Ofödda barn lever farligt!

• Var fjärde graviditet avslutas med abort.
• 150 000 graviditeter avbryts varje dag.
• 56 miljoner aborter utförs varje år.

Text: Berno Vidén

Visste du att var fjärde graviditet avslutas med abort? Det är ett påstående som väcker många känslor till liv. Att överhuvudtaget uttala sig kritiskt i abortfrågan anses vara mycket provocerande. Speciellt bedrövligt är det då media, som förser oss med nyheter, rapporter, forskning etc. medvetet väljer att tysta sanningen.

I det här fallet handlar det om människoliv. Inte bara ett fåtal utan miljontals. Närmare bestämt 56 miljoner liv som släcks varje år genom att graviditeten avbryts. Med fri vilja bestämmer sig individer att avbryta ett havandeskap, ett liv som är på väg att födas, och abortera detta. Det handlar om var fjärde graviditet.

En vetenskaplig studie som ligger till grund för detta påstående publicerades i den medicinska tidskriften The Lancet den 16 juli 2017. Märkligt att en sådan uppgift som handlar om så många liv inte har lyfts fram mer. Då studien publicerades provocerades en pöbel som verbalt gick till attack mot författaren. Han heter Fabricio Ballarini och är en argentisk forskare inom biologi. På grund av studien utsattes han för mordhot och många förnedrande påhopp. Fabricio har under många år framgångsrikt jobbat med forskning, fram till dess då han berörde aborterna, som är mycket känsligt och provocerande. Allt som har med aborter att göra ska man helst tiga om.

Ballarinis misstag var att publicera sitt forskningsprojekt som belyser situationen kring aborter i ett globalt perspektiv. Det är en grundligt gjord studie som avslöjar mycket besvärande fakta, exempelvis detta som vi redan nämnt här, att en fjärdedel av mänsklighetens alla graviditeter, fler än 150 000 varje dag, avbryts frivilligt. Så här står det i studien som är publicerad på engelska: “some 25 percent of pregnancies ended in abortion in 2010 to 2014”.
25 procent av alla havandeskap slutar i abort. Det är skrämmande siffror som inte går att bortförklara genom debatter och argumentering. Vad vi ser är en katastrof för mänskligheten.

Länder där aborter ökar mest finner vi i Latinamerika och Karibien. Studien tar inte upp orsaker till abort utan den redovisar rent statistiskt hur verkligheten ser ut. Det finns länder som tillåter abort, som Sverige, och det finns länder som förbjuder abort, men där visar statistiken på knappa skillnader i antalet utförda aborter. Vi kan nämna Sverige, som till och med exporterar abort och jämföra med Dominikanska republiken, där abort är förbjudet. I Sverige genomförs så många som 36 000 aborter varje år. Skrämmande mycket för en så liten befolkning. I Dominikanska republiken, där aborter är illegalt, utförs många fler aborter än i Sverige. Under tidigare år har båda länderna haft ungefär samma statistik, men som studien säger så ökar antalet aborter i Latinamerika och Karibien och minskar i flera i-länder. I det stora hela så kommer vi dock upp till dessa ofantliga siffror som säger att 150 000 människoliv släcks varje dag genom abort.

Att vara kritisk mot abort anses vara trångsynt, fanatiskt och ett hot mot kvinnans rätt att själv bestämma över sin kropp. Oavsett hur man närmar sig frågan så handlar det dock om människoliv. Vem har rätt att släcka livet? Här kommer också frågan in om hur vi ser på människolivet. När börjar livet? Vad säger vårt DNA? Vad är det som gör att en människa blir just en människa? Finns det ett ögonblick då man kan säga att just nu startar människolivet? Kan man genom lagstiftning säga att vi bestämmer att livet börjar då eller då? Vecka 12 eller 20 eller när vi bestämmer det, och innan dess är det helt ok att släcka livet, för det handlar om kvinnans rätt?

Varje abort är ett misslyckande.
Det finns många tragedier, många orsaker till att kvinnor väljer att abortera, men vad vi ständigt matas med via media är att vi helst inte ska bry oss, att varje gravid kvinna inte överhuvudtaget ska behöva möta frågor eller ifrågasättanden om hon önskar och beslutar att abortera barnet hon bär på. För att göra en svår process så lindrig som möjligt så väljer man dessutom att byta ut relevanta ord som kan hjälpa till att väcka samvetet inför det barn man väntar, men istället ska allt dövas och göras så lindrigt som möjligt. Man ska inte få en chans att möta livets verklighet. Istället för barn kallas livet för en cellklump eller ett ofullgånget foster. Man säger abortera istället för att döda. Innan barnet som aborteras dör så klipps det i bitar man tar vara på och det kallas forskning. Med hjälp av förmildrande ord och fraser anpassar man det fruktansvärda till ett abortvänligt budskap som egentligen inte är något annat än att mörda, att ta livet av en människa.

