Vittnesbörd insänt från Kerstin Magnusson-Lundgren, Ängelholm
En dag måste vi lämna allt
I dessa dagar väcks minnen till liv på olika sätt.
Den 18 november 1988 blev vår familj utsatt för en lägenhetsbrand. Det var vår granne som var missbrukare och som vi försökt hjälpa ifrån missbruket, som tände på sin lägenhet och då också vår. Vi bodde i ett 1,5-plans radhus i Värnamo.
Jag hade lagt mig då jag inte kände mig så bra, och min man satt i arbetsrummet och skrev på maskin. Vår yngsta dotter var på en ungdomsträff i en av frikyrkorna.
Jag vaknar av oväsen och att någon springer utanför. Stiger upp och går in till min man och då slår stora eldslågor upp utanför fönstret i arbetsrummet! Vi är på andra våningen, och min man ringer 112! Jag tar lite kläder i handen och vi går ner till bottenvåningen. Försöker gå ut genom entrédörren men det gick inte för det brann utanför dörren. Tog bort jackorna vid dörren och gick till vardagsrummet. Gick ut på uteplatsen och sedan över ett lägre staket. Nu var Räddningstjänsten här och hade börjat att släcka.
Det här klarar jag inte av!
När vi står på uteplatsen säger jag: ”Det här klarar jag inte!” Min man svarar: ”Men Gud gör det!” I den stunden fick jag en sådan befrielse från allt det här jordiska och tänkte: ”En dag måste vi lämna allt. Då har vi inget val, och är det idag så får det vara så.” Men vi fick behålla allt. Det blev dock mycket rökskadat. Det sanerades i tre veckor med ozonbas, och det hade brunnit ända in till innerväggarna så en dag sa vår dotter när hon stod i trappen: ”Mamma, nu ser vi himlen.” Det var springor i taket. Så småningom kunde vi flytta in igen. Tacksamma till Gud som bevarat oss och att vi skulle ha kvar allt ett tag till.
För en tid sedan var det en stor förödande brand i Ängelholm i ett vårdboende och två förskolor bland annat. Sedan ser vi och hör från kriget i Ukraina hur människor flyr och måste lämna allt.
Må vi i all vår välfärd vara redo att lämna allt vid ett annat ”flyglarm”, då basunen ljuder vid JESU snara återkomst.
