Jan Egil Hafsahl hade förra året en serie bibelstudier över ämnet ”Den kristne och statsmakten”. Dessa bibelstudier finns att lyssna till på Pilgrimsfolkets hemsida, och har varit tillgängliga att läsa där i snart ett år. När Pilgrimsfolket ville hyra lokal i Trondheim för att följa upp de tältmöten som hölls där sistlidna pingsthelg, så gick det bra att få hyra en lokal som finns till allmän uthyrning. Plötsligt blev den kvinna som hade ansvar för uthyrningen nyfiken på vilka det egentligen var de hyrt ut åt. Pilgrimsfolket? Hon fann deras hemsida, och började läsa och lyssna. När hon så kom fram till ämnet ”Staten och det stora folkmordet”, blev hon plötsligt rasande över att denne predikant kunde påstå att abort är folkmord. Hon ringde resolut från sin höga maktposition och förklarade att Pilgrimsfolket absolut inte fick komma och ha möten i deras lokal.
Pilgrimsfolket, som redan annonserat och förberett mötet, fick med förenade ansträngningar tag i en annan lokal. Midnattsropet får säkert orsak återkomma till detta drama som vid tidningens pressläggning ännu pågår i Trondheim. Det är inte första gången Pilgrimsfolket, liksom Maranataförsamlingen i Sverige, drabbas av diskriminering på grund av att man vågar hävda vad Guds Ord säger.
Här följer ett avsnitt ur Jan Egil Hafsahls brandtal mot folkmord. Detta tal hölls hos Maranataförsamlingen i Stockholm, och publicerades under rubriken ”Bibeln och det stora folkmordet” i MR nr 6 år 2007:
-Abort är människosläktets uppror mot skaparen, mot hans skapelse och mot hans planer. Församlingen måste i detta fall tala med profetisk stränghet. Den profetiska strängheten i en församling är väsensskild ifrån den fariseistiska, därigenom att vi ställer oss medskyldiga, och förkunnar nåd och förlåtelse mot dem som ångrar sig. När jag säger medskyldiga, menar jag inte att vi ställt oss lojala med själva aborten. Men detta att vi inte kunnat hejda eller tämja vår tids köp- och slängmentalitet, och den välfärdskarusell som är det moderna samhällets påfösare på sin väg in i dödens käftar.
Det finns en ha- och en kravmentalitet som är verksam långt in i de kristnas led. Och en Mammongud som ständigt rekryterar nya tillbedjare. Den enda vägen ut ur eländet heter omvändelse.
Församlingens uppgift är tvåfaldig. För det första måste du och jag vara förkunnande i vårt framträdande. Vi måste våga säga att abort är ett brott mot Guds lag: Du ska inte taga liv. Men samtidigt måste vår förkunnelse vara alternativskapande. Vad menar jag? Det handlar inte om att bara tala om abort, men öppna våra hjärtan och hem för dessa som handlar i överensstämmelse med förkunnelsen. Jag är så trött på en hel kristenhet som sätter tummen ner och säger fy för abort, men inte är redo att öppna hemmet eller församlingen för dem som har hamnat i en sådan situation att man behöver församlingens faderliga stränghet och moderliga kärlek.
Detta är vårt ansvar. Det handlar om beredvillighet. En blivande mamma eller en ung och osäker familj som inte ser någon annan utväg än abort, får inte mötas av fariséens fördömande, utan med den kristna församlingens utgivande kärlek, där oönskade barn kan bli välkomnade in i gemenskapen. Och det med tacksägelse. Måtte Herren hjälpa oss, att vi inte blir fariséer i vår nitälskan för sanningen, men blir den öppnade famnen i ett alternativ.
Det finns ett alternativ, det finns ett hem, det finns syskon, det finns fäder och mödrar som är redo att taga det ansvar som man själv inte tycktes kunna bära. Man säger i solidaritetens och i Jesu namn: jag ställer upp vid din sida. Herre, hjälp oss så att vi inte utvecklas till en fariseisk grupp, men till den öppna kärleken. Synd är fortfarande synd, men det finns en nåd, Gud vare lov, det finns en öppen kärlek som kan säga välkommen in i de heligas gemenskap. Där man har chansen på grund av Jesu försoningsdöd och på grund av den kärlek som råder mellan syskonen kan få en ny start. Välkommen in i de heligas samfund.
Syskon, vi får inte tiga! Abort är världens största folkmord. Det sker varje dag. Som Russel sa: ett av staten och av överheten erkänt folkmord. Vi behöver resa oss upp i en oerhörd protest. Vi vill se ett annat liv, en annan gemenskap där inte döden får härja, utan där livet står i fokus. Det är den församlingsgemenskapen Gud efterlyser. Livets alternativ är Guds församling, den öppna famnen, de heligas gemenskap.