Vi ska citera några kända personligheter som jag tror har ett och annat att säga till om i abortfrågan. En av världens mest berömda tenorer, sångaren Andrea Bocelli, föddes med en ögonsjukdom och blev helt blind vid 12 års ålder. Han berättar:

“Jag vill berätta en liten historia. En ung gravid kvinna var inlagd på sjukhus för blindtarmsinflammation. Läkarna måste lägga en hel del is på hennes mage. När behandlingen avslutades så rekommenderade läkarna att hon skulle abortera barnet. De sa till henne att det var bästa lösningen, för att barnet kommer att födas med vissa defekter. Men den unga modiga kvinnan bestämde sig för att inte abortera. Den kvinnan var min mor och jag var barnet. Jag kanske är en krigare men jag kan säga att det var rätt val. Och jag hoppas att det kan ge styrka åt många mödrar som ibland befinner sig i svåra situationer i de ögonblick då livet syns komplicerat men de vill rädda livet på sina barn.”

En annan känd sångare som har sjungit tillsammans med Andrea Bocelli är Céline Dion, sångerskan som inte skulle ha fötts om hennes mamma hade drivit igenom det hon för stunden själv önskade. Céline har många gånger gått ut i försvar för det ofödda livet. Hade det inte varit för en präst som övertygade hennes mamma om att inte abortera så skulle Céline aldrig ha fötts. Hennes mamma var 41 år gammal när hon var gravid och skulle få sitt fjortonde barn. Hon kände sig utan ork och kraft att kunna ta hand om ytterligare ett barn och önskade att abortera, men prästen varnade henne och sa att “du har inte rätt att gå emot naturens lagar”. Även Célines mormor övertygade mamman om att låta barnet födas, och med stöd av prästen och familjen så föddes Céline. Hon har många gånger offentligt gått ut och tackat denna präst och sagt att han hjälpte hennes mamma att ta det rätta beslutet. “Jag måste medge”, sa hon “att på något sätt har jag denna präst att tacka för mitt liv”.

På liknande sätt skulle vi kunna berätta om olika människor som av så kallade humanitära skäl övervägts att aborteras. Det kan handla om sjukdomar, defekter, ekonomi, bekvämlighet, att vilja satsa på sin egen karriär etc. och så kommer det ett liv och stör den egna livsrytmen, det man är inne i och så upptagen av.

Med stöd av lagstiftning som beslutats i Sveriges riksdag har den gravida kvinnan rätt att utan att ange orsaker abortera. Fostret har enligt lagens mening inget människovärde och saknar således det skydd som konstitutionen ger varje individ. Det är ett hån mot den ofödda människan. Så ser verkligheten ut i vår värld.

Människovärdet är verkligen kört i botten. Tänk om människan ändå kunde få upp ögonen för det värde som Gud har lagt ner i varje individ. Det är skillnad. Världen ser på saker och ting på ett förmörkat sätt men då vi kommer till Gud och får det himmelska ljuset över våra liv, då får vi också se värdet som finns i varje människa.

I världen aborteras det svaga. I världen förkastas det ofödda livet. Ser man genom all den moderna forskning och teknologi som finns att det kan finnas det minsta avvikande mönster i fostrets utveckling, då råder man till abort. Island stoltserar med att man har noll procent barn födda med Downs syndrom. Man har en selektiv kontroll över de människor som föds som om barn med Downs syndrom inte skulle ha rätten till livet. Ofödda barn lever farligt.

En total dårskap råder i världen, men bibelns budskap vänder upp och ner på människans sätt att tänka. Paulus skriver till sina vänner i Korint, där man också brottades med frågor om människovärdet, om vem som var mer värd än andra. Paulus skriver även om det som ännu “inte fanns till”:

“Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt. Inte många var mäktiga. Inte många förnäma. Det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka det visa, och det som för världen var svagt det utvalde Gud för att förödmjuka det starka. Det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud. Tack vare honom är ni i Kristus Jesus” (1 Kor 1:26-28).