Från Norrköpings-fronten
Norrköpings Fria Församling har haft tre veckors tältmöten, som väckt ovanligt stor uppmärksamlhet p. g. a. den, enligt vissa personers :syn på saken, alltför genomträngande och störande ju’beltonen. Klagomålen, som föranledde polisen ‘att närmare undersöka förhållandet, medförde emellert-id inte något ‘ingripande från lagens väktare. Men tidningarna fiek höra talas om saken och gjorde förstasi’d’esrubxriker av det hela, vilket ytterligare ökade intresset för mötena. Så den gången satte fienden krokben för sig själv.
”Högljudd lovsång polisbevakas”, stod det på löpsedl’arna. En för övrigt träffande tolkning av det andliga läget i många församlingar! Alldeles som på Jesu tid är det just den högljudda lov-sången som polisbevakas av den fariseiska självrättfärdighetens representanter. ”Herre, förbjud dina lärjungar att ropa så”, sade fariseerna fordom. Men Jesus sade: ”Om dessa tiga skola stenarna ropa.” Lovsången skall ljuda på jorden tills Jesus kommer! Halleluja!
I mötena har flera tillresande vittnen tjänat till stor välsignelse, bl. a. bröderna Leif Carls-en, Lars Wedin, Arne Imsen, Rune Stark och Olov Sörensen. Trons härliga budskap har ljudit och flera har mött Gud till frälsning, andedop, förnyelse och hälsa.
Nådean friska vindar susa, och och det år med förnyade krafter och upplivat med Vi fortsätter i Herrens namn. Stora ting har Gud gjort och större ting skall han göra. Vi har att göra med en Gud, som kan göra mer än Vi hittills upplevat. Vi har möjligheternas möjlighet att tjäna Gud nu. Låt oss göra det heluppgivet den korta tid Herren lagt i våra händer. Snart kommer Jesus! Maranata!
Agne Bark
VAD EN VÄRLDSLIG TIDNING SÄGER OM VÄCKELSEN
(Östergötlands Folkblad 22 aug.)
UNDRENS TID ÄR INTE FÖRBI ENLIGT VITTNEN I MARANATA
Och de döva kom för att höra . . . Med helbrägdagörelse ooh andesmord sång lockar Maranatatältet nya själar. Det lär förekomma under: en kvinna som inte hört på ena örat sedan sitt fjortonde år uppges ha fått hörseln tillbaka. En man har börjat höra bättre och många andra har känt sig helade från sina sjukdomar. Väckelsen har fått nya termer: Maranatas systrar och bröder är dagens verkliga rymdfarare . .
– Kom själva och hör om vi är för högljudda, kom och bevista ett möte. Med denna inbjudan till det polisanmälda mötestältet på Oxtorget fick Off-medarbetaren på tisdagskvällen berättelser om livet efter detta i en härligare värld än denna, där dook undrens tid inte är förbi. Predikanterna inspirerar sina mötesbesökare till gudomlig hjälp. Vittnesmålen om bättringen lockar nya sjuka.
Rymdåldern är ett tacksamt tema:
– Vi har rubriker som rymdfararna. Men vem är de verkliga rymdfararna Det är vi. Vi skall högre än Kennedy och Chrustjov. Vi skall till himlarnas himmel.
Det är en norsk broder som behandlar det ämnet. Kvällen är nordisk, en dansk broder har tidigare vittnat om färden till de höga höjderna.
Åhörarna har klappat händerna och jublat i högan sky.
Norrköpingsförsamlingens predirkant har talat om att det blir generalrepetition i skyn så småningom.
Men ‘han har också talat om motsättningar mellan olika gudsuppfattningar. Om hur illa statskyrkans tjänare *behandlar andra troende.
En syster, säger han, hade en gudomlig upplevelse i en statskyrka. Hon reste sig upp och talade i främmande tungomål.
Prästen hade sagt något härligt (det kan ske där också någon gång). Men vår syster fick inte fullfölja sin upplevelse. Två prelater kastade henne ut ur kyrkan.
– När det kommer till realiteter vill inte herrarna där vara med.
Men även till bröderna och systrarna i tältet har predikanten varningar att komma med.
– Tjata inte för mycket på Herren. Lägg inte fram långa meritlistor. Be korta koncisa böner. Annars kan ni bedja er ur tron. Det är inte bönens längd som är avgörande, utan kraften.
Men tala gärna främmande tungomål med Herren. Ha hemligheter :med Herren, det gör inget.
I nuvarande och tidigare tacksägelseämnen hos församlingen finns det en kvinna som efter förbön påstås fått ett för kort ben förlängt, en annan som blivit botad för inå’tgående struma, och många *andra som fått bot för svåra sjukdomar. i
– Det var mycket diskussion utanför tältet i *går under mötet, säger evangelist Agne Bark. Jag vet inte om vi stör. Har inte hört något i dag på morgonen. (Polisbilen gör sina svängar förbi tältplatsen.)
Under mötets gång undrade hr Bark vid ett tillfälle om det ”skar i öronen”. Ja, kanske jag skriker för högt vid lovprisningen, undrade han.
Man kommer inte ifrån att ljudet från tältet går rätt långt. En inte allt för högljudd predikant hörs väl från hörnet av Enebyoch Ãbygatorna, d v s (dubbelt så långt som till husfasaderna i riktning med gavlarn’a mot tältet. Sången och musiken (han skulle göra sig på en annan scen med sin eminenta dragspelskonst, sa en grabb om Agne Barks spel) hörs längre bort och lovprisn-ingens hö-ga toner också.
Huruvida bullerlagens paragrafer eller ordningsstadgan är tillläm-plig blir väl knappast utrett den här gången.
I sanningens namn skall också sägas att Norrköpings fria församling har besvär utifrån. AV grabbar som ”snubblar” på tältstagen. En broder i församli-ngen hade fullt schå med att vandra runt och hålla dem borra.
Så ungefär gick tältmötet till…
Pekingson
Det är ett välskrivet och rättvist referat om väckelsen i Norrköping. Men det finns en religiös dagstidning och otaliga religiösa veckoblad i Sverige. Men dessa alster skriver inte ett ord om vad Gud gör genom Mara-nata-väckelsen, rymdålderns väckelse. Varför? Vet de ingenting om vad Gud gör? Prisa de inte Gud för att Herren på nytt besöker Norden? Eller är de rädda om fåren?
