger, omvändelse och liv som samme Ande verkat fram bland tusentals hedningar till frälsning och nu får de syn på JESUS! Helt underbart! Den helige Andes förberedelse fullbordas och hela Israel blir frälst på en enda dag!
”… jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag” (Sak 3:9).
Så kommer JESUS på himmelens skyar!
”Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in; och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: ”Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob” (Rom 11:25-26).
Detta var apostlarna tydliga med. Jakob säger:
”Mina bröder, hören mig. Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn. Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är skrivet: ”Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen, för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta, såsom han ock har vetat det förut av evighet” (Apg 15:13-18).
Är det då någon skillnad på den frälsning vi av nåd fått uppleva och den frälsning hela Israel kommer att få uppleva? Nej! Det är samma underbara frälsning som JESUS vann åt oss och åt dem på Golgata, då han gav sitt liv som ett fullkomligt offer en gång för alla.
Så kommer jag nu till det allvarliga nuläget. För Israel innebär detta att ingen ande är ännu i dem. De utför aborter, detta folk som höll på att utrotas gör sig nu själva skyldiga till denna fruktansvärda synd – att ge sig på det svagaste av det svaga, fostret i mors liv! Tel Aviv må anses som homohuvudstad i världen, trots att Sodoms ödeläggelse har ägt rum inom landets gränser. Vi blev inspärrade ett par dagar på vårt hotell i Netanyas centrum med bilen på grund av en festival som hölls på torget för några få år sedan. Första dagen var det barnens dag, då de helt oskyldigt hade klätt ut sig som änglar, keldjur och blommor som nu barn kan finna på. Dagen efter var det ungdomarnas tur och helt skrämmande hade de klätt ut sig som djävlar, drakar och andra ockulta. Och musiken dånade med sina avgrundstoner. Man blev beklämd! Kan nu allt detta gå obemärkt förbi utan att Gud gör något? Knappast! Därför är det angeläget att låta nådens och bönens Ande gripa oss och bedja för dem. Nöden kan bli fruktansvärd innan de blir frälsta, den frälsning jag skrivit om ovan. Och ändå har jag inte nämnt om hur alla folk skall resa sig upp mot Jerusalem. Vi kan förstå att det finns all anledning att bedja för dem. Slutmålet står fast men vägen dit kan bli fruktansvärt plågosam. Det profetiska ordet är inte en obemärkt, automatisk händelsekedja utan snarare en lidandets väg till seger. I dessa födslovåndor som vi nu lever i är det viktigare än någonsin att ha en levande förbindelse med Gud i bönen.
I den pandemi vi genomlever så har mycket fått stängas ned. En del nedstängningar av världsliga ting har bara fröjdat mitt hjärta, men naturligtvis varit påfrestande för världens barn och dess nöjen. Många kristna förfasar sig över stängda kyrkor. Men min vän! Vi har en öppning som de andra saknar – uppåt och hemåt! Himlen kan ingen farsot stänga! Det har varit så levande för mig med denna öppning i en nedstängd tid. Tänk dig, Gud hör min röst och min bön! Ordet från mina läppar och hjärta når högsta ort, förbi planeter, solsystem och stjärnevärldar, utan att uppfångas av något svart hål, och vad mera är, utan att förhindras av ondskans andemakter i himlarymderna. Och ännu mer, förrän ett ord är på min tunga, se så känner han det till fullo! Vilken tillgång! Vilken förmån!
Här får vi, och det är ytterst angeläget, bära fram, ja lyfta upp böneämnen för vår samtid och framtiden. Med tacksamhet för hans välgärningar i det förflutna, under på under, får vi i tacksägelse och lovprisning upphöja Jesu underbara namn och erfara att han som är densamme igår, är densamme idag och i evighet!
Så kommer vi då till böneämnena. Här finns tre sätt på vilka de blir oss givna. För det första: Det som jag ser med egna ögon och får lagt på mitt hjärta att bedja för. För det andra: Det som andra omtalar för mig och som jag får ta till mig att bedja för. För det tredje: Det som Gud uppenbarar för mig om att här gäller det att bedja. Alla tre är lika värdefulla!
Vi beder för människor med namns nämnande och har vi glömt namnet så kommer Gud ihåg det och vet vem vi menar. Men det har också blivit angeläget att i denna tid bedja för skarorna utan hopp och utan Gud i världen. Jesus ömkade sig över folkskarorna som var illa medfarna som får utan herde. Har han fått beröra också våra hjärtan på detta område? Eller är det bara en grå massa för oss? Människor som ligger och svävar mellan liv och död behöver våra förböner! Kanske skall de få ett ögonblick av nåd och mottaga JESUS på det sista. Någon kommer att gripa anledningen och få del i frälsningens under, det är jag övertygad om. Varför skulle Gud annars lägga nöd på våra hjärtan för dessa?
Jag har ovan talat om den oerhörda funktion nådens och bönens Ande har. Vilken kraft! Vilken styrka! Vi är alla svaga människor beroende av Guds nåd i alla avseenden. Det har Gud tagit med i beräkningen på sitt eget underbara sätt genom att lägga sin skatt i lerkärlet.
”Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss” (2 Kor 4:7).
Låt mig avsluta med slutstenens framförande under jubelrop i Sakarja 4:1-7:
”Sedan blev jag av ängeln som talade med mig åter uppväckt, likasom när någon väckes ur sömnen. Och han sade till mig: »Vad ser du?» Jag svarade: »Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskål ovantill och med sina sju lampor; och sju rör gå till de särskilda lamporna därovantill. Och två olivträd sträcka sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra.» Sedan frågade jag och sade till ängeln som talade med mig: »Vad betyda dessa ting, min herre?» Men ängeln som talade med mig svarade och sade till mig: »Förstår du då icke vad de betyda?» Jag svarade: »Nej, min herre.» Då talade han och sade till mig: »Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. Vilket du än må vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, så skall du ändå förvandlas till jämn mark. Ty han skall få föra fram slutstenen under jubelrop: ’Nåd, nåd må vila över den!'”
Må nådens och bönens Ande gripa oss alla i denna sena, omvälvande tid! Den Ande som jämnar vägen, övervinner hindren och visar på JESUS och hans frälsning!